Ronaldo, Ronaldinho, Kaka, Neymar, Romario, Bebeto, Cafú, Roberto Carlos, Zico, Falcao, Socrates med många, många fler. De brasilianska världsstjärnorna är många till antalet genom åren och det är naturligtvis klassiska namn genom hela fotbollshistorien. Samtidigt har de det gemensamt att ingen av dem vid något tillfälle har haft sin hemvist i Premier League.
64 brasilianska spelare har ändå genom åren spelat i Premier League, så det är inte så att det har lidit någon allmän brist på brassar i Premier League. Men det har helt klart aldrig rört sig om de riktigt bästa, och per capita får det ändå anses vara betydligt färre än spelare med flera andra nationaliteter. Hur kommer egentligen det sig?
De allra bästa brasilianska världsstjärnorna har naturligtvis varit så bra att de har ådragit sig de europeiska superklubbarnas intresse; det vill säga Barcelona, Real Madrid, Milan, Inter, Juventus med flera. Kultur och klimat spelar så klart även det sin stora roll. Där finns även föreställningen att brasilianska spelare är för lite sassa och för mycket mandelmassa för att klara sig bra i England.
Sanningen är så klart att vissa brasilianska spelare har klarat sig bättre i Premier League samtidigt som andra har klarat sig sämre. Kan det vara så att vissa spelartyper klarar sig bättre än andra? Utgångspunkten för att kunna börja svara på en sådan fråga måste vara att bestämma sig för vilka spelare som faktiskt har klarat sig bäst respektive sämst.
PREMIER LEAGUES FEM BÄSTA BRASSAR
(5) Philippe Coutinho, Liverpool 2012-. Kom till Liverpool från Inter med något av ett rykte som en talang som aldrig riktigt blommat ut. I Liverpool har han däremot blommat ut. En av ytterst få brasilianska spelare att bli en kreativ nyckelspelare i ett engelskt storlag och en stor anledning bakom Liverpools renässans under Jürgen Klopp. Något lättläst för motståndarna kan tyckas, kan fortfarande utvecklas.
(4) Juninho, Middlesbrough 1995-97, 1999-00, 2002-04. Ett av dessa tekniska småunder som kom som de första importerna till Premier League i mitten av 1990-talet och gav den engelska fotbollspubliken prov på något de sällan smakat tidigare. Gav Middlesbrough en helt annan dimension och var så uppskattad i klubben att han alltså återkom flera gånger. Bra spelare vars rykte möjligen höjts något av att ha varit hyfsat unik för sin tid.
(3) Lucas Leiva, Liverpool 2007-. Det har pratats i åratal om att Liverpool ska vara på väg att sälja Lucas. Jag har aldrig förstått tankegången. En bättre och mer pålitlig truppspelare än Lucas är svårt att hitta. Mångsidig, rutinerad och smart på planen. Har haft större betydelse för Liverpool även under den här säsongen än vad troligtvis Jürgen Klopp hade förväntat sig. En av de bättre defensiva mittfältarna.
(2) David Luiz, Chelsea 2011-14, 2016-. Har fått både ris och ros genom åren. Häcklades ofta under sina första år i Chelsea, bland annat jämställdes han ju med en TV-spelsfigur. Har gjort sina misstag men har alltid spelat med stort hjärta och ännu större hår, en personlighet på planen likaväl som i laget. Har varit en oväntat stor anledning bakom Chelseas mycket lyckade säsong under Antonio Conte.
(1) Gilberto Silva, Arsenal 2002-08. En av de mer anonyma pjäserna på Arsenals centrala mittfält under vad som var deras bästa säsong någonsin. Givet sin betydelse för Arsenal så framstår han närmast underskattad. En spelartyp som Arsenal har varit i stort behov av egentligen ända sedan han lämnade klubben för snart tio år sedan, och i alla fall en spelartyp som Arsenal också borde ha letat efter.
PREMIER LEAGUES FEM SÄMSTA BRASSAR
(5) André Santos, Arsenal 2011-12. Det koppel av oplanerade och ogenomtänkta värvningar som Arsenal gjorde under ett antal säsonger vid den här tiden är ett fenomen som är inte alldeles lätt att förstå sig på. André Santos var en av flera spelare som värvades som en tänkt förstärkning men där det snabbt uppdagades att han inte alls var bra nog att faktiskt vara någon genuin förstärkning.
(4) Alfonso Alves, Middlesbrough 2007-09. Efter att ha erövrat först Sverige och därefter Holland så var det England som skulle få smaka på den målglada brassen. Det hann med att bli tio mål på lite drygt 40 matcher över två säsonger för Alves, vilket inte på något sätt förhindrade att han skulle uppfattas som ett rejält fiasko. Accentuerat av att fiaskot slutade i nedflyttning för Middlesbrough.
(3) Júlio Baptista, Arsenal 2006-07. Förvisso bara ett lån men förväntningarna var höga på den målfarliga brassen som imponerat stort i Sevilla och imponerat åtminstone hyfsat i Real Madrid, och det här var ju när Arsenal fortfarande spelade för att vinna titlar. Men hans vistelse i Arsenal blev en besvikelse, med totalt tre mål på 24 framträdanden. Inte vad Arsenal hade hoppats på.
(2) Kléberson, Man Utd 2003-05. Så misslyckad på Old Trafford att hemmafansen drygt två år senare skulle göra en sång om det. Kort och gott, så misslyckad att Kléberson till och med skulle komma att få Anderson att framstå som lyckad i jämförelse. Det fanns mycket talang i Kléberson, som var med i Brasiliens världsmästartrupp 2002, men saknade helt personligheten att lyckas i Premier League.
(1) Cacapa, Newcastle 2007-09. Oh, dear lord. Det blev inte många matcher för Cacapa i Newcastletröjan så att lasta ansvaret på honom för Newcastles slutliga nedflyttning vore kanske hårt på sitt sätt, men frånvaron är så klart i sig talande. Kom som rutinerad mittback från många år i ett dominant Lyon, men framstod som fullständigt vilsen på St James’ Park.
:::
Om vi tittar till historien skulle det alltså kunna vara en lätt slutsats att ska en engelsk klubb värva brasilianska spelare så bör de i första hand värva defensiva mittfältare och möjligen mittbackar. Offensiva brassar gör sig inga större besvär med andra ord, något som möjligen skulle kunna förstås på fler sätt än ett. Kanske måste man som defensiv mittfältare ha en attityd som person som är mer kompatibel med engelsk fotboll.