Paul Hayward gör en alldeles utmärkt observation i Telegraph för några dagar sedan när han konstaterar att det i den engelska fotbollens högsta divisioner inte längre finns något som kan beskrivas som en engelsk fotbollskultur. Särskilt Premier League, men även i stor utsträckning The Championship, är i allt väsentligt nu för tiden att betrakta som en global fotbollsliga.
För Haywards del leder den observationen till insikten att det inte längre är någon avgörande nackdel att inte ha tidigare erfarenhet av Premier League eller engelsk fotboll för en manager, och att den invändningen som ofta tas fram mot utländska managers helt enkelt är något förlegad. Huruvida en manager lyckas eller ej har mer med personlighet att göra än nationalitet.
Det betyder inte att det inte finns viktiga skillnader i Premier League gällande spelschemat, konkurrensen, intensiteten i spelschemat, mediabevakningen, bristen på vinteruppehåll och så vidare. Men det finns uppenbarligen ingenting i själva fotbollen som direkt har förbryllat vare sig Antonio Conte, Marco Silva, Mauricio Pochettino, Jürgen Klopp eller Pep Guardiola med flera.
John Goddard, professor i finansiell ekonomi på Bangor University, har tvärtom lyckats visa hur utländska managers i själva verket presterar bättre än brittiska managers. Inte bara i Premier League, utan även i Football League, vilket till stor del bemöter den självklara invändningen att skillnaden bara skulle bero på att utländska managers i större utsträckning har hand om de största klubbarna.
![]()
Det kan låta som förhållandevis små skillnader uttryckt i poäng per match. Men sedan millennieskiftet innebär skillnaden i poäng mellan en utländsk manager och en brittisk manager smått osannolika 15,5 poäng sett över en hel Premier League-säsong. Skillnaden i Football League är mindre, men över en säsong i The Championship handlar det alltså ändå om fem-sex poäng.
Något som också går att utläsa från den statistiken är att det verkar vara en tidsmässigt beständig skillnad. Det uppstår ingen större skillnad i brittiska eller utländska managers poängprestationer över de båda studerade tidsperioderna, vare sig i Premier League eller i Football League. Tyvärr visar inte statistiken om det har blivit någon skillnad under till exempel de senaste fem åren.
En annan observation från statistiken är hur antalet utländska managers i engelsk fotboll verkligen har exploderat sedan millennieskiftet. Totalt har 80 utländska managers befunnit sig i England sedan Premier League startades. Nio av tio av dessa har alltså kommit till England efter att fyrverkerierna tystnade den där nyårsnatten för drygt 16 år sedan. Globalisering i ett nötskal.
En mer sorglustig observation är denna. Att trots att utländska managers alltså presterar dokumenterat bättre under den här tidsperioden, så får de väsentligt mycket kortare tid på sig än brittiska managers. Rent intuitivt borde det ju vara tvärtom. Men engelska klubbar har en benägenhet att visa större tålamod med brittiska managers, i alla fall är de mindre benägna att hänga dem.
The Guardians Sean Ingle spekulerar runt kring att detta beror på att engelska klubbar sätter högre krav på en utländsk manager, att de helt enkelt förväntar sig mer av dem. Det kan nog ligga något i detta, det tyder i alla fall på ambition att vidga nätet utanför de brittiska öarna. Men det sätter också ett annat ljus på en ofta framförd synpunkt att brittiska managers vore diskriminerade.
Arsenal är en klubb som ju kan anklagas för att sakna ambition. De supportrar som ändå hoppas på mer sådan ambition från Arsenals sida kan naturligtvis sjunka ned i Champions League-soffan ikväll och titta njutningsfullt på fyra managers som var och en skulle kunna vara ett intressant alternativ för dem: Leonardo Jardim, Thomas Tuchel, Luis Enrique och Massimiliano Allegri.
Var och en den bästa, tillgängliga managern från respektive liga?! Arsenal ska naturligtvis inte låta sig nöja med något sämre än så.