Det här med Tyskland är kinkigt i England, av måhända simpla men lätt insedda skäl. Jämfört med tränare av andra nationaliteter är det mycket få tyska tränare som har prövat sina vingar i England eller i Premier League. Även bland spelare är det inte många tyska stjärnor som prövat livet i England, jämfört med exempelvis franska och spanska spelare.
Det fanns en tid för inte alls särskilt länge sedan då själva idén om ett tyskt ägande av en engelsk fotbollsklubb skulle ha väckt både protester och öppen misstänksamhet. Fortfarande hör det inte till vanligheterna. Men tyskt ägande ligger bakom en av Premier Leagues mest progressiva klubbar i Southampton, och tyska ägare hittar vi även i Bradford City i League One.
Edin Rahic och Stefan Rupp köpte Bradford City för ett år sedan. De kom inte in med några väldiga utfästelser. Det utlovades inga väldiga investeringar eller loftiga målsättningar om titlar och europeiskt cupspel. Där dribblades inte med lagfärger eller med klubbmärken. Där kom aldrig något galet förslag om att byta namn på klubben till Bratwurst City.
De kom istället med klokhet och kompetens. Det var en potentiellt svår säsong Bradford hade framför sig sedan Phil Parkinson beslutat sig för att lämna som manager. Rahic och Krupp gjorde dock två smarta anställningar. Dels Stuart McCall som Bradfords nye manager. Dels Greg Abbott som chefsscout. Båda två med nära och personliga kopplingar både till varandra och till Bradford.
Det är två anställningar genom vilka Edin Rahic och Stefan Krupp har uppnått två saker. För det första har de skapat en personkemi som är nödvändig för att få deras struktur med en transferkommitté att fungera effektivt. För det andra har det varit symboliskt viktiga anställningar för att få Bradfords supportrar att känna förtroende för och en relation till Bradfords ledarskap.
Det förtroendet är kanske inte det lättaste att få, vilket har sina skäl. Bradfords supportrar har nämligen redan blivit tagna på en rejäl åktur tidigare. De fick se en överambitiös ägare ta Bradford till Premier League i slutet av 1990-talet men överspendera i sådan omfattning att det därefter bara tog sju år för Bradford att ramla raka vägen ned i League Two.
“Fool us once, shame on you! Fool us twice, shame on us!” Kanske är det lite så Bradfords supportrar resonerar. Åtminstone var det inte alldeles självklart när Edin Rahic nyligen i en längre intervju formulerade det långsiktiga syftet med sitt ägarskap i Bradford som att inom tio år ta klubben till Premier League, att det var något supportrarna faktiskt önskade sig.
En tioårsplan låter förvisso inte som något hastverk eller som ett ogenomtänkt utlovande av guld och gröna skogar. Men bland Bradfords supportrar råder en vanlig uppfattning att det är i The Championship som Bradford hör hemma, att det är deras rätta nivå. Att det vore en form av hybris att sikta högre än så, och att Bradford redan en gång har betalat ett högt pris för sådan hybris.
Nu finns i och för sig alla möjligheter att den melodin förändras om Bradford väl befinner sig i The Championship, om de etablerar sig där och börjar hävda sig också i toppen av den tabellen, och förtroendet för Bradfords ägare och klubbledning har hunnit bli ytterligare några år starkare. Men det kan för stunden sägas råda delade meningar om var Bradford verkligen hör hemma.
Men för stunden spelar det också mindre roll. För stunden finns nämligen inga delade meningar i Bradford. Bradfords ägare och klubbledning vill på lång sikt ta klubben steg för steg till Premier League, ett av dessa steg måste per definition innebära att ta sig till The Championship. Bradfords supportrar anser å sin sida att klubben hör hemma i The Championship.
För stunden finns bara Wembley och dagens playoff-final i League One mot Millwall. Tusentals och åter tusentals av Bradfordsupportrar vallfärdar till Wembley för att se om deras lag förmår spela en lika positiv och underhållande fotboll när det gäller som allra mest. Vilken succé det vore för Edin Rahic och Stefan Krupp, och för Stuart McCall, och deras första år med Bradford.
Det var 13 långa år sedan Bradford åkte ur The Championship. De har sedan dess varit nere och vänt i League Two, till och med varit på väg att åka ur League Two och Football League. Nu är de en enda match från att ta sig tillbaka till The Championship. Millwall står i vägen, samma Millwall som besegrade Bradford i playoff förra säsongen.
Men dagens playoff-final på Wembley är också kulmen på fyra framgångsrika år för Bradford. För fyra år sedan vann Bradford motsvarande playoff-final i League Two och tog sig tillbaka till League One. Bara några månader tidigare hade de som första klubb från den fjärde divisionen spelat Ligacupfinal på Wembley, efter att ha slagit Arsenal och Aston Villa längs vägen.
För drygt två år sedan svarade Bradford för en av FA-cuphistoriens största skrällar när de besegrade självaste Chelsea på Stamford Bridge i FA-cupens fjärde omgång, efter att ha vänt ett 0-2-underläge till vinst med 4-2. Chelsea skulle några månader senare krönas som Premier League-mästare. Bradford är en klubb med storhet i sig.
Men det gäller att leva upp till sin storhet. Det är vad Bradford har möjlighet att göra på Wembley idag. Till icke ringa del tack vare ett gott exempel på tysk ingenjörskonst.