Idag går britterna till valstugorna för att på så vis bestämma sin närmaste framtid. Valet står som vanligt i praktiken mellan Torys och Labour, och mer specifikt mellan Theresa May och Jeremy Corbyn. Vilket inte precis känns som det allra roligaste valet i historien. Så vi får väl se under dagen hur det påverkar det allmänna valdeltagandet.
Det politiska samtalet i England precis som i stora delar av världen, inte minst exempelvis Sverige och USA, är mer förbittrat än på länge. Lögnen har blivit både etablerad och accepterad som politisk metod. Det finns inte längre några gränser för i vilken utsträckning politiker och partier spelar på mänsklighetens allra lägsta gemensamma nämnare för att vinna makten.
Brexit är naturligtvis ett klockrent exempel på just detta. Precis som egentligen alla folkomröstningar tenderar bli så var det mest fråga om missnöjesröstning i största allmänhet. Ekonomiskt, politiskt och kulturellt är det ett av de mest självdestruktiva beslut en modern kapitalistisk demokrati någonsin fattat, ett sätt att skära av sig näsan för att jävlas med sitt eget ansikte.
Häromdagen dök det däremot upp ett rätt roligt diagram både här och där, med ett statistiskt samband som på ett skämtsamt sätt skulle förklara Brexit en gång för alla. Sambandet var att ju fler poäng ditt Premier League-lag tog under den gångna säsongen desto mindre benägen var du att rösta för Brexit, och alltså vice versa.
![]()
Med en förklaringsstyrka på runt 0,7 så är det faktiskt ett i alla fall hyfsat övertygande samband. Och uppenbart är det också så att allra minst stöd för Brexit hittar vi bland klubbarna som slutade högst upp i tabellen den här säsongen. Liksom vi hittar klubbarna längst ned i tabellen också längst ut till höger i det här diagrammet.
Förhåller vi oss skämtsamma till det här sambandet vore det så klart frestande att säga att det här stryker under synen på Brexit som missnöjesröstning. Ju sämre det går för ditt fotbollslag desto mer spiller det över på synen på världen och samhället. Går det däremot bra för ditt fotbollslag så har du en mer positiv, öppen och välkomnande syn på världen.
En annan vinkling på ett liknande tema vore att de många utländska spelarna i de större klubbarna skulle göra supportrarna till dessa klubbar mer globala och mer eurocentriska i sin världsuppfattning. Jag vet inte riktigt om den vinklingen faktiskt går att ro iland givet att antalet utländska ägare, spelare och ledare inte precis är så litet i de mindre klubbarna heller.
Vad diagrammet egentligen illustrerar är kanske skillnaden mellan korrelation och kausalitet. Att två saker händer ungefär samtidigt betyder inte att de med nödvändighet beror av varandra. Mer specifikt döljer det här diagrammet mest den klassiska skillnaden mellan storstad och småstad, kanske till och med landsbygd. Eller annorlunda uttryckt mellan rik och fattig.
Det råkar bara vara så att de riktigt stora städerna både drar till sig betydligt fler som ser positivt på EU och Europa, av en mängd olika skäl relaterade till utbildning, industri, handel och så vidare, och de riktigt stora klubbarna. Just eftersom de är de riktigt stora städerna. Så naturligtvis kommer det finnas ett statistiskt samband också mellan Brexit och storleken på klubbarna.
Dessutom skulle man möjligen lite småtorrt kunna påpeka att diagrammet fuskar lite med kronologin. Brexit röstades om förra sommaren. Alltså borde det rimligtvis vara poängen för säsongen 2015-16 som markeras på y-axeln i det där diagrammet. Vilket skulle kasta om inte minst Chelsea och Leicester och på så vis rubba i alla fall det helt entydiga i det där diagrammet.
Annars vore kanske en mer seriös observation att vad diagrammet illustrerar, oavsett om vi kallar det för storklubb eller storstad, så är det den mänskliga benägenheten att när det går bra, när man mår bra och känner sig trygg i sin egen tillvaro, att vara betydligt mer öppen mot sin omvärld och betydligt mindre styrd av rädsla, oro och ilska över ”de andra”.
Det är den dynamiken som de som röstar mot och opponerar mot Brexit, och som går till valstugorna idag för att rösta på antingen det ena eller det andra, behöver förstå och bidra till att åtgärda. Snarare än att slå sig själva för bröstet och dumförklara alla som röstade för det rationellt korkade alternativet. Att missnöjet har rationella skäl.
Samtidigt som valet pågår för fullt på öarna så spelar England semifinal i U20-VM mot Italien med avspark klockan 13:00.