Med halva VM-kvalet avklarat är England i en tämligen god position för att kvalificera sig till VM nästa sommar. De leder sin grupp fyra poäng före Slovakien på andra plats, och därefter följer med en poängs avstånd Slovenien samt Skottland. Dessutom har England redan klarat av bortamatcherna mot just Slovakien och Slovenien.
Om det ska kunna sättas några käppar i hjulet för Englands VM-spel så borde det rimligtvis alltså vara ikväll, och det är inga mindre än Skottland som har chansen att skicka England tillbaka hem över gränsen för att, som sången säger, tänka igen. Skottlands chanser att ta sig till VM är små, men desto större glädje skulle de alltså fästa vid att få ge England spö.
Den allmänna känslan är kanske att det här var en match som hade betydligt större betydelse förut. Dels var styrkeförhållandena jämnare mellan länderna längre bak i tiden. Dels betydde landskamper generellt mer förut än vad de gör nu för tiden. Ändå är det här självklart inte en match som något av lagen vill förlora.
Vad kvällens match framför allt blir för England är ett sätt att få fram vilka spelare som kan ta ansvar och växa med uppgiften. För så mycket hetare på planen än vad det blir ikväll kommer det inte kunna bli med landslaget, även om det kan bli större och viktigare. Alltså kan det här ses som något av ett ledarskapstest för ett framväxande engelskt landslag.
Framväxande inte minst eftersom Wayne Rooney inte längre är med i seriöst och skarpt läge i den engelska landslagstruppen för första gången på många år, och kaptensbindeln därmed är ledig. Nya ledare måste alltså kliva fram. Men bristen på sådana ledare har vi kunnat se vid upprepade tillfällen med England under senare år, inte minst så klart senast i EM.
Visst är det nog också i de tankarna som Gareth Southgate går. Och helt säkert är det med detta i åtanke som han skickade iväg spelare och ledare på någon slags teamövning med den brittiska militären. Bilderna på engelska spelare i militära fältuniformer kablades ut över världen och muntrade i vissa fall upp till skratt. Grabbar som är grabbar helt enkelt.
Risken med sådana övningar och sådana bilder är så klart att England inte vinner matchen därefter. Det är inte svårt att föreställa sig skämten som blir möjliga på Englands bekostnad om de skulle förlora mot Skottland. Ändå kan det vara en klok idé av Gareth Southgate. Oftast syftar dylika övningar till att bygga lagsamhörighet, förtroende och fördela olika roller inom gruppen.
Framför allt ska kanske inte det annorlunda med metoden underskattas. Ett sätt för laget och för spelarna att komma ur bubblan helt enkelt, slappna av och göra något helt annat tillsammans. Att få spelarna att trivas tillsammans för att på så vis göra det mer naturligt att trivas med sina gemensamma uppgifter därefter.
För Skottland ska det kanske ses som deras allra sista chans att hålla VM-drömmen vid liv. En vinst skulle i alla fall garantera att de lägger sig i ryggen på de tre lagen ovanför dem i VM-kvalgruppen. Det må vara en tämligen avlägsen dröm för närvarande, men samtidigt vore det naturligtvis dubbelt surt om VM-drömmen skulle dö mot just England.
Skulle så bli fallet vore det förmodligen slutet också för Gordon Strachans tid som Skottlands förbundskapten. En tid som inte har varit alltför lyckad och han har riskerat sparken under en längre tid. På så vis skulle en vinst för England också kunna innebära David Moyes kanske allra sista chans att få ett riktigt prestigefullt arbete som manager igen.
Harry Kane som Englands nye lagkapten. Känns som det vettiga valet. I alla fall i meningen att det är svårt att säga vem som annars skulle ha varit det. Och om England ska ha några framgångar med landslaget under de kommande åren så faller mycket av ansvaret för detta på Harry Kanes axlar. Det är han som måste göra målen.
På något sätt känns han kanske mer mogen att kombinera de båda uppgifterna än vad Wayne Rooney någonsin var. Kanske var att ge Rooney kaptensbindeln ett av de sämre besluten både England och Man Utd kunde fatta. Men så är det ju så mycket politik och prestige med den där kaptensbindeln inom engelsk fotboll också.
England har naturligtvis en mycket lång väg att vandra för att ta sig dit de vill ta sig. Men för första gången på länge börjar det ändå andas lite frisk luft kring England igen. För första gången på länge känns det som om England i alla fall tar tag i de problem som landslaget brottats med under så många år, istället för att låtsas som om de inte existerar.
Det betyder inte att England nödvändigtvis hittar de rätta svaren. Men nu ställer de åtminstone rätt frågor.