Definitionen av Man Utds säsong hittar vi den 24 maj i Stockholm, på Friends Arena, och Europa League-finalen mot Ajax. Ingen match som den utgjorde så tydligt skillnaden mellan säsongen som antingen fiasko eller framgång, ingen match spelades kanske heller under mänskligt jobbigare förutsättningar för Man Utds spelare, ledare och supportrar.
Det var en modig ny säsong som började fint för Man Utd med vinst i Community Shield mot Leicester på Wembley och därefter fortsatte med tre raka vinster i ligaspelet. Det skulle däremot visa sig vara lugnet före stormen och vad som följde var en högst problematisk höstsäsong där det var tydligt att laget inte hittat spelet och José Mourinho inte hittat spelarna.
Förväntningarna var naturligtvis otroligt höga på Man Utd efter en sommar då de värvat Zlatan Ibrahimovic, Paul Pogba, Henrik Mkhitaryan och Eric Bailly för en stor summa pengar, samt sparkat Louis van Gaal och anställt José Mourinho som manager. Men vad som snabbt visade sig var att Man Utds strukturella och kulturella problem grovt underskattats efter tre år av förfall.
Det var en säsong där varje mynt visade sig ha två sidor. Det var en helt annan offensiv fotboll jämfört med tidigare säsonger men en besvärande oförmåga att göra mål. Zlatan Ibrahimovic öste in mål men missade flest stora chanser av alla i ligan. Paul Pogba var en viktig och nyttig kugge på mittfältet men kunde självfallet inte motsvara prislappens fullständigt orimliga förväntningar.
Den statistiska kartan över Man Utd visar en helt annan terräng än tidigare säsonger. Om Man Utds problem under tidigare säsonger var att laget skapade alldeles för få målchanser så har Man Utds chansproduktion den här säsongen skjutit i höjden, samtidigt som effektiviteten att göra mål på dessa chanser varit alldeles för låg. Framsteg men inte tillräckligt.
Den otillräckligheten resulterade i en mängd oavgjorda matcher, i synnerhet hemma på Old Trafford, ett facit som underminerade lagets alla ambitioner i ligaspelet, där det framåt våren stod klart att det skulle bli väldigt svårt att slå sig in bland de fyra lagen som tog sig till Champions League. Något som om inte riktade om så i alla fall fokuserade prioriteringen mot Europa League.
Även om Man Utd visade upp en märklig oförmåga att vinna fotbollsmatcher de borde vinna under säsongen så var de åtminstone väldigt svåra att besegra, något som också skulle ge dem stora framgångar i cupspelet. Laget förlorade inte en match i ligan mellan oktober och maj. Det var ett Man Utd som i alla fall började återfinna sin ryggrad.
Uppfattningarna om Man Utds säsong kommer naturligtvis alltid variera, men när säsongen ska sammanfattas så står Man Utd trots uppenbara brister och behov på vidare utveckling, ändå där med Champions League-spel nästa säsong och en inhemsk och en europeisk cuptitel i bagaget. Vilket trots allt är rätt bra för att vara en påstått misslyckad första säsong med José Mourinho.
Managerbetyg: José Mourinho (++)
Vet till skillnad från sin företrädare vad som faktiskt rent spelmässigt krävs för att kunna vinna Premier League. Lyckades som väntat med att sätta Man Utds defensiva organisation och påbörjade arbetet med att återföra stadga och självförtroende till Man Utd som fotbollslag, men kämpade under säsongen med att hitta rätt i spelaruttagning och med lagets offensiv. Pressad under säsongen av obönhörlig kritik från omvärlden, och kanske kraven på sig själv, vilket ledde till trista och återkommande kommentarer om spelschemat.
Bloggen om Man Utd
https://blogg.fotbollskanalen.se/hyllman/2016/09/29/jose-mourinho-som-den-engelska-fotbollens-rebel-without-a-cause/
Bloggade vid flertalet tillfällen under säsongen om Man Utds besvär, om deras sökande efter identitet och tydlighet i sitt offensiva ramverk. Mest talande var kanske denna tidiga blogg där jag kontrasterade José Mourinhos till naturen rebelliska personlighet med Man Utds etablerade position som storklubb, vilket gjort Mourinho till en rebell without a cause. En tankegång jag vore benägen att revidera i det här läget då Man Utd börjar bli något av en cause för Mourinho, samtidigt som dennes rebelliska sida både kan göra Man Utd mycket gott och inte heller är alldeles olik Alex Fergusons egen attityd och inställning till uppdraget.
Årets spelare: Ander Herrera
Växte ut till något av en mittfältskorpral under säsongen. En spelare som är väldigt uppskattad av José Mourinho, som beskrivit Herrera som en av de smartaste spelarna han tränat, och det är uppenbart att Herrera både känner stort förtroende för Mourinho och Mourinhos fulla förtroende. Viktig länk mellan försvar och anfall, visar ledaregenskaper på planen, fyllde ut tröjan den här säsongen. Hederspriset till Antonio Valencia.
Utvärdering: Väl godkänd (+++)
Premier League. Började bra, därefter en svag höstsäsong och sedan stabila men alltför ospetsiga för att kunna stiga i tabellen. Misslyckades med att vinna mängder med matcher de borde ha vunnit. Grov missräkning att inte vara bland de fyra bästa. (+)
Europa League. Det var sällan vackert och inte alltid övertygande, men det går knappast att käfta mot att vinna en europeisk cupturnering. Besegrade bra lag längs vägen och tog sig till Champions League, utan att egentligen vara riktigt illa ute någon gång. (++++)
Ligacupen. En potta värd att vinna som en klok man en gång sa, och det är helt säkert något Mourinho håller med om. Vinster mot Man City, West Ham och Hull längs vägen innan en turlig men ändå imponerande vinst mot Southampton i finalen. (++++)
FA-cupen. Godkänt men inte mer efter tre vinster mot Reading, Wigan och Blackburn innan Chelsea och en utvisning satte stopp för fortsatt spel i FA-cupen på Stamford Bridge. (++)
Utsikten inför 2017-18
Efter att ha klarat av ett spelschema från helvetet den här säsongen så vet Man Utd att de i alla fall kan hantera spel på alla fronter. Med ytterligare värvningar, en bredare spelartrupp och en mindre besvärlig turnering att navigera finns också skäl att tro att Man Utd ska klara detta bättre nästa säsong. Vilket är nödvändigt, för ännu en plats utanför de fyra bästa lagen vore helt enkelt inte acceptabelt.
Skadan på Zlatan Ibrahimovic i sig innebär att vi nästa säsong på ett eller annat sätt kommer få se ett annorlunda Man Utd. Annorlunda bättre eller annorlunda sämre återstår att se. José Mourinhos misstag inför förra säsongen att inte seriöst förstärka backlinjen har adresserats redan den här sommaren, där dessutom flera befintliga spelare gav positiva besked under säsongen.
Det var en enorm press på Man Utd inför och under den här säsongen och det var en påtaglig lättnad när säsongen var avslutad att minimimålet hade uppnåtts och säsongen kunde avslutas på en positiv not samtidigt som planeringen för framtiden underlättades. Underverk ska inte förväntas av Man Utd redan nästa säsong, men där finns helt klart förhoppning och kapacitet för en rejäl förbättring.
BETYG: Väl godkänd (+++)