Definitionen av Burnleys säsong hittar vi tidigt, nämligen redan i den andra omgången, när de hemma på Turf Moor 19 augusti besegrar Liverpool med 2-0. Liverpool hade precis besegrat Arsenal i säsongspremiären men kom snabbt ned på jorden igen. Burnley skulle vinna tio matcher på hemmaplan under säsongen, här lades grunden för det.
Att vara riktigt små kan ha den fördelen att man kan smyga förbi ganska obemärkt i skuggan av de riktigt stora. Den strategiska fördelen har Burnley och Sean Dyche upptäckt och använt till sin fördel. Burnley har gått upp i Premier League förut bara för att åka raka vägen ned igen. De flesta trodde nog på ungefär samma utfall den här gången.
Men så blev det emellertid inte. Burnley visade sig den här säsongen vara en obehaglig överraskning för fler än ett lag. I synnerhet hemma på Turf Moor. I stor usträckning var Burnley två lag den här säsongen. Burnley som fram till sista omgången endast förlorat mot topplagen på hemmaplan. Burnley som vann sin första match på bortaplan först i slutet av april.
Hemmaformen var vad som höll Burnley kvar i Premier League. Och även om slutplaceringen i slutänden blev en hyfsat blygsam sextonde plats så var det aldrig fara för någon nedflyttning. Det är naturligtvis i sig en enastående insats som på fullt allvar och med goda skäl har gjort att Sean Dyches namn har nämnts bland kandidaterna till årets manager.
Det finns inga stora hemligheter vad som ligger bakom Burnleys framgång. Ett osedvanligt välorganiserat försvar. Anfallet håller ligans bottenstandard men Burnley är defensivt formidabla. De tvingas förvisso uthärda mängder av skott per match, men endast Man Utd och Tottenham har under säsongen varit bättre på att hantera motståndarnas anfall.
Det är således ingen tillfällighet att det är i defensiven vi hittar några spelare som utan att det behöver skämmas för sig kan nämnas i en årets elva. Tom Heaton i målet är så klart en. Ben Mee och Michael Keane har bildat ett ytterst skickligt mittbackspar. Inte undra på att åtminstone två av dem har dragit till sig större klubbars intresse inför sommaren.
Förra gången Burnley befann sig i Premier League lyckades de inte vinna en enda av sina första tio ligamatcher, vilket tvingade det att under mer eller mindre resten av säsongen försöka jaga ikapp sina motståndare. Att börja bra var alltså väldigt viktigt för Burnley den här gången. Vilket var bara en av många läxor som Burnley verkade ha lärt sig den här gången.
Läxor Burnley lärde sig den här säsongen var att inte jäklas med vare sig Liverpool eller FA. Först blev Andre Gray avstängd i fyra matcher för att åratal tidigare ha twittrat homofobiskt, något som sura Liverpoolfans bestämde sig för att gräva fram sedan han gjort mål på dem. Sedan blev Joey Barton avstängd i 18 månader av FA för att ha varit dum nog att betta på fotboll och egna matcher.
Managerbetyg: You Got Dyched (+++++)
Det är ett evigt gnällande om hur livet är orättvist för engelska och brittiska tränare nu för tiden, att utlänningarna kommer och tar deras jobb. Sean Dyche har varit en av de ivrigaste att framföra den åsikten. En besvärlig omständighet är så klart att utländska tränare ofta lyckas bättre. Dyche är hur som helst inte en av dem som ger det argumentet vatten på sin kvarn.
Det är kanske inga stora fotbollskonster som Burnley bjuder på. Men att lyckas hålla en så liten klubb med så små resurser inte bara kvar i Premier League under en säsong, utan under flera säsonger hålla dem i Premier League eller i alla fall i toppen av The Championship är imponerande. Glädjande är också hur Dyche har valt att stanna kvar i Burnley trots nedflyttning.
Bloggen om Burnley
https://blogg.fotbollskanalen.se/hyllman/2016/11/21/burnley-dansar-med-drakar/
Några månader in på säsongen stod det klart att Burnley fått en betydligt bättre start i Premier League den här gången. Bloggade då om min beundran för deras strategi att värva leftovers från de stora drakarna i deras närområde och bygga ett lag runt dessa ofta hungriga och talangfulla spelare. Ett rätt bra sätt att förklara vad som fått Burrnleys pussel att gå ihop.
Årets spelare: Tom Heaton
Det finns flera spelare som hade kunnat nämnas i Burnley. Michael Keane och Ben Mee inte minst. Men sett till antalet skott som ändå landade på Burnleys mål och det faktum att Heatons räddningsprocent var through the roof långa stunder under säsongen, så känns valet till sist ändå självklart. Nyckeln för Burnley att hålla sig kvar i Premier League var en storspelande målvakt.
Utvärdering: Godkänd (++)
Premier League. Visst kan man kanske tycka att Burnley borde kunna hävda sig lite bättre på bortaplan, men det vore också att vara alltför gnällig. Burnley hade ett enda mål inför säsongen, något de aldrig förut lyckats med, nämligen hålla sig kvar i Premier League. De lyckades utan att någonsin vara nära att misslyckas. Högsta betyg. (+++++)
Ligacupen. Började det bra i ligan så gick det desto sämre i Ligacupen. Förlust redan i första matchen borta mot pyttelilla Accrington Stanley i den andra omgången. Så klart ett fiasko. (-)
FA-cupen. Bättre gick det förvisso i FA-cupen, åtminstone i meningen att de tog sig betydligt längre, ända fram till femte omgången. Men väl där blev det å andra sidan stryk igen mot betydligt lägre motstån, den här gången på Turf Moor, och den här gången inte ens i Football League, Lincoln City. (+)
Utsikten inför 2017-18
Det finns tre farhågor kring Burnley. För det första att de kändes behjälpta av att åtminstone två andra lag var så betydligt mycket svagare. För det andra att det är osäkert om de kommer kunna få försvar och målvakt att storspela på samma sätt en säsong till. För det tredje att det är svårt att se hur Sean Dyche ska bygga vidare på själva spelidén.
Det vore orealistiskt att tro något annat än att Burnleys målsättning också nästa säsong kommer vara att med näbbar och klor försöka klamra sig kvar i Premier League. De måste försöka behålla styrkan i sitt försvar. Vad de samtidigt kan göra är att försöka förstärka sitt mittfält för att bli bättre på att vända till eget anfall.
BETYG: Med beröm godkänd (++++)