Det är ganska ovanligt att playoff-spelet har fyra olika utländska managers. Jag kan inte tänka mig att det hänt innan men det följer en tydlig trend. Carlos Carvalhal tillsattes när Sheffield Wednesday togs över av thailändska affärsmän, vilket kan ses som en lyckad föregångare till hur Birmingham tillsatte Gianfranco Zola.
David Wagner tillsattes i Huddersfield bland annat sedan hans mentor och best man Jürgen Klopp blivit “critically acclaimed” i Liverpool, utan att uppnå några konkreta framgångar, och sedan Huddersfield anställt Stuart Webber som sportchef. Webber som sedan blivit anställd av Norwich. Carvalhal, om man får spekulera, var ett “stort namn” med rutin av turkisk och portugisk fotboll som man kan anta föreslogs för Wednesdays ägare Chansiri av någon agent medan David Wagner sågs som ett ungt spännande tränarämne med en tydlig fotbollsfilosofi.
Inget av dem är egentligen bättre eller sämre tillvägagångsätt. Carvalhal har varit väldigt lyckad med två turer till playoff-spel på två säsonger och Wagner tillsammans med Webber lyckades förändra ett stagnerat Huddersfield på nedre halvan till ett spännande topplag med hög högsta kapacitet.
Det är även nämnvärt att Sheffield Wednesday inte gjort alltför exotiska värvningar. De utländska spelarna man köpt har gett blandade resultat och laget är till hög grad bestående av britter eller irländare. Det är till exempel vanligt att deras enda spelare från det europeiska fastlandet är spelare som Glenn Loovens eller Daniel Pudil som redan spelat flera säsonger i Championship sedan tidigare.
Det är här Huddersfield med Wagner skiljer sig från många andra lag i The Championship. De har nämligen importerat en hel bunt av “tyskar”, vilket i vissa fall är österrikare eller spelare av annan nationalitet som värvades från en tysk klubb, vilket är mer i stil med hur Arsenal med Wenger tidigare alltid hade många fransmän eller hur Rafa Benitez gjorde Liverpool till en spansk armada.
Om vi bortser från Gordon Strachans försök att göra Middlesborough till en skotsk utpost så är egentligen bara Watford, med sin Udinese-koppling, ett tidigare lyckat exempel av ett lag i Championship som värvar in nästan ett helt lag av nya utländska spelare.
Man ska kanske inte överdriva hur tyskt Borussia Huddersfield faktiskt blivit då det bara är fyra ordinarie tyskar i startelvan, men det finns ytterligare Bundesliga-bekanta spelare på bänken eller som redan lämnat klubben igen. Det är också nämnvärt att man gjort fina fynd i form av spelfördelaren Aaron Mooy från Australien, unga walesiska målvakten Danny Ward från Liverpool och från frysboxen i Wolves hittade man den snabba och luriga yttern Rajiv van la Parra. Danny Ward är dessvärre avstängd åtminstone i den första playoff-matchen efter att ha dragit på sig ett rött kort i ligans sista omgång.
Lagen är heller inte särskilt taktiskt lika. Sheffield Wednesday kan nästan sägas spela en klassisk brittisk 4-4-2 med många tvåvägspelare. Medan Huddersfield som ni lär veta nu spelar sin egen version av den kända Dortmund/Kloppska gegenpressingen. Vilket kan innebära en ganska intressant taktisk fajt.
Sheffield Wednesday känns inte som ett lag som enkelt kan spela sig ut eller förbi Huddersfields press men å andra sidan känns de exakt som den sortens lag som inte säljer sig billigt eller låter pressen störa dem allt för mycket. Sheffield Wednesday vann trots allt båda mötena med Huddersfield i ligaspelet, med totalt 3-0. Dock var det jämna möten där Owls vann ena matchen med 1-0 på straff och den andra efter att Huddersfield fick en utvisning.
Man undrar om Huddersfield och Wagner har någon tydlig plan för Sheffield Wednesday, vilket kan förklara varför man kontroversiellt vilat spelare, eller om han mycket likt sin kamrat Klopp ofta har svårt mot särskilda lag och fortsätter tro på sin spelfilosofi utan större förändringar, på gott och ont.
NYCKELSPELARE
Keiren Westwood, Sheffield Wednesday. Den bästa spelaren i förra säsongens playoff då hans otroliga insatser i målet mot Brighton tog Wednesday till playoff-final. Har den här säsongen fortsatt vara en av ligans, och landets, främsta målvakter och utsågs nyligen till säsongens spelare av fansen.
Elias Kachunga, Huddersfield. Sheffield Wednesday släpper inte till många chanser och Westwood släpper till få mål så det kommer bli viktigt för Huddersfield att ta vara på sina chanser. Vilket man inte brukar vara jättebra på. Man brukar annars lösa det genom att skapa många chanser vilket inte lär bli lätt i dessa matcherna men därför ligger mycket av ansvaret på de få skickliga offensiva spelare man har som kan göra något på egen hand. Kachunga är deras främsta målskytt och har dessutom fått vila i flera matcher nu.
Ross Wallace, Sheffield Wednesday. Kanske fokuserar jag för mycket på förra säsongens playoff men Ross Wallace gjorde två av Owls tre mål då. Han är rutinerad och har återigen haft en ganska bra säsong. Han är expert på att vika in från kanten och hitta en lucka. Wednesday saknar pålitliga målskyttar då varken deras nyförvärv Jordan Rhodes och Sam Winnall eller Fernando Forestieri varit så målfarliga som man hoppats. Kliver Wallace och hans vänsterfot fram igen från distans?
Joel Coleman, Huddersfield. Coleman är Huddersfields reservmålvakt och eftersom Danny Ward är avstängd i den första playoff-semifinalen kommer Coleman ha stor press på sig. Coleman är en ung målvakt som bara har en ordinarie säsong av spel i Oldham bakom sig. I bästa fall spelar han bra nog att han kanske även får spela i den andra semifinalen, i värsta fall vill jag inte ens spekulera om.
Någon anfallare, Sheffield Wednesday. Wednesday har fem olika anfallare som rimligen skulle kunna starta på topp för dem. En av dem är Gary Hooper som ser ut att missa åtminstone första matchen på grund av skada. En annan är Forestieri som var lagets bästa spelare ifjol men som fått nöja sig med en bänkplats på sistone. Har Carvalhal bara vilat honom i hopp om att ge de andra anfallarna speltid eller är Forestieri petad av något skäl? Steven Fletcher är annars lagets bästa målskytt och ganska pålitlig. Jordan Rhodes kan vara en otrolig målskytt men likt i Middlesbrough har han inte varit snabb på att anpassa sig till ett nytt lag. Sam Winnall har inte heller utmärkt sig. Överflödets förbannelse för ugglorna? Man har åtminstone möjligheten att slänga in ett gäng olika beprövade anfallare av klass.
Aaron Mooy, Huddersfield. En riktig klasspelare. En fin spelfördelare och en matchvinnare. Som dock inte varit alls lika bra som i början på säsongen. Kommer vara viktig ifall Huddersfield ska bryta ned Sheffield Wednesdays försvar och faktiskt skapa bra chanser och inte bara en stor mängd halvdana lägen.