Ni får veta snart, mycket snart. Precis så lät det från Arsene Wenger strax innan landslagsuppehållet och direkt efter förlusten i förra omgången mot West Brom. Frågan om huruvida Wenger lämnar Arsenal efter den här säsongen eller om han förlänger sitt kontrakt och stannar kvar i Arsenal hänger fortfarande som ett mörkt moln ovanför Emirates.
Landslagsuppehållet är till ända och ännu verkar det inte vara vare sig snart eller mycket snart. Vi svävar på ytan i samma form av ovisshet som vi svävade i innan landslagsuppehållet. Det har uppstått en märklig situation där Arsene Wenger å ena sidan upprepar att han har bestämt sig, men vägrar förmedla vad han har bestämt sig för.
Av denna utfästelse av Arsene Wenger att han har bestämt sig, vad han nu än har bestämt sig för, går det däremot att göra vissa slutledningar.
Om Arsene Wenger har bestämt sig för att lämna Arsenal efter säsongen så finns egentligen inga skäl alls i världen att hålla inne med det beslutet. Tanken att hålla beslutet hemligt för att inte störa spelartruppen är dödfödd eftersom spelartruppen redan är så störd som den kan bli. Ovissheten kring Wenger har blivit en distraktion i sig själv.
Om Arsene Wenger å andra sidan har bestämt sig för att förlänga sitt kontrakt med Arsenal finns däremot alla skäl i världen att just nu hålla inne med det beslutet. Det vore nämligen ett synnerligen impopulärt beslut. Ingen vill se Wenger sparkad eller förnedrad, men en bred majoritet anser att Wengers tid i klubben har nått vägs ände.
Eftersom Arsene Wenger och Arsenal uppenbarligen håller inne med beslutet, säger det oss att Wenger har bestämt sig för att stanna kvar i Arsenal.
Däremot inväntas rätt läge att meddela det beslutet. Arsene Wenger hoppas naturligtvis på ett positivt resultat längs vägen under våren som lättar humöret något bland supportrar och i media. Exempelvis skulle en vinst på hemmaplan mot Man City kunna fylla det syftet. Pep Guardiola var till och med behjälplig att påstå att Wenger bara var en vinst från att vinna tillbaka fansen.
Är det verkligen så? Nej, knappast.
Guardiola tänker sig kanske att visa stöd för Wenger men demonstrerar därmed samma oförståelse för fansens missnöje som Wenger själv. Missnöjet utgår inte från de tio senaste matcherna. Det är ett missnöje som utgår från de tio senaste åren. Det är inte bara otåliga fans, det är tvärtom fans som i åratal har visat prov på ett närmast irrationellt tålamod.
En vinst mot Man City kommer inte stilla detta missnöje. Inte ens om Arsenal ännu en gång lyckas rycka upp sig under säsongsavslutningen och spurta in bland de fyra Champions League-platserna kommer detta stilla missnöjet. Det finns helt enkelt inte något rätt läge för Arsene Wenger att meddela sitt beslut att stanna i Arsenal, bara fel eller mycket fel lägen.
Men vi bör inte bli förvånade om Arsene Wenger tar tillfället i akt efter en vinst i någon eller båda av de två kommande hemmamatcherna under veckan, mot Man City samt West Ham, att meddela sitt beslut att han förlänger sitt kontrakt med Arsenal. Bättre läge än så lär han inte få innan säsongen är slut och det enda rimliga alternativet vore att vänta ut säsongen i sin helhet.
Det är inte något bra alternativ. Ovissheten som råder kring Arsene Wenger är för närvarande något som handikappar Arsenal. Ovissheten stör spelarna och ger dem något att gömma sina egna svaga prestationer bakom, att sopa sina egna brister under mattan. Ovissheten innebär även att Arsenals långsiktiga planering inför kommande säsong flämtar fram på sparlåga.
Arsene Wenger säger att han har bestämt sig. Det mesta tyder som sagt på att han har bestämt sig för att stanna kvar i Arsenal. Inte bara vad som nämnts ovan utan även de pressläckage under landslagsuppehållet som steg för steg verkar ämnade att mjuka upp opinionen för beskedet att Wenger förlänger sitt kontrakt med Arsenal och planerar för framtiden. PR-kampanjen är tydlig.
PR-kampanjen har även en mörkare sida. Arsene Wenger vet att ska han få opinionen på sin sida så måste opinionen först vändas mot Alexis Sanchez, som har kommit att representera missnöjet med rådande styre. Sanchez måste alltså framställas som en posör som inte gör jobbet, en egoistisk stjärna som sätter jaget före laget, som tror sig vara större än klubben.
Även den sidan av PR-kampanjen har fått fullt utrymme under uppehållet. Det är ett fascinerande karaktärsmord som iscensatts. Det för kanske något tankarna till Ridley Scotts film Gladiator där Maximus utmanar kejsaren Commodus, och Juba påpekar för Maximus: ”You have a great name. He must kill your name before he can kill you!”
Att Maximus Sanchez är en latmask bevisas alltså, enligt den pågående PR-kampanjen, av att han hamnar långt ned på en lista över de anfallare i Premier League som springer mest per match. Fascinationen med att anfallare ska springa mest av alla är en både rätt ny och lustig företeelse. Den är definitivt ny för Arsene Wenger som knappast har betonat just den egenskapen tidigare.
När denna statistik dessutom ger oss en lista på anfallare som toppas av i tur och ordning Peter Crouch, Shinji Okazaki, Ashley Barnes, Fabio Borini och Roberto Firmino så finns det däremot goda skäl att tänka att det inte är det allra bästa måttet för att plocka fram de allra bästa anfallarna. I själva verket är det kanske i första hand ett mått på en anfallares defensiva insats.
Vilka anser att Arsenals defensiv blev det minsta lilla bättre av Arsene Wengers påstått taktiska beslut att sätta Alexis Sanchez på bänken mot Liverpool på Anfield? Inte heller är det ju så att Sanchez alls inte springer. Även om det alltså finns över 30 anfallare som springer mer per match än Sanchez, så springer han ändå 75% så mycket som den som springer allra mest.
Om Arsene Wenger hade bestämt sig för att lämna Arsenal efter säsongen så hade självfallet inga PR-kampanjer varit nödvändiga. Det faktum att dessa PR-kampanjer pågår är alltså i sig själva ett klart och tydligt tecken på att Wenger har för avsikt att stanna kvar i Arsenal. Det är naturligtvis också ett tydligt tecken på att Alexis Sanchez inte blir kvar i Arsenal efter säsongen.
Det finns väl inga rationella skäl till detta, verkar då många tycka. Och det är ju sant så tillvida att motståndet och missnöjet nu är så kompakt att Arsene Wenger riskerar att fullständigt sabotera sitt eget eftermäle i Arsenal, och gå ur askan in i elden. Det är helt enkelt väldigt svårt att se hur Arsene Wenger ska lyckas vända den situation han befinner sig i och delvis själv skapat.
Men för Arsene Wenger personligen kan vad som är rationellt vara sammansatt och komplext. Rationellt för honom är helt säkert inte att lämna ifrån sig Arsenal, bildligt och bokstavligt hans livs projekt, eller till och med känna sig borttvingad därifrån, i en känsla av misslyckande och otillräcklighet. Rationellt vore för Wenger att avsluta sin tid i Arsenal på topp.
Teoretiskt är det ju också möjligt för Arsene Wenger att avsluta med att vinna Premier League. Och det är väl i nuläget svårt att tänka sig att något mindre än just detta är vad som krävs för att verkligen stilla missnöjet och avsluta på topp, utan kvardröjande frågetecken om Wengers storhet. Men hur troligt är ett sådant utfall, att Wenger såsom i sagans slut får leva lycklig i alla sina dagar?
Mer troligt är att Arsene Wengers ego skriver checkar som varken han själv eller Arsenal kan casha in.