Jaha. Om gårdagen var dagen då Arsenal, Man Utd och Man City tog sina Champions League-förhoppningar och kollektivt slängde dem alla på brasan så blir därmed det här dagen då de röda fanorna ska vaja. Liverpool ska upp till kamp och dra nytta av sina konkurrenters snedsteg, vinna mot Watford och på så vis ta ett jättekliv mot Champions League.
Liverpool hade under normala omständigheter varit femma i tabellen inför kvällens match, men är alltså istället fortfarande trea. Och med chansen att ge sig själva ett försprång med ytterligare tre poäng, om än med en match mer spelad som vanligt. Watford på bortaplan är en potentiellt tuff uppgift, men Liverpool har samtidigt varit bättre på bortaplan under senare tid.
Det är fyra matcher kvar av Liverpools säsong. De har Watford borta ikväll, därefter Southampton hemma, West Ham borta och Middlesbrough hemma på Anfield i sista omgången. Ett bra spelschema redan som det är men ett spelschema som med tre poängs försprång rimligtvis bör räcka för att ta en av de två återstående Champions League-platserna.
Allt annat vore något av ett antiklimax på en säsong under vilken Liverpool aldrig har befunnit sig utanför dessa Champions League-platser. Att ramla ur dem under ligans allra sista omgångar skulle inte riktigt göra säsongen rättvisa för dem. Liverpool är som alla kan se ett lag med vissa tydliga brister, men det går inte heller att blunda för de framsteg som har gjorts sedan förra säsongen.
Den typen av bedömningar brukar så klart ha en tendens att bli väldigt resultatberoende. Skulle vi till exempel prata om framsteg om Liverpool slutar femma istället för fyra och således missar Champions League? Ja, det måste vi rimligtvis göra. Det må vara en besvikelse, men det är fortfarande ett bättre utfall, och en starkare resa, än förra säsongens åttondeplats.
Det brukar heta att Liverpool är bäst mot de större klubbarna. Under säsongen har det också varit ett uttryck för stolthet att Liverpool när de är som bäst kan besegra alla lag i ligan. Vilket förvisso skulle kunna sägas om precis alla lag i Premier League, men i synnerhet de sex storklubbarna. Men vad som betonas med detta är alltså Liverpools högstanivå.
Min syn på Liverpools framgång är i själva verket den motsatta. Om Liverpool tar sig till Champions League så gör de det inte på grund av sin högstanivå utan på grund av sin förhållandevis höga lägstanivå. Don’t get me wrong, Liverpool har presterat några stinkfester den här säsongen, men de har varit färre och har aldrig luktat riktigt lika illa som Man Utds, Man Citys och Arsenals olyckor.
Mycket av detta är Jürgen Klopps förtjänst. Där Man Utd, Man City och Arsenal har brottats med en luddighet i hur de ska spela fotboll och en ofta bristfällig organisation i laget på planen, så har Liverpool spelat fotboll utifrån en kanske inte alla gånger alldeles framgångsrik, men nästan alltid konkret och tydlig spelidé. Det räcker långt.
Det kan bara ses som positivt för Premier League att, om Liverpool tar sig till Champions League, än mer därtill om de faktiskt slutar trea, så är det de tre av de sex storklubbarna som har kommit längst i sin taktiska utveckling och i sin spelidé, som faktiskt vinner ligan, slutar tvåa och alla tre tar sig till Champions League. Lön för mödan kort och gott.
Watford är så klart tryggt förskansade runt tabellens mittzon. De löper ingen realistisk risk att åka ur. De har med andra ord sedan några veckor tillbaka inte så värst mycket att spela för. Det har minst sagt märkts på några av deras prestationer som sannerligen har varit lacklustra. Det om något borde tala till Liverpools fördel ikväll.
Å andra sidan så gick den lacklusterheten (det är alltid roligt att försvenska engelska ord) kanske till överdrift förra omgången. Trots en man mer på planen i över en timme, med ett rött kort fortfarande vid 0-0, så lyckades Watford ändå förlora mot Hull med 0-2. Något som tvingade Troy Deeney och andra spelare att be de egna fansen om ursäkt efteråt.
Få saker säger så klart ”I’m sorry!” lika mycket som att spöa Liverpool hemma på Vicarage Road.
Vad blir det av Watford? De har ju gjort sport av att byta manager varje säsong oavsett om där egentligen finns till synes goda skäl för det eller ej. Först Slavisa Jokanovic, sedan Quique Sanchez Flores. Walter Mazzarri hade en bra inledning på säsongen även han, men precis som förra säsongen har Watford sakta men säkert runnit ut i medelmåttighet.
Det frestar naturligtvis att konstatera det till synes uppenbara att om samma mönster fortsätter så är det ofrånkomligen så att Watford till sist kommer få en säsongsinledning som inte är tillräckligt bra för att kunna rädda dem kvar i Premier League när vinter- och vårdepressionen trycker på. Samtidigt ser vi i Granada hur det kan gå för en klubb som inte längre ägs av Pozzos.
Nu vet jag i och för sig inte om det egentligen finns några skäl att byta ut Walter Mazzarri, vars första säsong däremot knappast imponerar och han känns väl lika lite hemma i Premier League som Guidolin gjorde. Frånvaro av skäl har däremot inte hindrat Pozzo förut. Låt oss för all del hoppas att inte Tony Adams blir Watfords näste manager, men ett namn gör sig påmint:
Claudio Ranieri.