22 mål på fyra matcher, inte färre än fem mål i någon match. Semifinalerna i League Twos playoff var onekligen en total upplevelse i bra och spännande fotboll och därtill dramatik på sällan skådad nivå. Playoff brukar kunna vara nerviga och låsta tillställningar, som vi ju sett inte minst i The Championship, men i League Two har det varit plattan i mattan.
Det var dessutom två synnerligen dramatiska semifinaler, som båda två avgjordes med ett mål i den absoluta slutminuten. Exeter genom att efter först ha tappat en 2-0-ledning till 2-2 i slutet av matchen replikera med ett väldigt snyggt 3-2-mål. Blackpool genom att kvittera till 3-3 mot Luton med hjälp av ett hjärtskärande självmål.
Exeter har inte minst bidragit till League Twos öppna prägel under säsongen och som synes definitivt till underhållningsvärdet i playoff. Paul Tisdale som varit manager för Exeter i tio år har skapat ett bra spelande fotbollslag, vid sidan av Doncaster Rovers laget med den bästa offensiven i League Two. Inte det lag som skjuter allra mest, men dödligt effektiva i sina avslut.
Exeter är också det lag som efter Doncaster Rovers har gjort flest mål i League Two. Inte minst tack vare en oerhört målfarlig trio i David Wheeler, Ollie Watkins och Reuben Reid som tillsammans har producerat hela 50 mål under säsongen. Desto mer imponerande i och med att dessa tre spelare också ligger i topp i termer av assists.
Målen kommer däremot från alla håll. Talande för Exeters offensiv är att utöver dessa tre spelare har hela sex spelare gjort mellan fem-sju mål under säsongen, vilket har gett Exeter ytterligare 34 mål. Det är alltså inte så konstigt att vi har fått se sprakande föreställningar från Exeter hittills i League Twos playoff, och har goda chanser att få ännu en idag.
Det är i själva verket anmärkningsvärt att Exeter över huvud taget befinner sig i League Twos playoff-final. De inledde säsongen bedrövligt genom att förlora åtta av sina första elva matcher. Så sent som i slutet av november låg Exeter fortfarande på nedflyttningsplats. Under säsongen är det bara Leyton Orient och Newport som befunnit sig längre tid under strecket än Exeter.
Det har med andra ord varit en oerhört svängig säsong för Exeter. Och svängiga är också vad Exeters matcher normalt sett brukar vara, och matcherna följer dessutom något av samma mönster som säsongen, med tämligen svaga starter men desto starkare avslutningar. Exeter brukar vanligtvis göra förhållandevis svaga första halvlekar, men vara desto starkare i andra halvlek.
Exeters bästa insatser under säsongen har kommit på bortaplan. De har haft det svårare på hemmaplan av någon anledning. Kanske blev det ändring på det under semifinalen när ett fullproppat St James Park (jodå) synbarligen bar upp Exeter på sina 7,500 par axlar. Det tog Exeter till Wembley. Till Wembley rapporteras över 15,000 galna Grecians bege sig för att stödja Exeter.
Exeter är en klubb och ett lag med en speciell relation till sina supportrar. En stor del i det är självfallet att Exeter är en av trots allt få supporterägda klubbar i det engelska proffssystemet. Klubben ägs av Exeter City Supporters’ Trust som tog över ägandet och driften av klubben 2003 sedan klubbens tidigare ledning åkt fast för finansiella oegentligheter.
Exeter har brottats med ekonomiska problem och skuldsättning ända sedan dess. Ett FA-cupmöte med omspel mot Man Utd 2005 rensade förvisso Exeters dåvarande skuld men nya problem skulle uppstå. Genomgående under åren har Exeters supportertrust organiserat fundraisingkampanjer där supportrarna har samlat ihop pengar för att lösa skulder och finansiera investeringar.
Här finns naturligtvis en djupt symbolisk och närmast litterär kontrast till Exeters finalmotståndare Blackpool, vars supportrar av princip bojkottar lagets matcher eftersom de inte vill stoppa sina pengar i klubbens och därmed ägarna Oystons fickor. På Blackpools läktarsektioner på Wembley kommer det vara tomt. Blackpools supportrar känner sig främmande för sin egen klubb.
Exeters supportrar är sin klubb. Kommer det påverka Exeters chanser till det bättre på Wembley idag? Ja, det måste man utgå från. Att spela på Wembley hör knappast till vanligheterna för spelare i klubbar som Exeter och Blackpool, det är en för dem helt främmande situation. Att då antingen ha 15,000 fans i ryggen eller stå där på planen helt ensamma måste spela desto större roll.
Uppflyttning till League One vore så klart en stor stolthet för Exeter, som en av få supporterägda och ideellt drivna klubbar så högt upp i det engelska seriesystemet, en stor bedrift. En av ännu färre när Portsmouth köpts upp av gamle Disneychefen Michael Eisner efter deras serieseger och uppflyttning till League One. Återstår gör således bara AFC Wimbledon, även de i League One.
Uppflyttning handlar också om lokal prestige, då de i så fall gör närmaste och värsta rivalen Plymouth Argyle sällskap upp i League One. Den röda legionen förföljer den gröna armén. Det är alltså mycket som står på spel för Exeter City och deras supportrar från den lilla staden på Englands sydvästspets. Kanske talar det för en låst och tillknäppt match.
22 mål på fyra semifinaler säger något helt annat.