Det har på sitt sätt lyfts fram som något av den sista chansen för Arsenal. Det skulle likaväl kunna beskrivas som sista chansen också för Middlesbrough. För Arsenal att hänga på övriga lag i kampen om en av de där Champions League-platserna. För Middlesbrough att ge sig själva en vettig chans att hålla sig kvar i Premier League. Det är sant för båda.
Det är inte sista chansen i meningen att Middlesbrough kommer att lyckas i sina respektive föresatser bara för att de skulle vinna ikväll. Men vinner de inte ikväll är chanserna att lyckas minimala för att inte säga obefintliga. Det är i den meningen en match som passar väl att beskrivas som vinna eller försvinna. Ett nödvändigt första steg närmare ljuset i slutet av tunneln.
Det må vara sista chansen men det är också en match som kan komma att avgöras av första målet. För Arsenal var det helt uppenbart hur Crystal Palaces ledningsmål för en vecka sedan paralyserade spelarna och fick supportrarna att tappa tålamodet. Ett mönster som riskerar upprepas. För Middlesbrough har svårigheten att göra mål präglat hela deras säsong och alla deras problem.
Den här säsongen har inget lag gjort färre mål än Middlesbrough. När Romelu Lukaku gjorde sitt andra mål mot Leicester förra helgen så gick han i själva verket ensam förbi Middlesbrough i skytteligan. Middlesbroughs problem är inte i första hand målskyttet, utan att de är det lag i Premier League som har skapat lägst antal målchanser av alla.
Det leder tanken till att Middlesbroughs problem inte har varit kvalitet i första hand utan snarare ambition. Att missa målchanser kan ses som någon form av kombination mellan låg kvalitet och otur. Att däremot inte skapa målchanser alls är naturligtvis även det ett uttryck för kvalitet, men speglar kanske först och främst balansen i laget och dess taktiska attityd – defensiv eller offensiv.
Det kan knappast råda någon tvekan vad som har varit Middlesbroughs balans och taktiska attityd. Om Middlesbrough har varit ligans svagaste lag offensivt så är de samtidigt ett av ligans bästa lag defensivt. Sett till kvaliteten i lagets defensiva organisation är det bara Tottenham, Chelsea och Man Utd som kan sägas ha presterat en bättre defensiv än Middlesbrough.
Det är inte illa pinkat för en nykomling. Eller någon nyhet. Middlesbroughs defensiva styrka var vad som faktiskt tog dem till Premier League. Det var också något som fick mig att beskriva dem som den kanske starkaste nykomlingen på mycket länge. Det stod däremot klart redan i The Championship att Middlesbroughs defensiva balans kostade likaväl som den smakade.
Kostnaden för Middlesbroughs defensiva balans blev alldeles för hög i Premier League. Det måste samtidigt vara den stora ånger som alla runt Middlesbrough känner, från klubbledningen via spelare och ledare ned till supportrarna i staden och på läktarna. Att åka ur Premier League är en sak. Att åka ur utan att riktigt ha gjort sig själva rättvisa måste vara betydligt mycket värre.
Det var ett pris som Aitor Karanka till sist fick betala. Han fick till sist sparken efter en ytterst blek FA-cupkvartsfinal mot Man City, för en månad sedan. I det läget hade Middlesbrough bara mäktat med två ligamål på över två månader, och tagit bara fyra poäng. Karankas tid i Middlesbrough präglades av bråk och frustration, trots framgångar, med spelare, supportrar och styrelse.
Assistenten Steve Agnew var den som fick ta över Middlesbrough, i alla fall för stunden, och tanken var så klart att Middlesbrough skulle våga släppa på sina defensiva handbromsar under slutet av säsongen, och på så vis ta sig upp ovanför nedflyttningsstrecket. Men så har inte riktigt blivit fallet. Även om det var en klassisk 4-4-2-uppställning som prövades i första matchen mot Man Utd.
Det var självfallet inte matchen mot Man Utd som nödvändigtvis skulle vinnas, Middlesbrough hade så klart siktet inställt på de tre matcherna därefter, mot i tur och ordning Swansea, Hull City och Burnley. Tre matcher som onekligen skulle kunna omdefiniera hela nedflyttningsstriden. Nio poäng stod på spel men av dessa nio poäng plockade Middlesbrough bara två.
Återigen måste Middlesbrough förbanna känslan av att inte riktigt ha gett sig själva chansen, eller gjort sig själva rättvisa. Steve Agnew vågade inte släppa på handbromsen i de här matcherna. Fortfarande var det viktigare att hålla nollan än att våga göra mål. Det blev 0-0 mot både Swansea och Burnley. Framför allt hemmamatchen mot Burnley hanterades alldeles för försiktigt.
Kanske var det matchen mot Hull City som spökade i Steve Agnews huvud. En match där Middlesbrough släppte in fyra mål för första och hittills enda gången den här säsongen, samtidigt som de förvisso också gjorde två mål. Det var en match som var som gjord för Aitor Karanka att luta sig bakåt och smått förnöjt klämma ur sig ett skadeglatt ”vad var det jag sa?!”
Men Steve Agnews försiktiga tendenser syntes även tidigare. Redan borta mot Swansea med 0-0 och 20 minuter kvar av matchen syntes det tydligt på Middlesbrough att de hellre vårdade poängen än försökte ta alla tre. Delvis förståeligt i just det läget då en förlust mot Swansea hade varit katastrofal, men ”Jonas” påpekade också i kommentarsfältet att det kunde bli dyrbart.
Middlesbroughs och Steve Agnews defensiva försiktighet innebär att Middlesbrough istället för att behöva vinna mot Swansea, Hull City eller Burnley nu måste vinna mot Arsenal. En på pappret betydligt tuffare uppgift kan tyckas. Men det roliga upphör inte där. På spelschemat återstår även matcher mot Man City, Chelsea och Liverpool.
Över hälften av Middlesbroughs återstående sju ligamatcher går alltså mot någon av de engelska storklubbarna, varav resten mot Bournemouth, Southampton samt om några veckor en riktig rackarrysare mot Sunderland i ett på alla sätt ångestladdat derby, där ett lag närmast garanterat åker ur Premier League och det andra laget löper väldigt stor risk att åka ur.
Men för Middlesbrough finns i alla fall fortfarande förhoppningarna om en så kallad ”great escape”. En vinst ikväll mot Arsenal skulle skicka Middlesbrough upp tre poäng under strecket, med en match tillgodo, och bilda en minitabell tillsammans med Swansea och Hull City där vinnaren håller sig kvar i Premier League. Men för att lyckas med det måste de våga chansa.
Första målet vinner?