Den här sommaren har vi ju fått se just ett sådant här drama utspela sig inför öppen ridå, under ett antal akter. Liverpool och Jürgen Klopp blev påkomna med näven i kakburken i sina försök att övertyga Southamptons Virgil Van Dijk om att Anfield is the place to be. En olycksalig lokaljournalist blev dock lite för ivrigt detaljerad med sin story och Liverpool tvingades till en formell ursäkt.
Dramat fortsatte emellertid när det efter Liverpools ursäkt till Southampton och deras, åtminstone för stunden, tillbakadragande av sitt intresse för Virgil Van Dijk visade sig att Premier League beslutade sig för att inte utreda frågan närmare, det vill säga inte vidta några disciplinära åtgärder alls. Många undrade med viss rätt varför regler alls finns när brott mot dem inte bestraffas.
Jag rör mig på samma spår, fast möjligen i annan riktning. För mig är detta i första hand ett problem som handlar om den mänskliga benägenheten att skapa regler för sådant som vare sig behöver regleras eller kan efterlevas. Det är klubbar som inbillat sig i sin egen dumhet att fler regler ska göra det lättare för dem att behålla sina bästa spelare.
Det här är så klart nonsens. Det är regler som är i praktiken omöjliga att hålla koll på och efterleva som granskande myndighet. Straffen till och med för de regelbrott som uppdagas är, som synes, obefintliga eller i bästa eller värsta fall skrattretande. Gråzonerna för vad som är vad är oändliga och möjligheterna till agerande i det fördolda likaså.
Ett bra test för alla reglers vara eller icke vara är vad som skulle hända om just den regeln försvann. Skulle det bli någon märkbar skillnad i kontakterna mellan de olika parterna på spelarmarknaden jämfört med nuläget? Nej, knappast. Är det inte dessutom bara att betrakta som naturligt och önskvärt att klubbar faktiskt agerar utifrån marknadens egna villkor? Jo, förmodligen.
Det ligger naturligtvis mycket i försvaret från de som åkt fast för tapping upp att det är något alla ägnar sig åt och att det enda de har gjort sig skyldiga till är att ha varit klantiga nog att åka fast. Även om det rent moraliskt kanske inte är ett försvar värt att rekommendera. Men det här är ett fall där problemen med regelbrott i huvudsak beror på att vi varit dumma nog att skapa reglerna.
Det finns hos många en benägenhet att betrakta regler som något från ovan givet, något som bara ska följas och egentligen inte ifrågasättas. Kanske är det typiskt svenskt auktoritetslydande. Det är ju i själva verket tvärtom. Regler är alltid skapade av människor, av skäl som tillsammans kan vara sakliga, politiska, rationella eller irrationella, sunda eller skadliga på en och samma gång.
Varför blir vi då så upprörda när vi hör om brott mot dessa regler om tapping up, om nu reglerna i sig är så hopplösa som de ändå är?! Delvis naturligtvis för att det beskrivs och uppfattas som just regelbrott, och vi är socialt betingade att reagera negativt på sådant. Något handlar det kanske om vår uppfattning om rättvisa, att någon får fördelar på någon annans bekostnad.
Ego och självkänsla är andra tunga skäl. För den ständiga kraftmätningen som alltid pågår inom fotbollen och bland supportrar, det vill säga vilka klubbar som är störst, bäst och vackrast, pågår ju året runt. Den tar inte paus bara för att själva fotbollen tar sommaruppehåll. Tvärtom utspelas ju en väldigt stor del av denna kraftmätning just under sommaren – och silly season.
För vissa verkar ju just denna aspekt av kraftmätningen vara den allra viktigaste och roligaste. Förmågan att värva de bästa spelarna börjar värderas högre än förmågan att spela ihop poäng i tabellen och titlar till klubben. Vill vi och kan vi dessutom värva er allra bästa spelare mot er vilja så rör det naturligtvis upp ett hav av känslor från båda håll. Är vi eller ni the bitch?
Det är en fotbollens maktsexualism som på så vis påminner väldigt mycket om fängelsets, åtminstone så som vi lärt oss förstå den utifrån amerikanska serier som Oz. Och media drar naturligtvis sitt strå till stacken genom att göra det hela till mustig realityshow. Skulle vi slippa detta genom att bara ta bort reglerna om tapping up? Nej, naturligtvis inte.
Men det är uppenbart att reglerna inte på något sätt besparar oss detta. Om något så matar de bara maskinen ytterligare genom att erbjuda ännu en snaskig vinkel till storyn. Vilket för mig tillbaka till just den punkt där jag började den här bloggen: Reglerna om tapping up är fullständigt meningslösa, och borde omedelbart avskaffas!
De är i själva verket rätt perversa.
:::
TRANSFERKOLLEN
Willy Caballero, Man City till Chelsea. Den här karusellen av föråldrade målvakter som gjort en karriär som andramålvakter är rätt svår för mig att förstå mig på, utifrån ett klubbperspektiv. När man inte på ens en så menlös trupposition som reservmålvakten satsar på unga spelare eller i alla fall på någon form av framtid så är det väl bara att packa ihop. Underkänd – (+)
Jan Bednarek, Lech Poznan till Southampton. Southamptons brist på mittbackar sedan de sålt José Fonte till West Ham blev rätt tydlig under förra säsongen, även med Virgil Van Dijk i klubben. Alltså klokt och inte märkligt att Southampton nu värvar ung mittback, en av Polens mest lovande spelare närmare bestämt. Väl godkänd – (+++)
Daniel Bachmann, Stoke till Watford. Ännu en målvaktsvärvning, men den här gången en målvakt som inte behöver plocka ut löständerna varje kväll innan han går och lägger sig. Tanken är nog fortfarande att Heurelho Gomes är förstamålvakt, så det här är framför allt en värvning för att täcka upp för honom och för framtiden. Godkänd – (++)
Kiko Femenia, Alaves till Watford. Alaves fortsätter tappa personal till Premier League. Den här gången är det deras högerback som lämnar till Marco Silvas Watford. Intressant värvning för Watford som inte riktigt hade något riktigt bra alternativ på just högerbacken förra säsongen. Väl godkänd – (+++)
Jay Rodriguez, Southampton till West Brom. Det är lätt att bli rätt trött på hur vissa klubbar, mer precist kanske vissa managers, mest fortsätter att värva spelare utan att man riktigt någon gång ser hur dessa värvningar substantiellt faktiskt kommer förbättra laget. Att Rodriguez har varit lovande är solklart, men fem år utan effekt i Southampton blir inte annorlunda i West Brom. Underkänd – (+)
:::
LINHEMS TRANSFERKOLL
Marc Roberts, Barnsley till Birmingham. En av många genombrott i Barnsley ifjol. Var enligt mig ligans bästa mittback utanför Brighton. Otroligt nog spelade han i lag som Wakefield, Worksop, och Buxton tills han fyllde 23. Ledde Championship i vunna höjddueller ifjol trots att han inte är något 1.90-monster. Bidrog också med en handfull av mål och assists. En riktig ledare till mittback och blir en viktig beståndsdel i Redknapps nya Birmingham. Berömlig – (+++++)
Josh Scowen, Barnsley till QPR. Tog det tuffa jobbet vid sidan om Hourihane i Barnsley. Är ingen utpräglad defensiv spelare men gjorde den mer defensiva mittfältsrollen till sin egen i Barnsley. Även vikarierat som ytterback. Kan ge större frihet till Massimo Luongo att uttrycka sig offensivt. Med beröm godkänd – (++++)
Zeki Fryers, Crystal Palace till Barnsley. Oj vad Barnsley värvar. Lätt att tro att värvningarna av Fryers och McCarthy betyder att man inte väntar sig få behålla Andy Yiadom. Är Fryers bra? Svårt att bedöma PL-talanger som knappt spelat på seniornivå men Barnsley har tidigare haft bra fingertoppskänsla på det området. Väl godkänd – (+++)
Barry Douglas, Konyaspor till Wolverhampton. Det är nog få som hört talas om denna skotska vänsterback som spelat för Konyaspor och dessförinnan Lech Poznan. Känns inte som vänsterback var ett behov för Wolves i och med Matt Doherty. Väl godkänd – (+++)
Mateusz Klich, Twente till Leeds. Jag har inte jättekoll på denna polska landslagsman men han är en mittfältare som bidrog med gott om både mål och assist till Twente ifjol som slutade sexa i Eredivisie. Kan mycket väl vara en klassvärvning på en position Leeds behöver förstärka. Berömlig – (+++++)