Det har knappast varit några bra år för Sunderland. De har sparkat eller tvingats byta managers i en ohälsosam takt. De har säsong efter säsong brottats i botten av tabellen. De har åkt ur Premier League. De har blivit dissade av en manager i Aberdeen. Så när vi konstaterar att Sunderland igår hade en riktigt dålig dag så vet vi att det är verkligen att säga något.
Två nyheter kablades ut från Sunderland inom loppet av bara någon timme. För det första ett meddelande från Sunderlands ägare och styrelse att det inte längre finns några aktuella köpare av klubben och att Ellis Short således fortsatt är dess ägare. För det andra meddelade Jermain Defoe som väntat att han lämnar Sunderland och flyttar till Bournemouth.
Stundtals har ju Sunderland blivit en parodi på sig själva. När det meddelades att ett av de två uppköpsalternativen var ett supporterdrivet projekt som hade för avsikt att vilja göra Tony Adams till Sunderlands manager så var den mest naturliga reaktionen att vilja sätta huvudet i händerna och gråta. Just hur oseriösa är det egentligen möjligt att vara?
Därför var det kanske också något förvånande när Sunderland senare samma kväll meddelade en tredje nyhet. Nämligen att de anställer Simon Grayson som ny manager. Raskt marscherat kan man tycka. Simon Grayson alltså med förflutet som manager i Leeds men framför allt under fyra senaste säsongerna i Preston North End.
Det valet av manager är alls inte oävet på något sätt, även om det sannerligen inte mottogs med någon större entusiasm bland Sunderlands supportrar. Men rimligen vet jag inte riktigt vilka andra och bättre managers Sunderland skulle kunna förvänta sig givet den osäkerhet som omgärdar klubben, den situation laget befinner sig i, samt vilka andra managers som redan nobbat dem.
Det är lätt att se problemen med Sunderland. Ett nyss nedflyttat lag med en spelartrupp i spillror. En ägare ovillig att investera i klubben och spelartruppen och snarare kommer sälja iväg spelare för att göra klubben mer säljbar genom att rensa klubbens skulder. Inga långsiktiga incitament att verkligen utveckla klubben utöver att sminka till den för framtida köpare.
Men bemödar man sig med att se ljuspunkterna så finns de där även de i och med gårdagens nyheter.
Klarhet. Osäkerheten runt Sunderlands ägarsituation har legat som en hämsko runt Sunderland. Och visst kan man tycka att det är illa att Sunderland tappar Derek McInnes mycket på grund av en osäker ägarsituation bara för att det någon vecka visar sig bli ingen förändring alls. Men nu vet Sunderland vad som faktiskt gäller. De behöver inte längre vara förlamade av osäkerhet.
Ett betydligt värre scenario för Sunderland hade varit om ägardiskussionerna hade pågått hela sommaren och mer eller mindre saboterat hela planeringen under försäsongen. För att därefter som hade varit troligt ändå landa i den situation Sunderland nu befinner sig. Läget är kanske inte ett som Sunderland önskar sig men nu går det i alla fall att bedöma läget.
Simon Grayson. Det här är absolut inte någon dålig anställning. Den är tvärtom överraskande bra. Farhågan var så klart att Sunderland sågs som ett så farligt projekt att de bara kunde attrahera den engelska fotbollens ambulansjägare och managergamar. Simon Grayson har visat med både Leeds och Preston att han kan uppnå bra saker med små resurser och svåra förutsättningar.
Med Sunderland har han i så fall examensprovet i det avseendet. Framför allt finns det däremot en positiv känsla med att för Simon Grayson är Sunderland ett steg uppåt i karriären, en möjlighet till en storklubb för honom att bevisa sig själv i och med. Jämför exempelvis med David Moyes som mer gav det något bisarra intrycket av att nöja sig med Sunderland.
Inga genvägar. Sunderlands supportrar har så klart alla skäl i världen att önska sig en ny ägare. Den positiva sidan med att åtminstone på kort sikt jobba vidare med samma ägare är däremot att man inte, som med exempelvis Aston Villa, luras i fällan att tro att med en ny ägare så är alla problem lösta, utan man tvingas jobba med de problem man har, utan att tappa minst ett år.
Och även om det finns väldigt goda skäl att förstå Ellis Shorts hänvisning till klubbens bästa intressen i sitt nej tack till de tyska köpare som visade sitt intresse mer som hans egna bästa intressen, så går det kanske ändå att trösta sig med tanken att där i alla fall inte verkar finnas någon vilja att sälja iväg Sunderland till vem som helst och till vilket pris som helst.
Inga av dessa ljuspunkter är av karaktären att de innebär att Sunderland med någon större sannolikhet kommer kunna ta sig omedelbart tillbaka till Premier League igen. Så i det avseendet är de kanske en klen tröst för alla som håller på Sunderland. Men kanske är de av karaktären att Sunderland i alla fall inte kommer behöva oroa sig för att falla längre än The Championship.
Vilket är en risk som sannerligen inte bör underskattas. Och därmed en ljuspunkt som inte heller ska blundas för.
:::
TRANSFERKOLLEN
Jermain Defoe, Sunderland till Bournemouth. Bournemouth läcker mål och blir lätt dominerade på mittfältet, så därför värvar de Jermain Defoe när de redan har Josh King och Benik Afobe? En stor dag för Bournemouth menade Eddie Howe när Defoe skrev på. Mja, jag är rätt skeptisk. Godkänd – (++)
Erwin Mulder, Heerenveen till Swansea. Och när vi ändå pratar om märkliga eller till och med menlösa värvningar. Swansea värvar en 28-årig holländsk målvakt som fri transfer. Svårt att se att Mulder skulle vara en uppgradering av Lukasz Fabianski, så det kan väl bara betyda att Paul Clement knappast har någon större tro till Kristoffer Nordfeldt. Godkänd – (++)