Football League är inte alltid helt lätta att förstå sig på. De lägger en massa tid och energi på att förändra och förnya sin grafiska profil, samt byta namn till English Football League, något som för all del har blivit rätt lyckat. När det däremot kommer till mer substantiella frågor som TV-sända matcher etc är de betydligt mycket mer trögfotade.
Det blev inte minst tydligt under landslagsuppehållet där det vid flera tillfällen spelades intressanta matcher i både League One och League Two som däremot inte TV-sändes. Detta alltså samtidigt som det inte alls sändes någon fotboll vare sig från Premier League eller från The Championship. Ett utmärkt tillfälle att sätta strålkastarljuset på sina två andra divisioner.
Det finns ett missnöje med det TV-avtal som Football League förhandlade fram för några år sedan. Ett avtal som är värt nästan £90m per år. Självklart inte i närheten av Premier Leagues avtal. Ett missnöje som både bygger på att avtalet anses för lågt och på att de största klubbarna i Football League anser att deras del av kakan är för liten jämfört med deras betydelse för avtalet.
De som är missnöjda har förvisso goda skäl att vara lite missnöjda åtminstone sett till den första punkten, avtalsnivån som sådan. En jämförelse med Premier League visar bland annat att Football League inte alls har lyckats slå mynt av antal tittare i samma utsträckning. Det är med andra ord en betydligt större skillnad i TV-intäkter än vad det är i antal åskådare.
![]()
Nuvarande avtal med Sky Sports gäller fram till 2019. Därefter har Football League möjlighet att förlänga detta avtal. Flera större klubbar, bland dem Derby County och Leeds, utövar påtryckningar på Football League att de istället ska omförhandla avtalet till något som bättre speglar dess faktiska värde. Underförstått så klart att de kan tänka sig att byta avtalspartner.
Det är en diskussion som naturligtvis till stor del påminner om den diskussion som i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet skulle resultera i utbrytningen av Premier League ur Football League. Stora klubbar ser så klart sitt ekonomiska värde och vill ha sin del av kakan. Samtidigt med den ständiga balansen mellan independens och interdependens.
Strukturellt befinner sig Football League i själva verket i en liknande situation nu som de gjorde för snart 30 år sedan. Framför allt eftersom dess högsta division har blivit så framtung med riktigt stora klubbar. Aston Villa, Sheffield Wednesday, Wolves, Leeds, Huddersfield, Derby County, Nottingham Forest, Sheffield United, Norwich, Fulham med många fler.
För dessa klubbar blir TV-intäkterna också en allt viktigare faktor. Dels finns där ett naturligt intresse att så långt som möjligt minska differensen i TV-intäkter jämfört med i Premier League, och därmed sin egen finansiella risk. Dels är det ett svar på en pågående diskussion i Premier League om att rejält skära ned de så kallade fallskärmsbetalningarna till klubbar som åker ur Premier League.
Det där är ett ämne som likt financial fair play är dubbelt till sin karaktär. Där finns goda skäl för det på samma gång som där kan anas mer dunkla motiv. Det är framför allt de största klubbarna i Premier League som väckt frågan om att reducera fallskärmsbetalningarna för att minska risken att skrupelfria ägare, likt i Blackpool och Hull, ska roffa åt sig pengarna utan att investera i sina klubbar.
Det låter så klart vettigt. Blackpools ägare Karl Oyston investerade knappt £5m i spelartruppen under deras enda säsong i Premier League, och har sedan dess vägrat investera i sådan utsträckning att klubben numer befinner sig i League Two. Assem Allam i Hull sålde av spelare både i somras och i januari. Med £75m garanterat i fickan är inte incitamentet att undvika nedflyttning väldigt stort för en ägare som vill sälja klubben.
Det går knappast att disputera att det är sådant man vill undvika. Samtidigt är det självfallet inte sprudlande långsökt att betrakta superklubbarnas vilja att skära ned fallskärmsbetalningarna som åtminstone delvis motiverat av att öka sin egen del av kakan. Ju mindre pengar som betalas ut nedåt i systemet desto mer pengar finns över för dem.
Personligen tror jag det hela kan vara något av en blessing in disguise. Det har blivit alldeles för stort fokus i Football League på att få pengar från Premier League. Istället för att arbeta med egna intäkter och sin egen kommersiella utveckling går man med mössan i hand och ber om handouts, och försvagar sig själva i farten. Likt svenska idrottsklubbar vars enda idé om att dra in pengar är att be sina respektive kommuner om bidrag.
För klubbarna i Football League måste det på lång sikt handla om att bygga upp sin egen resursbas och sin egen kommersiella styrka. TV-avtalet är naturligtvis en väldigt viktig del av detta. Det handlar också för de större klubbarna att maximera varumärket i kommersiellt avseende. Kanske är detta de drivande faktorerna bakom att The Championship svarar för en andra utbrytning ur Football League?!
Terminologin känns kanske inte uppenbar. Premier League 2 är ett namn som varit på tapeten tidigare, men som inte känns klockrent och som dessutom nu används till annat. The Championship är kanske ett fungerande namn i sig självt, det är i alla fall inarbetat, även om även det känns tveksamt. Mästare av vadå liksom? Super League känns galet pretentiöst.
Kanske skulle det rent terminologiskt vara behjälpligt för Football League. Det känns något udda med rådande läge där League One råkar vara deras andra division, liksom League Two är deras tredje. Det vore betydligt mer naturligt att de har sina tre divisioner – Football League One, Two och Three. Enkelt, tydligt, lättare att paketera.
Det måste inte vara något negativt för Football League. Det kan i själva verket vara befriande. Premier League har sin globala marknad att arbeta med. The Championship har i nuläget de fjärde högsta publiksiffrorna av alla ligor i Europa, där finns en stor marknad även för dem samtidigt som de redan suger åt sig den allra största kakbiten av nuvarande TV-avtal. Värdet på det avtalet kan öka om det enbart gäller en mycket tydlig produkt.
Samtidigt som Football League skulle få utrymme att tänka lite mer dynamiskt och självständigt med sitt TV-avtal och med sina kommersiella avtal. En tanke vore så klart att jobba mer regionalt med både TV, media och kommersiella aktiviteter, och alltså vittja andra fåror än de två högsta ligorna. Det skulle inte krävas jätteinsatser för att motsvara och överträffa de summor som dagens TV-avtal ger klubbarna i dessa divisioner.
En återstående fråga vore så klart vilken formell relation ett utbrutet The Championship skulle ha till Premier League. Om det skulle vara helt självständigt med en helt egen organisation. Eller om det rent formellt skulle bli en andra division inom Premier League, om än marknadsförd som en egen och självständig produkt. Båda alternativen skulle kunna fungera.