Under lördagskvällen efter Champions League-finalen mellan Real Madrid och Juventus hamnade jag i en diskussion som till sin kärna handlade om hur vi egentligen skulle förstå Juventus prestation. Påståendet som startade samtalet var att Juventus finalplats var en rejäl överprestation och att Juventus var det stora undantaget till att pengar skulle vara det viktigaste.
Vilket var ett påstående som fick mig att sätta hallonsaften i halsen. Min syn på Juventus framgångar är nämligen att deras dominans i väldigt hög utsträckning är baserad på just ett stort ekonomiskt övertag på sin hemmamarknad, för att uttrycka sig i ekonomiska termer. Att mena att Juventus är ett stort undantag från pengars betydelse rimmar rätt illa med den synen.
Det betyder inte att jag blundar för att Juventus är en synnerligen kompetent skött klubb. Det ironiska var så klart att jag samma dag hade skrivit en blogg på just det temat. Men Juventus kompetens består som jag ser det i att på ett smart och slugt sätt ta tillvara och maximera nyttan med sitt ekonomiska övertag, inte att prestera trots ekonomiskt underläge.
Argumentet som då tas fram mot detta är Juventus omsättning som, om jag förstod saken rätt, är cirka 56% av Real Madrids omsättning, och då naturligtvis inte heller på nivå med Barcelonas eller flertalet engelska storklubbars omsättning. Vilket förvisso stämmer, men inte heller är en tillräcklig kunskap för att kunna bedöma ekonomiskt övertag eller underläge.
För det första är inte omsättning i sig något som avgör hur mycket som faktiskt investeras i spelartruppen, det kan vara en indikation men inte mer. För det andra verkar klubbarna på helt olika marknader. En högre omsättning i Spanien innebär inte nödvändigtvis högre köpkraft i motsvarande grad. Prisbilden är en annan bland annat eftersom konkurrensläget är annorlunda.
Uttryckt mer konkret så är inte bara intäkterna högre i Spanien och i England än i Italien, även kostnaderna är högre. Juventus totala dominans i Serie A innebär även att de vid sidan av den rena lönen alltid kommer kunna erbjuda spelare en hög sannolikhet till ligatitlar varje säsong och närmast en garanti till regelbundet Champions League-spel.
Påståendet således att det skulle vara bättre att vara ett mittenlag i Premier League än att vara Juventus känns därför rätt absurt. Ett mittenlag i Premier League kommer aldrig kunna erbjuda spelare den typen av garantier som Juventus kan erbjuda. Inte ens de engelska stor- och superklubbarna kan i själva verket erbjuda sådana garantier, vilket är en strategisk nackdel för dem.
Vi ska inte heller inbilla oss att Juventus inte kan erbjuda spelare bra löner, även om det kanske inte är i exakt paritet med vad de engelska och spanska storklubbarna kan kosta på sig. När sedan Juventus pyntar £90m för att värva bort den bästa spelaren från sin närmaste konkurrent känns det något fel att hävda att ekonomi inte skulle vara en tung faktor i deras framgång.
Men det är alltid svårt att värja sig mot åsikter om hur mycket pengar spelar roll. Och ligger Juventus då tia på en lista över klubbarna med högst omsättning så kan det ju framstå som överprestation att ens ta sig till kvartsfinal i Champions League. Men åsikter måste ibland rimlighetsprövas, och vem skulle inte se Juventus som en trolig Champions League-vinnare bland flera?
Det hänvisas ofta till statistiska undersökningar som visar på att ekonomi förklarar cirka 90% av klubbars framgångar. Och det är naturligtvis sant att ekonomin är grunden till det mesta. Men dels får man vara tydlig vad som egentligen avses med ekonomin, dels till inom vilket sammanhang statistiken är framtagen, för att inte jämföra äpplen med päron.
Sant är att det har gjorts undersökningar som har visat på att hur mycket klubbar spenderar på spelarlöner i mycket hög utsträckning indikerar hur framgångsrika dessa klubbar kommer vara. Vilket är mer konkret än att prata om ekonomi i största allmänhet. Dessa studier är genomförda inom nationella ligor, vilket inte automatiskt gör dem lämpade för jämförelser i europeiskt cupspel.
Efter att ha haft ungefär den här diskussionen i twitterform under lördagen så kändes det nästan typiskt att det redan dagen därpå skulle dyka upp något både relevant och intressant i mitt twitterflöde. Det var Financial Times som gjort en analys av rätt precis det vi diskuterade. Och de hade minst sagt några spännande slutsatser att presentera.
![]()
De konstaterar först att bara rena lönekostnader inte alls är ett bra sätt att bedöma prestation i Champions League, då det statistiska sambandet är mycket svagt. Däremot när de justerar lönekostnaderna för det normala löneläget i respektive land och liga, det vill säga tar hänsyn till konkurrensen, så hittar de ett tydligare samband.
Vilket naturligtvis precis motsvarar min syn att Juventus strategiska och ekonomiska övertag hemma i Serie A är dem till hjälp i Champions League. I diagrammet ser vi också att Juventus ligger precis på trendlinjen, det vill säga presterar normalt snarare än att överprestera. De europeiska superklubbarna har genom sin nationella dominans en strategisk fördel i Champions League.
Även om Juventus inte är lika ekonomiskt dominerande i Serie A som Bayern München är i Bundesliga, PSG är i Frankrike, eller Real Madrid och Barcelona är i La Liga, så är det ändå värt att notera att de i relativa termer ändå är mer ekonomiskt dominerande än någon av de engelska superklubbarna. Ett annat och kanske mer relevant sätt att mäta ekonomisk styrka än omsättning.
Kanske är det också ett annat sätt att förstå de engelska klubbarnas prestation i Champions League utifrån det gamla argumentet att de är handikappade i någon mening av den egna ligans jämnhet och konkurrensläge. Det kommer i slutänden bara finnas en enda medicin för engelska klubbar att komma tillrätta med denna strategiska nackdel.
Kompetensutveckling. Den som inte är starkast måste vara smartast för att vinna.