Det är ett gott sällskap Man Utd nu befinner sig i. Storklubbar som Juventus, Inter, Real Madrid, Liverpool, Porto, Ajax, Napoli och Bayern München har alla vunnit Europa League, eller UEFA-cupen som den tidigare hette. Genom att vinna finalen mot Ajax med 2-0 gör nu Man Utd dem sällskap samtidigt som de blir en av ytterst få klubbar att någon gång vinna samtliga europeiska cuptitlar.
Det är naturligtvis också en väldigt känslosam titel och seger för Man Utd, bara några dagar efter det förfärliga som inträffade i Manchester. Att säga att man ska försöka vinna titeln för offren och de närmaste anhöriga blir om än säkert välmenande ändå lite futtigt. Men samtidigt ändå, som symbol något att enas runt och visa stolthet över sin tillhörighet.
Det var Man Utds viktigaste match på mycket länge. Det var en match som både på kort och på lång sikt gällde framtiden. Var Ligacupen en final för klubbens äldre garde så var Europa League-finalen finalen för den yngre generationen. Vinsten representerar också de framsteg Man Utd gjort under säsongen där en förlust hade inneburit att fortsätta stampa på samma ställe.
Det finns säkert de som kommer oja sig över att finalen inte blev någon större underhållning, vilket säkert lastas Man Utd. Det här bygger så klart till stor del på föreställningen att Ajax och Man Utds främsta uppgift i den här finalen var att underhålla oss som tittade på. Det var naturligtvis inte uppgiften. Deras enda uppgift var att försöka vinna den.
Den som förväntat sig ett fritt flödande Man Utd i den här Europa League-finalen förtjänar nog också att bli besviken. Ett Man Utd med de svårigheter de haft under hela säsongen, med den ofta brutala kritik som riktats både mot laget och dess manager hela säsongen, med all den press som fanns på spelarna inför och under finalen – kommer inte plötsligt börja spela gladfotboll.
Det vore psykologiskt orimligt att föreställa sig att ett lag under den typen av yttre och inre förutsättningar inte skulle bli försiktiga och försöka stänga matchen när de väl har tagit en ledning. Självförtroende är en lurig sak, otroligt betydelsefull men kanske inte något som syns i poängkolumner eller i statistiskt underlag.
Också ett ord om Paul Pogba. En spelare som även han kritiserats brutalt under säsongen. En kritik som var väntad redan innan säsongen börjat. En kritik som om än skälig i delar ändå till sitt omfång och uttryck varit illvillig, oärlig och inte minst okunnig. Europa League-finalen var i långa stunder hans match, den där matchen han behövde göra, när det betydde som mest.
Det har gjorts en hel del sakbaserade analyser av Paul Pogbas insatser under säsongen och om hans betydelse för Man Utd som lag. Men James Ducker på Telegraph ger oss också en mer personbaserad bild av Paul Pogba under den här säsongen, och ger oss kanske en mer helhetlig bild över den resa han har gått igenom under säsongen, i skuggan av all kritik.
https://www.telegraph.co.uk/football/2017/05/24/grieving-paul-pogba-has-handled-heartache-great-mental-strength/
Om Ajax måste så klart sägas att de har gjort en fantastisk resa den här säsongen. De slog längs vägen ut klubbar som Schalke och Lyon. Men något var den här finalen kanske också en påminnelse om att svagare lag ofta kan se ut som världsmästare när de möter andra svagare lag, men det ser sällan likadant ut när de ställs mot bättre motstånd.
Och på tal om utskällda spelare, så är det ju naturligtvis en vacker saga att betänka Marouane Fellainis betydelse för Man Utd under slutet av Europa League, och resan både mot den här titeln och tillbaka till Champions League.
Värdet av Europa League-titeln kommer alltid kunna diskuteras och kommer alltid vara något subjektivt. Min syn är att det är en europeisk cuptitel med långa anor. Det är inte en titel på nivå med Champions League-titeln eller ligatiteln, men väl en titel som ligger i alla fall ett snäpp ovanför både FA-cupen och Ligacupen. Där finns fler, bra lag i Europa League.
Det är naturligtvis inte någon lätt turnering att vinna. Cupspel är till sist ändå alltid cupspel. Det mesta kan hända. Något Tottenham bittert fick erfara mot Gent, och Man Utd var nära att erfara mot Celta Vigo. Ajax må ha sett ut som beskedligt motstånd i finalen, men Ajax slog också ut Schalke och Lyon, som i sin tur slog ut Roma, som händelsevis bara råkar vara sannolik tvåa i Serie A.
En annan fråga är så klart om Man Utds vinst kommer innebära något för hur engelska storklubbar värderar Europa League. Med sex storklubbar som ska försöka trängas på fyra Champions League-platser så tror jag det på längre sikt är oundvikligt att Europa League kommmer ges mycket högre status. Man Utds seger borde rimligtvis accelerera den utvecklingen.
Med segern i Europa League gör Man Utd övriga klubbar sällskap i Champions League. Det är så klart väldigt betydelsefullt. Återigen är det så klart subjektiva frågor som diskuteras, men min känsla som jag inte tror jag är ensam om är att det är ett betydligt roligare sätt att kvalificera sig till Champions League genom att vinna Europa League, än att sluta tvåa, trea eller fyra i ligan.
Mer bortglömt är kanske att Man Utd i och med vinsten i Europa League också har kvalificerat sig för UEFA Super Cup. Det vill säga matchen under säsongens början mellan vinnarna av Champions League och Europa League. Någon gång där i början av augusti vankas alltså europeisk cupfinal mot Juventus eller Real Madrid.
Därmed tror jag det blir något i stil med den åttonde eller nionde matchen under försäsongen för Man Utd. Säsongen kommer med andra ord knappt hinna börja innan José Mourinho återigen börjar prata om hur Man Utd spelar för många matcher. Inte för att jag tror att Mourinho ångrar alla de där matcherna just ikväll.
Men nu är det sommar!