De första sakerna först. Om Alexis Sanchez hade haft för vilja och avsikt att förlänga med och stanna kvar i Arsenal så hade det inte rått något som helst tvivel om den saken för närvarande. Då hade han tvärtom varit extremt tydlig med just detta och förmodligen haft både den ena och andra saken att säga om sin stora kärlek för klubben och fansen.
Att den typen av mycket tydliga besked inte kommer från Alexis Sanchez säger egentligen det mesta. Det innebär med intill visshet gränsande sannolikhet att Alexis Sanchez söker efter en ny och större utmaning, som det så vackert brukar heta, och arbetar aktivt för att få en sådan till stånd. Tystnaden talar med andra ord sitt tydliga språk.
Att det enbart skulle vara en fråga om storleken på lönekuvertet i Arsenal är inte särskilt troligt, givet de summor som Arsenal vid upprepade tillfällen och från flera oberoende källor har rapporterats erbjudit. Vad det alltså måste vara frågan om är Champions League-spel på kort sikt och förbättrade titelchanser på både kort och lång sikt.
Det där kan inte rimligtvis komma som en överraskning för någon som har följt Arsenal och Alexis Sanchez under säsongen. Han har visat upp en synbar och påtaglig frustration med lagets prestationer och sina egna medspelare. Att han är bänkad inför en match mot Liverpool på Anfield säger så klart mer än något annat att saker inte precis är frid och fröjd.
Vad som komplicerar situationen är naturligtvis att Alexis Sanchez kontrakt med Arsenal går ut om exakt ett år, det vill säga efter säsongen. Det sätter Arsenal i en finansiellt knepig sits. Om de inte säljer Sanchez den här sommaren samt inte får fram en kontraktsförlängning så kan han alltså lämna klubben helt gratis nästa sommar. Knappast best for business.
Det här är så klart inte någon obekant situation för Arsenal. Vare sig när det gäller att deras viktigaste spelare tillåts sitta på utgående kontrakt, eller att deras bästa spelare arbetar för att lämna klubben i det tysta. Arsenal vill så klart behålla Alexis Sanchez, liksom naturligtvis Arsenals supportrar. Vilket skapar ett rätt speciellt förhandlingsläge:
https://blogg.fotbollskanalen.se/hyllman/2011/07/23/fotbollsspelarnas-dilemma-spelteoretiska-strategier/
Det här är alltså en situation som Arsenal har genomlevt förut med bland andra Cesc Fabregas, och då gick det ju som det till sist gick. Nu ser de alltså ut att behöva genomleva samma typ av situation ännu en gång. Det som var hela idén för några år sedan att de inte skulle behöva genomleva igen. Då precis som nu efter utfästelser av Arsene Wenger att spelaren inte skulle säljas.
Om Arsenal trots allt förlikar sig med att behöva sälja Alexis Sanchez så vill de så klart helst av allt sälja honom till en icke-engelsk klubb. Champions League på kort sikt och titelchanser på kort och lång sikt finns det ju onekligen vissa klubbar som kan erbjuda. Men dessa klubbar verkar ovilliga att erbjuda riktigt samma lön som t ex Man City och verkar dessutom ha andra transfertankar.
Varför Alexis Sanchez egentligen skulle välja att hellre spela för Man City än för Bayern München är en fråga som brukar dyka upp. Högre lön är naturligtvis en del av det svaret, men också att Premier League är en betydligt större damm att spela fotboll i. Att vinna Premier League med vilken som helst klubb är större än att vinna Bundesliga med Bayern München.
För Arsenal att tappa Alexis Sanchez till en engelsk storklubb vore ett stort slag mot deras självkänsla, för deras ambition att konkurrera om titlar nästa säsong, liksom för deras förmåga att utstråla styrka och trovärdighet i sitt eget projekt gentemot både nuvarande och potentiella spelare. Det vore också katastrofalt i den redan mycket slitna relationen till sina egna supportrar.
Kanske är det i ljuset av den problematiken vi ska se mer eller mindre seriösa rykten om monsterbud på spelare som Kylian Mbappé. Fönstershopping eller ej så skulle en sådan värvning kunna om inte neutralisera så i alla fall mildra effekten en försäljning av Alexis Sanchez skulle ha. Den annars ofrånkomliga kritiken skulle i så fall alltid kunna bemötas på något sätt.
Dilemmat är så klart att om Arsenal faktiskt skulle kunna göra den typen av supervärvningar så skulle de likaväl kunna övertyga Alexis Sanchez att stanna kvar i klubben. En fördel med att fönstershoppa eller bara prata monsterbud är att det inte kostar något samt kan göras oavsett andra köpare. Men kanske är det också en politisk manöver som har börjat genomskådas.
Kanske är ändå idén att sälja Alexis Sanchez till en annan engelsk storklubb så utomordentligt besvärande för Arsenal att de den här gången vägrar och tvingar spelaren att fullfölja sitt kontrakt. Den möjligheten finns. Det är inte ett beslut Arsenal historiskt har valt att fatta, och det är ett riskfyllt beslut, men kanske är det en risk Arsenal både måste och behöver ta.
De kan med en sådan åtgärd gambla på att Man City med flera väljer att istället realisera alternativa transferplaner, och släpper sitt intresse för Sanchez, som därmed väljer att i ett senare skede skriva på ett nytt kontrakt. Det bygger så klart på en idé att med tiden läker också alla sår. Märkligare saker har däremot hänt inom fotbollen.
På något sätt måste i alla fall Arsenal demonstrera styrka den här sommaren, både för sig själva och för alla andra. Visa att även om de kanske är nedslagna så är de långt ifrån utslagna. Kanske är det inte vad som är best for business, på kort sikt. Men däremot vad som är bäst för klubben. Att sälja Alexis Sanchez till annan engelsk storklubb demonstrerar raka motsatsen.
Alexis Sanchez är bara en enda spelare kan alltid hävdas. Men Arsenal befinner sig i ett besvärligt läge. Och det här med en enda spelare blir lätt som det här med många bäckar små. Det kan väldigt fort bli en stor å. Alexis Sanchez är spelaren där Arsenal den här sommaren måste stämma i bäcken.