Det brukar sägas att en manager aldrig är bättre än sitt sista jobb. Om så vore fallet är Frank De Boer inte någon bra manager. Sparkad av Inter efter bara 85 dagar, knappt halvvägs in på den nyss avslutade säsongen. Men anställd bara några veckor innan säsongen startade, med uppgift att ändra lagets spelstil men ständigt ifrågasatt och underminerad av klubbens nya ägare, var det ett mer eller mindre omöjligt jobb. Kontext är kung.
Under måndagen meddelade Crystal Palace att Frank De Boer var deras nästa manager. Deras femte manager på fyra år. Deras förste utländske manager någonsin om vi inte räknar med Attilio Lombardos åtta matcher som spelande tränare under 1998 tillsammans med Tomas Brolin. Frank De Boer som under tidigare år har ryktats till både Liverpool och Tottenham, och som sägs ha tackat nej till Liverpool, är nu alltså manager i Crystal Palace.
Man måste anta att Crystal Palace har valt att titta på Frank De Boers sex säsonger med Ajax snarare än dennes tre månader med Inter. Vilket på något sätt känns rimligt, att ge De Boers cirka 2,000 dagar som manager för Ajax större betydelse än dennes 85 dagar med Inter. Under dessa 2,000 dagar vann Frank De Boer Eredivisie med Ajax fyra gånger, och lade grunden för den ungdomssatsning som i år tog Ajax till Europa League-final.
Just De Boers vilja att satsa på yngre spelare sägs framför allt ha övertygat Steve Parish och Crystal Palaces styrelse. Det har inte enbart med klubbnostalgi att göra som någon form av homage till Crystal Palaces FA Youth Cup-vinnande Team of the Eighties med bland andra Kenny Sansom, Billy Gilbert, Vince Hilaire och Ian Walsh. Det har även att göra med åldersprofilen på Crystal Palaces spelartrupp, med många spelare runt 30 år och mycket få spelare under 25 år.
Frank De Boer visade sig skicklig i Ajax på att ta fram unga spelare, ge dessa chansen och utveckla dem, därefter sälja dem vidare dyrt för att ersätta dessa med nya unga spelare. Toby Alderweireld, Daley Blind och Christian Eriksen är några exempel på just detta. Crystal Palaces förhoppning måste rimligtvis vara att bygga upp en liknande struktur själva, men dessutom med större sportsligt och ekonomiskt utrymme att behålla vissa spelare.
Helt säkert är att Crystal Palaces styrelse, stab och supportrar samtliga har höga hopp att egna unga spelare som Sullay Kaikai, Luke Dreher och Keshi Anderson ska kunna ta klivet upp i a-laget. Trots många talangfulla spelare har ingen från den egna akademin tagit klivet upp i a-laget sedan Wilfried Zaha, vilket är snart sju år sedan. Helt säkert har Crystal Palaces höga omsättning av managers under den här tiden, och val av managers, spelat stor roll för detta.
Steve Parish, Crystal Palaces ordförande, påpekade själv just problemet med den höga omsättningen på managerposten. Vad han sade sig leta efter, ett bra tag innan det blev aktuellt med Frank De Boer, var att hitta tillbaka till en mer långsiktig relation med en tränare, som de haft tidigare med exempelvis Steve Coppell. Det går kanske inte längre att planera för en långsiktig relation med en enskild tränare, men det går att planera och skapa en långsiktig klubbstruktur.
Det är rimligtvis vad Crystal Palace vill göra med Frank De Boer, en anställning med mycket hög profil för en klubb som Crystal Palace. Det kan kännas och tyckas vara rätt slött att prata om Ajaxmodellen bara för att det råkar vara där De Boer har sin bakgrund, men det är också tydligt att det är i den riktningen Crystal Palace vill gå, med ett fokus på att utveckla unga spelare, och värva yngre spelare i Europa och från större klubbars överskottslager.
Ajaxmodellen bygger inte enbart på strategiska prioriteringar utan också på specifika taktiska principer, såsom att kontrollera bollinnehavet, anfalla och försvara kollektivt och pressa motståndarna högt upp i planen. Det kan tyckas som ett jättekliv från en mer sentida tränartradition i Crystal Palace med Sam Allardyce, Alan Pardew, Tony Pulis, Neil Warnock med flera – de kanske mest stereotypt brittiska tränarna av dem alla.
Något oroväckande kan det kännas. Särskilt som mycket av Crystal Palaces problem den gångna säsongen gick att spåra till just Alan Pardews försök att få Crystal Palace att spela en mer offensiv fotboll. Men rimligtvis bör Frank De Boer ha ett bättre grepp än Alan Pardew om organisationen med en sådan fotboll, det vill säga just där Crystal Palace brast. Ajaxmodellens klassiska 4-3-3 skiljer sig heller inte markant från Crystal Palaces normala 4-2-3-1.
Det känns samtidigt inte fel att Crystal Palace prövar på något nytt och vågar sig på att vara lite nytänkande. Hur nytänkande det nu kan anses vara i dessa dagar att anställa utländska managers. Men den rekryteringspolitik och den fotbollsidé som Crystal Palace har prövat på under ett antal år är samtidigt den som har förankrat laget runt nedflyttningsstriden, en strid som i slutänden oundvikligen måste förloras om ett lag aldrig tar sig ur den.
Det är inte någon garanti för omedelbar framgång. Dels rustar för närvarande mer eller mindre varenda klubb i Premier League på motsvarande sätt med investeringar i sitt strukturkapital, så utrymmet för kompetenshopp och tvära kast uppåt minskar. Det blir mer och mer snarare en nödvändig förutsättning för att hänga med. Dels är konkurrensen i Premier League så hård, med så höga insatser, att där sällan finns utrymme för längre startsträckor.
Ändå borde Frank De Boer känna sig rätt trygg med att få mer än 85 dagar på sig att visa sitt värde för Crystal Palace. Det är en bra anställning, en spännande anställning, en anställning som ger Crystal Palace nya förutsättningar för framtiden. Det är på många sätt ett möjligt paradigmskifte för Crystal Palace, en av de sista genuint brittiska bastionerna i Premier League. Förvisso sagt om en klubb vars tröja är Barcelonas och vars emblem/maskot är Benficas.
Det säger också något om Premier Leagues utveckling, inte minst på managersidan, att en manager som för bara några år sedan var aktuell för klubbar som Liverpool och Tottenham nu tar över Crystal Palace. Nu är det upp till Frank De Boer att visa att det inte säger lika mycket eller mer om just Frank De Boer. Kanske är det också ett intressant litmustest för en annan fråga av mer teoretisk karaktär.
Nämligen om det är möjligt för Ajaxmodellen, eller åtminstone en variant på den, att lyckas också i Premier League, och för en klubb som inte är en av de dominerande i sin liga utan en av de mindre. Det vill säga om Ajaxmodellen kan tillföra ett värde också för klubbar i botten av tabellen, inte enbart i toppen av tabellen som har varit fallet i Holland. Mer specifikt om den kan tillföra ett värde också för Crystal Palace – en av de mest brittiska av engelska klubbar.
Alla ambitioner kommer i slutänden att utvärderas mot kalla resultat under en lång säsong. Sådan är Premier Leagues karaktär. Oavsett utfall visar Crystal Palace med anställningen av Frank De Boer åtminstone ambitionen att bryta sig ur det mönster av kortsiktighet, det ekorrhjul av slit- och släng-tänkande på tränarsidan, som präglat klubbens senaste sju-åtta år – och visar istället tecken på långsiktigt nytänkande.
De Boerde bli bra.