Mohamed Salah sägs vara på väg att lämna Roma och flytta till Liverpool för den milda summan om £35-40m beroende på vilken siffra och vilken källa man väljer att tro mest på. Efter att ha doppat stortån i bassängen med Dominic Solanke så verkar Liverpool alltså vara på väg att göra ett sommarens första riktiga statement på transfermarknaden.
Den egyptiske offensive yttermittfältaren har onekligen några riktigt heta säsonger bakom sig i Serie A, först med Fiorentina och därefter i Roma, där han under två säsonger varit lagets och en av ligans främsta framspelare och chansskapare i samma tid som Roma har växt fram till genuint bra fotbollslag och ett av få lag som hade någon förhoppning om att kunna utmana Juventus.
Ett lag som Roma borde naturligtvis ha för vana att vilja behålla sina bästa och viktigaste spelare. För Roma och för Serie A att tappa Mohamed Salah till Liverpool måste alltså upplevas som i alla fall något demoraliserande. Men det vittnar också om att Liverpool har skruvat upp sina ambitioner på marknaden och tänker i något större termer än de tidigare gjort.
Mohamed Salah motsvarar en lösning på flera av de problem som Liverpool har brottats med under säsongen. Han ger omedelbar bredd och spets till en anfallslinje som har sett oroväckande tunn ut så fort någon av Sadio Mané, Roberto Firmino eller Philippe Coutinho har varit borta. Och han erbjuder Liverpool välbehövlig fart och genombrottsförmåga.
Det är framför allt ett köp av en typ av spelare som Liverpool behöver för att ta nästa steg upp mot den engelska och europeiska eliten. En spelare som har sett och som har lärt, som har fått något av sitt genombrott men som fortfarande är på väg in i sina allra bästa år som fotbollsspelare. Det är en värvning av samma kaliber som en gång Luis Suarez, även om spelarna kan vara olika.
Kanske kan en jämförelse förklara vad jag menar. Det är inte som ett köp av till exempel Zlatan Ibrahimovic. Förvisso en etablerad världsanfallare men i slutet av sin karriär och således inte många år att erbjuda klubben. Men det är inte heller som ett köp av exempelvis Dominic Solanke, med väldigt många år att erbjuda klubben men än så länge byggda runt förhoppningar om framtiden.
Det går att se möjliga problem med värvningen. Den första invändningen skulle så klart kunna vara att Mohamed Salah till stor del har haft framgångar på samma position som Sadio Mané spelar, en av Liverpools bästa spelare förra säsongen. En invändning på samma tema som att Liverpools fronttrio med Philippe Coutinho, Roberto Firmino och Sadio Mané trots allt var mycket bra.
En första generell replik skulle så klart kunna vara att effektiv rotering kommer vara nödvändig om Liverpool ska hoppas kunna hantera både Premier League och Champions League på ett bra sätt, och att detta av sig självt kommer reducera denna problematik. Idén om en fast startelva är förvisso en seglivad föreställning men har egentligen varit föråldrar i över tio år redan.
Men det går också att föreställa sig alternativa möjligheter utifrån Jürgen Klopps möjliga taktiska dispositioner. Det har exempelvis pratats om att låta Philippe Coutinho flytta längre ned på mittfältet och få en mer spelfördelande roll i laget. I så fall skulle detta naturligtvis öppna upp en position i Liverpools fronttrio och alltså ge plats för Salah.
Min fundering är också om inte en värvning av Mohamed Salah skulle kunna ses som en åtgärd av Liverpools upplevda behov av att värva en renodlad anfallare. Avsaknaden av en sådan har ofta betonats som ett problem under en säsong då motståndarlagen många gånger stängde butiken. Men med Salah i laget finns möjligheten att använda Sadio Mané som just ren anfallare.
Just den rollen hade faktiskt Sadio Mané många gånger i Southampton, det var till och med den roll han själv sade sig föredra, om än inte alla gånger till tränarens förtjusning. Faktum är emellertid att det är inte svårt att se just de egenskaper i Sadio Mané som anfallare som många gånger har saknats i Liverpools anfallsspel.
Min gissning är alltså att värvar Liverpool Mohamed Salah så är det en värvning som i så fall ska ses som två flugor i en smäll. Både en värvning som breddar Liverpools anfallsbesättning och ger den ökad spetskvalitet, och en värvning som på samma gång adresserar Liverpools anfallarbehov på ett sätt som inte innebär någon kompromiss med Jürgen Klopps spelidé.
Det kan inte råda någon större tvekan om hur väl Mohamed Salah passar in i Liverpools taktiska modell. Liverpools spel bygger i så hög utsträckning på att pressa och vinna bollen och därefter anfalla med hög fart som sitt absolut främsta vapen. Vad passar då bättre än en spelare som Salah som kombinerar fart med både effektivt passningsspel och avslutningsförmåga?!
Där kan finnas de normala farhågorna om att framgång i Serie A inte innebär framgång i Premier League. Det finns så klart flera exempel på detta. Vissa skulle kanske erinra om att Mohamed Salah misslyckades i Chelsea, men det är ju milt uttryckt han i så fall inte ensam om. Dessutom måste man rimligtvis utgå från att spelare faktiskt blir äldre, bättre och får mer erfarenhet.
Jürgen Klopp har generellt sett ett förhållandevis bra transferfacit under sin tid med Liverpool. Det finns frågetecken kring Loris Karius, men Joel Matip, Sadio Mané, Georginio Wijnaldum och Ragnar Klavan har samtliga utifrån sina olika utgångspunkter varit lyckade eller till och med mycket lyckades. Trots detta kan de egentligen samtliga ha karaktäriserats som Europa League-värvningar.
Mohamed Salah vore en Champions League-värvning för Liverpool.