Reading och Fulham kan framstå som två lika lag. Det är de två lagen som leder serien i både bollinnehav och passningsprocent men det enda de har gemensamt är i stort sett kortpassningsspelet. Båda lagen kan också sägas spela något som kan beskrivas som 4-1-4-1, där gärna ytterbackarna fyller på och håller bredden i spelet.
Vad som sticker ut i tabellen är att Fulham har +28 i målskillnad medan Reading bara har +4, trots att Reading ligger klart före Fulham och har gjort det under i stort sett hela säsongen. Reading är nämligen ett bisarrt lag som trotsar den moderna uppfattningen om att statistik eller processen bakom resultat är det viktigaste.
Att Reading ens har positiv målskillnad ses som att Reading överpresterar då de “borde” vara ett lag på nedre halvan. Ser man dem spela kan man också säga att Reading trotsar den gamla uppfattningen att är svårt att vinna när motståndarna tillåts försöka göra schweizerost av din målvakt. Reading släpper till tredje flest skott av alla lag i divisionen.
Det är något svårt att förklara Reading, då jag inte är säker på att de går att förstå, men rimligast är att tänka sig deras manager Jaap Stam som en arvtagare till den gamla och udda manager som Louis van Gaal hade blivit när han tog över Man Utd. Olikt Cruyff-falangen av Ajax-skolan hade van Gaal istället börjat tro att bollinnehav var viktigast och särskilt viktigt för att inte släppa in mål.
Spelarna i Reading som slår flest passningar är försvarare eller defensivt inriktade mittfältare och till och med målvakten Al-Habsi snittar nästan 40 passningar per match.
Fulham å andra sidan är ett mer traditionellt kortpassningslag där laget kretsar kring sina kreativa mittfältare. Den som slår flest passningar per match i Fulham är Tom Cairney som spelar som offensiv mittfältare, och ibland ute till höger, och med över 80 passningar per match leder han överlägset med nästan tio passningar mer per match än någon annan i Championship.
Tittar man på topp 10-listan på de som snittar flest passningar per match hittar man där bakom Cairney ytterligare två centrala Fulhammittfältare i den mer defensiva Kevin McDonald och det norska spelgeniet Stefan Johansen. Förutom idel spelfördelare likt Huddersfields Aaron Mooy finns där också två Reading-mittbackar i Paul McShane och Liam Moore.
När Reading har bollen rullar den runt i backlinjen, när Fulham har bollen snurrar den runt på offensivt mittfält i jakt på en lucka i motståndarnas försvar. För Fulham gäller det i princip att spela sitt eget spel och inte låta Reading vila med bollen medan Reading framför allt behöver hindra det fina och målfarliga samarbetet som finns på Fulhams centrala mittfält. Det lär också löna sig att spela lågt med ett uppställt försvar då Fulham är farliga på kontring, vilket det högt pressande Huddersfield fick erfara två gånger om.
NYCKELSPELARE
Ali Al-Habsi, Reading. Hela ligans främsta målvakt denna säsongen. Han är den främsta anledningen till att Reading kan släppa till så många skott utan att släppa in alltför många. De gångerna han spelar mänskligt eller då försvaret är helt under isen är då Reading förlorar med 5-0 mot Fulham som i vintras eller 7-1 mot Norwich. När å andra sidan Al-Habsi är en mänslig bläckfisk det är då man slår Fulham med 1-0 som i senaste mötet lagen emellan eller slår Sheffield Wednesday med 2-0 efter att Al-Habsi gjort åtta räddningar varav flera skulle göra Gordon Banks stolt.
Tom Cairney, Fulham. Om Cairney inte spelar bra finns det faktiskt tillräckligt med kvalitet hos Johansen och andra mittfältare att hota Reading ändå, det är vad som gör Fulham så svåra att försvara sig emot, men om Cairney också är bra är de nästan ostoppbara. Cairney har en känslig och kraftfull vänsterfot som han gärna använder och som har varit Fulhams främsta anfallsvapen denna säsongen. Beroende på Chris Martins status eller hur man vill beteckna Sone Aluko eller Floyd Ayite spelar Fulham helst utan en utpräglad anfallare vilket gör att Cairney har ett större ansvar att göra mål än de flesta mittfältare som också kan sägas vara spelfördelare.
Yann Kermorgant, Reading. Det är udda och fortsätter på Readings tema av ohållbara prestationer att både Kermorgant och Al-Habsi är 35 år gamla. Kermorgant har även han haft en lysande säsong. Han har främst nickat in sex av sina 17 mål och han har gjort hälften av de målen under våren. Men han är också en väldigt allround anfallare som gör grovjobbet och kan spela fram medspelare. När Reading väl anfaller är det ofta en direkt boll mot Kermorgant som leder laget i vunna höjddueller samt är väldigt duktig på att hålla kvar bollen på offensiv planhalva.
Tomas Kalas, Fulham. Backlinjen har varit Fulhams svaga punkt. Ytterbackarna är bäst offensivt och i värsta fall är de för offensiva och Fulham har saknat en pålitlig mittbackskollega till Kalas. Kalas däremot har varit lysande. Följsam, snabb, och bekväm med bollen. Det kan dock möjligen bli ett problem för honom att försvara Kermorgant i luften men det har nästan alla mittbackar. Fulham har dock förvånande nog släppt in väldigt få mål på fasta situationer trots att man saknar långa spelare och då halva laget är små offensiva mittfältare.
Liam Moore, Reading. Readings förhoppning är uppenbarligen att inte släppa till mål. Liam Moore har varit deras främsta försvarare. En atletisk mittback som aldrig riktigt fick chansen i Leicester för att han var lite för villig att spela bollen längst marken och mer misstagsbenägen än hans mer rutinerade konkurrenter. Har dock haft en lysande säsong och utan honom hade det nog inte ens hjälpt att Al-Habsi antagligen har flera extra armar.
Fulhams målskytte. Det är lite vagt men det är svårt att peka ut nyckelspelare i Fulham där det känns som att man har ett halvt dussin av matchvinnare. Nio spelare har gjort fem mål eller fler. Likaså har man fyra spelare med sju eller fler assists. Tonårs-Jesus Ryan Sessegnon har fått rubrikerna men till exempel Sone Aluko har fått en nytändning och inte bara hållit sig frisk utan gjort åtta mål och tio assists. Ayite har inte ens startat hälften av Fulhams matcher men gjort nio mål. Alla kan göra mål i Fulham, det är ett månghövdat monster och skär du av ett huvud dyker plötsligt Neeskens Kebano upp.
FÖRHANDSTIPS:
Reading med en väldigt upptagen Al-Habsi i målet lyckas hålla ut ett tag men när Fulham slutligen gör mål kommer många fler. Fulham bekvämt till final.