IFAB (International Football Association Board) är den organisation som formulerar, utvärderar och beslutar om fotbollens regler. Det är, till sin natur och kanske som sig bör, en fundamentalt konservativ organisation. Man leker inte med fotbollens regler i onödan, regler som i de flesta fall har över 100 år på nacken.
Det är en organisation som bär sina tydliga tecken på hur den organiserade fotbollen först av allt var ett brittiskt fenomen. IFAB består av representanter från de engelska, skotska, walesiska och nordirländska förbunden, samt från FIFA. Det är inte någon överdrivet aktiv organisation, vilket säger sig självt, utan den sammanträder två gånger om året.
En av IFAB:s ledamöter är den gamle engelske domaren David Elleray, som är den som har arbetat fram ett strategidokument innehållandes ett antal förslag till regelförändringar i fotbollen. Det är dessa förslag som har snurrat runt de senaste dagarna och varit öppna för diskussion. Och det är förslag av lite olika kaliber och dimension.
En tyst revolution, kallar David Elleray själv förslagen för, och jag vet inte om det kan vara så att han ser sig själv som en stor kulturrevolutionär i Mao Zedongs eller möjligen Josef Stalins anda, uppenbart är i alla fall att han har en hög tanke om sina regelförslag och möjligen också om sig själv. Förslagen är vad de är, men i väldigt liten utsträckning någon revolution, tyst eller ej.
Elleray säger sig ha haft utgångspunkten när han gick igenom regelverket att för varje regel fråga sig varför den finns. I de fall han inte fann någon särskild anledning var det skäl för en förändring. En stilla undran är så klart om Elleray tillämpat en liknande tumregel på sina egna förslag, att fråga sig vad man faktiskt uppnår med förslaget? Mer tveksamt.
En spelare ska kunna slå en frispark till sig själv
Ett knöligt sätt att säga att det ska vara tillåtet att dribbla eller bara spela vidare på frispark. Det är inte en regel där jag känner att man uppnår så väldigt mycket men där jag kan känna att det känns helt rätt att anfallande lag får fler alternativ att välja mellan.
Insparkar måste inte lämna straffområdet
Svårt att se några problem med den här regelförändringen då det är svårt att se något konkret värde med att bollen måste utanför straffområdet på inspark, inte heller en regelförändring som kommer förändra något fundamentalt med fotbollen, därmed inte heller en regelförändring som medför något större värde för fotbollen.
Frisparkar får slås på rullande boll
Idén måste vara att öka tempot i spelet genom att öka möjligheten att frisparkar snabbt. Så länge det fortsätter vara noga med att frisparken tas från den position där förseelsen inträffade känns det inte som något problem om frisparken tas på stilla boll eller rullande boll.
Det döms mål om någon tar med hands på eller nära mållinjen
Värdet med den här regelförändringen måste vara att det inte ska finnas något att vinna på att likt Luis Suarez i VM 2010 rädda bollen med handen. En regel jag skulle välkomna om den åtföljs av bisatsen att bollen ska vara på väg in i mål när förseelsen sker.
Slutsignal endast när bollen är ur spel
Bra! Kanske inte innebär någon revolutionerande förändring men kan faktiskt skapa en ökad dramatik i matchernas slutskeden.
Straff om målvakten tar bollen med händerna vid hemåtpassning
Nu blir det indirekt frispark. Vilket är en betydligt mildare bestraffning än straffspark för en sådan här förseelse. Inte för att det precis pågår någon slags epidemi av målvakter som tar upp bollen vid hemåtpassningar, så kanske det inte är en förändring som bidrar så mycket, men det finns en logik i att en illegal hands i straffområdet bestraffas på samma sätt oavsett vilken spelare som begår den.
Inspark efter missad straff, oavsett om målvakten räddar eller ej
En regelförändring som naturligtvis innebär att mål på straffretur inte längre är en möjlighet, liksom spelet inte kan gå vidare, eller det kan bli hörna efter en straffspark. Det är väl tveksamt hur David Ellerays tumregel egentligen har fått fram det här förslaget. Mer troligt upplever jag det som att det bara handlar om att göra det lättare för domarna vid straffsparkar. Själv tycker jag att något går förlorat med förändringen.
Stoppad klocka när bollen är ur spel (effektiv speltid) och matchtiden sänks från 90 till 60 minuter
Motståndet mot det här förslaget har ofta med saker utanför själva spelet att göra, det vill säga att man vill undvika möjligheter till reklamavbrott och dylikt ofog. Sett till spelet kanske det handlar om konservatism, att 2×45 minuter sitter i ryggmärgen. En klar fördel med förslaget är att det åtgärdar alla incitament för maskning. I det avseendet är det ett förslag som tillför ett klart värde till fotbollen.
Men sänka matchtiden – nej! Men stoppa gärna klockan när bollen är ur spel och fortsätt kör 2×45 minuter. Låt spelarna göra skäl för lönekuverten helt enkelt.