Ajax har något mycket speciellt på gång. De har tagit sig hela vägen till final i Europa League och de har gjort det med ett mycket ungt lag, ett lag som långt in i turneringen stundtals hade en genomsnittsålder runt 21 år. De har varit rejält nederlagstippade i både kvartsfinal och semifinal, men slagit ut först Schalke och sedan Lyon.
Jämförelsen är svårfrånkomlig med Ajax senaste stora ungdomsgeneration som kom fram lite från ingenstans under mitten av 1990-talet och tillsammans mot alla odds och förhandstips vann Champions League 1995, mot självaste Milan i finalen, och vars spelare därefter under de kommande 10-15 åren skulle vara med och forma den europeiska klubbfotbollen på dess allra högsta nivå.
Då hette spelarna Edwin van der Sar, Danny Blind, Frank och Ronald De Boer, Clarence Seedorf, Edgar Davids och Nwankwo Kanu. Matchhjälten hette Patrick Kluviert. Nu heter spelarna Davy Klaassen, Kasper Dolberg, Hakim Ziyech, Matthijs de Ligt, Davinson Sanchez och Bertrand Traoré. Kanske kommer matchhjälten heta Justin Kluivert.
Jämförelsen är självfallet också lite olustig för Man Utd. Det är de som är tänkta att spela Milans roll i dramat den här gången. Man Utd har naturligtvis också sin egen lilla historia och tradition av det här med att visa världen att visst går det att vinna saker med kids. De om några borde veta bäst vilken kraft det kan finnas i den här typen av ungdomssatsningar.
Man Utd har också försatt sig själva i en mycket utsatt position inför finalen i Europa League. Hela deras säsong står och faller med kvällens match. Vinn Europa League och säsongen slutar lyckligt och kommer beskrivas i positiva termer som en framgång. Förlorar de finalen slutar säsongen i totalt antiklimax och José Mourinhos första säsong är ett monumentalt misslyckande.
Allt eller inget med andra ord. Och om vi inte hade uppfattat att allt stod på spel för Man Utd ikväll så har José Mourinho valt att betona det ännu tydligare genom sin demonstrativa jag skiter i allt, men det skiter jag i-attityd till de sista fyra-fem omgångarna när det stod klart att ligan var i praktiken rökt. Det går att förstå resonemanget, men det ställer också saken på sin spets ikväll.
Ajax har å sin sida absolut ingenting att förlora. Deras säsong är redan en stor framgång. Bara att spela Europa League-finalen är självfallet en stor sak för dem. Det innebär naturligtvis inte att de vill mer än så. Och unga spelare har ofta den förmågan att kunna spela utan rädsla, eftersom de inte på samma sätt har hunnit förstå vad som finns att förlora.
Om UEFA ville marknadsföra Europa League så är det så klart något av en drömfinal för dem. Man Utd och Ajax är båda två klassiska institutioner inom den europeiska fotbollen, två historiska storklubbar men där tiden och utvecklingen samtidigt har dragit dem isär så att det är fullt möjligt att ge finalen den klassiska dramaturgin utav David mot Goliat.
Förhoppningen för Man Utd är att Ajax ungdomlighet ska ligga dem till last snarare än att vara dem till fördel i den här finalen. Att ännu ej fullt utvecklad kvalitet ska svaja mot större rutin och erfarenhet. Att ungdomlig orutin ska leda till misstag och drabbas av finalfrossa. Inte för att Man Utds egen erfarenhet av europeiska cupfinaler för den delen heller längre ska överskattas.
En genomgång av Ajax europeiska cupsäsong visar också ett lag vars största styrka har funnits på hemmaplan. Det är hemma på Amsterdam Arena som Ajax lade grunden för sitt finalavancemang, mot Celta Vigo, Köpenhamn, Schalke och Lyon. På bortaplan har de varit betydligt mer beskedliga och mindre bekväma. Hur kan Man Utd utnyttja detta enkla förhållande?
Kanske genom att Man Utds egna kids tar chansen att skriva sin historia. Det är säsongens andra cupfinal för Man Utd. Om Ligacupfinalen kanske i första hand var ett monument till Man Utds äldre garde så kan Europa League-finalen bli en triumf för dess yngre generation. Kids som Paul Pogba, Marcus Rashford, Jesse Lingard och Anthony Martial kan göra det här till deras final.
Något för ännu yngre spelare som Axel Tuanzebe, Timothy Fosu-Mensah, Josh Harrop, Angel Gomes, Demetri Mitchell, Joel Pereira, Scott McTominay med flera att andas in och dra nytta och inspiration utav. För lika mycket som här och nu så handlar ju Europa League-titeln också om den närmaste framtiden, om att få spela i Champions League.
Eller om att få börja om igen. Och avsluta en säsong som innebär att Man Utd står och stampar på exakt samma ställe där de för ganska precis ett år sedan inledde den. Om det blir det första utfallet så kommer det vara en ljus och fin sommar för Man Utd. Om det istället blir det senare utfallet så är det istället en sommar med många moln på sin himmel.
Ett moln som definitivt svävar ovanför kvällens Europa League-final i Stockholm är måndagens terrordåd i Manchester. Det är i skuggan av den händelsen som den här finalen utspelas. Det är självklart omöjligt att säga på vilket sätt och i vilken utsträckning det här påverkar Man Utd-spelarna inför och under matchen, bara att de inte rimligtvis kan vara opåverkade. Det kan ingen.
Fotboll kan synas oviktigt i sådana sammanhang. I själva verket kanske fotboll då är viktigare än någonsin. Att Europa League-finalen mot Ajax är Man Utds viktigaste match på väldigt länge är däremot ställt bortom allt tvivel.