Southampton har anställt Mauricio Pellegrino som ny manager. Detta blev klart samtidigt som sillen ställdes fram på de svenska midsommarborden. En utifrån de senaste veckorna inte alldeles oväntad anställning. Ändå gick inte de vanliga personporträtten av Pellegrino särskilt mycket djupare än att han tydligen hatar att förlora och är perfektionist också i vinst. Inte helt givande.
Vad vet vi då om Mauricio Pellegrino? Vi vet att han har sin bakgrund både som spelare och som tränare i Argentina, i Estudiantes och Independiente. Vi vet att han hade två år som assistent i Liverpool innan en misslyckad tid som tränare i Valencia där å andra sidan alla misslyckas. Vi vet att han tog nyss uppflyttade Deportivo Alavés till niondeplats i La Liga och cupfinal mot Barcelona.
Många skulle så klart peka på de rätt uppenbara likheterna med Southamptons förre manager, Mauricio Pochettino, vars succé i England inleddes med just Southampton och som har en bakgrund som är i det närmaste identisk med Pellegrinos bakgrund. När något fungerade väldigt väl en gång är det kanske inte så konstigt att man försöker upprepa bedriften.
Den som söker mer kött på benen inte bara om Mauricio Pellegrino utan också varför Southampton anställde just honom kan vända sig till Southamptons eget pressmeddelande för en inblick i deras eget tänkande. Dessa är ju normalt sett tunna och rätt ointressanta historier, men kan innehålla en del ledtrådar om man kan kodorden och pratar politiska.
”We had an impressive list of candidates and went through a comprehensive interview process. Mauricio impressed us throughout with his depth of knowledge, motivation and ability, communicating this in a professional and passionate way.”
Det brukar ibland sägas att varje anställning i någon mån är en reaktion på dess företrädare. Claude Puel fick sparken av Southampton efter en säsong till stor del för att han inte lyckades motivera spelartruppen och just för en bristande kommunikationsförmåga. Southampton gör det här uppenbart att de har tagit dessa brister i beaktande och har inte anställt ännu en Claude Puel.
”He has an excellent understanding of the Southampton Way, and his style of play and aspiration matches the philosophy, culture and ambition of the club.”
Det lustiga när klubbar pratar om “the Way” är att egentligen ingen, allra minst de själva, någonsin kan sätta fingret exakt på vad det betyder. Det verkar ha blivit någon form av förkortning för att spela rolig fotboll. Här tror jag mer det avser att Mauricio Pellegrino förstår hur Southampton arbetar och hur deras klubbstruktur fungerar – och accepterar dess villkor.
”We firmly believe Mauricio is the right person to help us take the next steps. He knows our players and believes we have a great squad that with some fine-tuning will be able to deliver continued success.”
Därpå följer tre stycken som vart och ett syftar till att plantera insikten att Southampton vare sig behöver eller kommer att spendera stora summor på nya spelare. Spelartruppen är utmärkt och eventuella värvningar handlar alltså om mindre justeringar snarare än mer omfattande åtgärder, är budskapet som både Pellegrino och supportrarna tar med sig av detta.
”Mauricio believes with the quality we have we can play exciting, attacking football, taking the game to our opponents by playing a high-intensity game. He will continue to develop and introduce young players whilst building on the core of experience that we have in the squad.”
Ett stycke som återigen betonar värdet i spelartruppen Southampton redan har och som illustrerar Southamptons förhoppning att ha anställt en ny Mauricio Pochettino snarare än en ny Claude Puel, givet beskrivningen av spelstilen. Just värdet i att spela offensiv fotboll och ge egna, unga spelare chansen pekar på vad Southamptons supportrar delvis saknat i sina två senaste managers.
Det här säger alltså något om Southamptons förhoppningar med anställningen av Mauricio Pellegrino. Vad de själva vill uppnå. Rapporter från Spanien pratar också om Pellegrino som en tränare som i första hand vill och tycker om att jobba med att utveckla sina spelare taktiskt och individuellt, vilket passar rätt väl ihop med Southamptons förhoppningar.
Något annat hade kanske varit svårt för Mauricio Pellegrino att lägga sig till med som tränare i Deportivo Alavés. Det är knappast genom att köpa spelare som Alavés gör sin bästa säsong någonsin, utan just genom att jobba med spelartruppen taktiskt och tekniskt. Vad som kan framstå som Mauricio Pellegrinos ringa erfarenhet är alltså kanske just därför rätt erfarenhet.
Utan att ha följt Deportivo Alavés i La Liga särskilt noggrant under den nyss avslutade säsongen finns där också vissa tydliga element som visar att Mauricio Pellegrino mycket väl motsvarar Southamptons förhoppningar. En vilja och benägenhet att satsa på unga spelare. Defensivt välorganiserade och med ett effektivt presspel på mittfältet och effektiv kontringsfotboll.
Southamptons supportrar skulle kanske titta på Deportivo Alavés offensiva brister och möjligen tycka att det låter alldeles för välbekant. Southamptons betydligt starkare spelartrupp och större resurser borde däremot ge Mauricio Pellegrino helt andra förutsättningar att lyckas också med detta än vad han någonsin hade med Deportivo Alavés.
Anställningen av Mauricio Pellegrino innebär framför allt att Southampton håller fast vid sin beprövade rekryteringsmodell. Kritikerna menar så klart att det var just denna rekryteringsmodell som ledde fram till anställningen av Claude Puel. Kritikerna glömmer däremot att den också gav Ronald Koeman och Mauricio Pochettino.
Ingen rekryteringsmodell är en garanti för framgång så klart. Southampton har dock goda skäl att tycka att en modell som har tagit Southampton från League One till inte bara Premier League, utan etablerade på övre halvan av Premier League och ut i Europa League, inte är i större behov av något omfattande omtänk. Frågan för Southampton är en annan.
Nämligen om det är en rekryteringsmodell som är rätt för att Southampton ska kunna ta vad de själva beskriver som ”the next steps”. För det är inte alldeles självklart vilka dessa next steps faktiskt är. Om det är att hålla fortet, om det är Les Reeds prat om regelbundet europeiskt cupspel, eller om det är en långsiktig ambition att slå sig upp på samma nivå som nuvarande engelska storklubbar.
Förhoppningen är att Mauricio Pellegrino ska kunna erbjuda ett svar på den frågan.
:::
TRANSFERKOLLEN
Mohamed Salah, Roma till Liverpool. Strålande värvning för Liverpool som ökar bredd och kvalitet i sin anfallslinje i ett svep. Öppnar också upp för att använda Sadio Mané som renodlad anfallare. Romas främste spelare i termer av assists och chance creation de senaste säsongerna. Passar perfekt in i ett Liverpool som vill anfalla med hög fart. Berömlig – (+++++)
Laurent Depoitre, Porto till Huddersfield. Riskerar få lida för att vara okänd som spelare eller för att jag inte ser lika tydligt som David Wagner hur han ska passa in i Huddersfield, men referenserna till hans tid i Porto faller lite på att dessa referenser i själva verket inte är särskilt imponerande alls. Klubbrekord är kanske inte jättemycket för just Huddersfield, men ändå? Godkänd – (++)
Will Hughes, Derby till Watford. Inte riktigt den typ av värvning vi har vant oss vid att se från Watford under de senaste åren. Will Hughes har varit en av engelsk fotbolls mest spännande talanger i flera år utan att av någon anledning ta klivet upp i Premier League. Rätt typ av klubb att göra det till och Watford kan få mycket nytta av Hughes. Väl godkänd – (+++).