När en fjäril slår med sina vingar i Barcelona

Konsekvensen av att Luis Enrique meddelade sin avgång och att Barcelona därmed söker efter en ny tränare inför kommande säsong blev emellertid att flera andra klubbars omedelbara framtid svävar i ovisshet. Detta gäller även några klubbar i Premier League, och ännu fler om vi tänker oss de ringar på vattnet som uppstår om en pjäs flyttar och i sin tur måste ersättas.

Fjärilseffekten är ett känt begrepp inom fysik, matematik, ekonomi med flera andra vetenskapliga discipliner. Grundidén är att en mycket liten förändring i en del av ett sammanhängande och kaotiskt system kan komma att få mycket stora effekter i en helt annan del av systemet. En fjäril som viftar med sina vingar i Kina kan orsaka en storm i Sverige.

Barcelona är onekligen mer än en fjäril. Till en så stor klubb kommer det naturligtvis ryktas många stora namn. Jorge Sampaoli har varit en självskriven kandidat, men många menar att han har tappat lite i lyster. Ernesto Valverde är en annan kandidat som nämns. Det här är ganska självklara namn som nämns när man håller sig inom La Liga.

I Premier League är det framför allt två klubbar som för närvarande borde hålla andan för att se vad som egentligen händer i Barcelona, vad de bestämmer sig för och hur det påverkar dem. Mauricio Pochettino har gjort ett stort jobb med Tottenham som borde göra honom aktuell för de riktigt stora jobben. Ronald Koeman har övertygat i Everton och har spelat i Barcelona.

Mauricio Pochettino

Det har sagts att Mauricio Pochettinos bakgrund i Espanyol skulle ligga honom till last i Barcelonahierarkin. Det tror jag knappast är något som har någon mer avgörande betydelse. I synnerhet inte som han under flera år därefter har haft framgångar i både Southampton och i Tottenham. Han är dessutom mycket bekant med spansk fotboll och den spanska ligan.

Men är han intressant för Barcelona? Pochettino är utan något som helst tvivel en väldigt skicklig manager, men en manager som kan vara något för låst i ett taktiskt system, baserat på väldigt tydliga roller för varje enskild spelare, för att riktigt passa ihop med hur den katalanska klubben vill spela fotboll. Han är en manager som andas mer funktionalitet än filosofi.

Är Pochettino själv intresserad av Barcelona? Han lämnade så klart redan efter ett och ett halvt år Southampton för Tottenham, så det är tydligt att han har personlig ambition. Det mesta med Pochettino talar däremot för att det är en manager som vill jobba utifrån sitt eget mycket tydliga system, och det är tveksamt om han skulle få göra det i Barcelona.

Om Barcelona skulle anställa Mauricio Pochettino så sätter det Tottenham i en besvärlig sits. Mycket av lagets framgångar beror på Mauricio Pochettino och det är tveksamt hur ett managerbyte skulle bära vidare dessa principer. Tittar vi bakåt i tiden så är inte Tottenham en klubb som har gjort sig kända för att vara helt framgångsrika i sina manageranställningar.

Vad händer i så fall om Tottenham ger sig ut på managerjakt? Beroende på hur läget ser ut i dessa båda klubbar är det inte omöjligt att Newcastle och Leeds då får börja se sig om efter ersättare till Rafa Benitez och Garry Monk, även om man hoppas att de arbetar vidare där. Tottenham kan bestämma sig för att fungerade det bra att länsa Southampton förut så är det värt att prova igen.

Vingslagen i Barcelona bör alltså hålla i första hand Tottenham på halster, och i andra hand Newcastle, Leeds och Southampton.

Ronald Koeman

Barcelona är ju lite speciella. Åtminstone ser de sig själva som lite speciella. Ett uttryck för detta är att de säger sig väldigt gärna vilja ha tränare som själva förut har spelat i klubben. Inget fel med det, de har onekligen ett mycket hyfsat facit med det kriteriet. Och Ronald Koeman har inte bara spelat i Barcelona förut, han har dessutom ett europeiskt cupvinnande renommé.

Just den kopplingen gör Koeman till en av de mer uppenbara kandidaterna till jobbet. Vad som kanske gör Koeman mindre uppenbar är att han inte i första hand känns som någon naturlig bevarare och vidareförmedlare av den filosofi som Johann Cruyff formulerat och Pep Guardiola renodlat. Hans renommé som manager får också sägas vara blandat, om än positivt i England.

Ambition finns onekligen så det räcker hos Ronald Koeman. Skulle Barcelona komma med ett erbjudande så tackar han inte nej. Flytten från Southampton till Everton gjordes uttalat för att Everton visade en större ambition och en större vilja att satsa finansiellt, och det gavs tydliga signaler redan från början av hans tid i Everton att han inte såg dem som en slutstation.

Om Barcelona plockar Ronald Koeman från Everton så är det naturligtvis en missräkning för dem. De hade helt säkert planerat för allra minst några år med Koeman som manager, inte att han skulle lämna redan efter ett år. Att han varit så kort tid i Everton gör ändå att det inte vore lika omvälvande för Everton som det vore för Tottenham. Men Everton skulle få börja om från början igen.

Om Everton då ger sig ut på managerjakt? Det är förvisso knappast något de har någon större vana av. David Moyes var långvarig, Roberto Martinez var inte särskild lyckad och sedan kom då Ronald Koeman. Andra engelska klubbar som kanske kommer vilja göra sig onåbara vore då kanske först och främst Stoke, Hull City och Fulham.

Mark Hughes, Marco Silva och Slavisa Jokanovic tror jag är tre namn som helt klart skulle kunna intressera Evertons klubbledning. Detsamma skulle nog kunna sägas även om Eddie Howe, Garry Monk och David Wagner, även om den senare kanske skulle tveka lite att ta över stadens stora derbyrival till Liverpool och Jürgen Klopp.

Vingslagen i Barcelona bör alltså i första hand oroa Everton, i andra hand även Stoke, Hull City och Fulham, samt i tredje hand Bournemouth, Leeds och Huddersfield. Även om jag tror att i slutänden kommer inte Barcelonas vingslag och managerjakt ha någon betydelse för några engelska klubbar. Jag tror inte deras val faller på vare sig Mauricio Pochettino eller Ronald Koeman.

Men säkra kan vi inte vara.