Burnley var en av förra säsongens stora positiva överraskningar. De höll sig för första gången kvar i Premier League. De var välorganiserade och visade upp ett notoriskt bra försvarsspel. Hemma på Turf Moor hade de länge ett bättre facit i termer av poäng än flera av Premier Leagues storklubbar. Sean Dyche pratades om som en av säsongens bästa managers.
Halvvägs in på sommaren är däremot tonläget runt Burnley ett helt annat. Det framstår alltmer som en mycket liten båt som flänger omkring på ett stort och stormande hav. Framgången har haft sitt mycket tydliga pris. Och om Burnley var förra säsongens positiva överraskning börjar de redan nu framstå som nästa säsongs dead men walking.
Flertalet spelare försvinner från Burnley. Några naturligtvis frivilligt. Men Joey Bartons långa avstängning kommer så klart olägligt. Dessutom blev det under måndagen klart att George Boyd flyttar till Sheffield Wednesday, samtidigt som Everton värvar Michael Keane. Även runt Andre Gray, Tom Heaton och Ben Mee snurrar rykten. Laget är på väg att köpas sönder.
Det där skulle så klart kunna uppfattas som något naturligt för en klubb av Burnleys styrka och storlek. Dessutom får de väldigt bra betalt för framför allt Michael Keane, för vilket de själva kan handla spelare. Men Burnley har inte tidigare agerat genom att köpa spelare för sådana pengar. Dessutom är deras egen inaktivitet hittills under sommaren i sig själv ett skäl till oro.
Burnley agerade sent på transfermarknaden även förra sommaren, i mångt och mycket till Sean Dyches frustration och irritation. Ett skäl att Burnley hittills visar upp en liknande saktfärdighet kan vara att Dyches egen framtid i Burnley inte är alldeles självklar. Han har på eget initiativ varit aktuell för andra jobb som Watford och Crystal Palace.
Nu gick de här jobben till andra kandidater, så Sean Dyche är åtminstone tills vidare kvar i Burnley, men det är för den sakens skull inte något positivt tecken för klubben att dess manager börjar se sig om efter andra alternativ. Särskilt inte som Dyche visat obruten lojalitet tidigare. Självfallet är det också en signal som spelarna noterar och laget märker av.
Burnley skulle helt säkert kunna hantera att i alla fall någon spelare försvinner under sommaren. Som sagt, det ligger lite i sakens natur. Men att under samma sommar, därtill med halva sommaren redan avklarad, också tappa Sean Dyche och bli tvingad till ett managerbyte, skulle försätta Burnley i en makalöst besvärlig situation.
Blickar vi framåt kommer Burnley även om Sean Dyche blir kvar, vilket möjligen bristen på alternativ gör troligt, förväntas vara bland ligans bottenlag, och vara en av förhandsfavoriterna till nedflyttning. Bland annat naturligtvis för att det är där Burnley egentligen befann sig redan förra säsongen, även om de sedan presterade desto bättre.
Men Burnleys prestation och framgångar byggde i väldigt hög utsträckning på stark organisation och ett väldigt samspelat lag. Ett arbete som i någon utsträckning måste starta om när viktiga spelare försvinner. Moralen i runt klubben och runt laget måste rimligtvis även den påverkas av såväl spelarflyttar som andra flyttrykten.
Visst går det att peka på Turf Moor som en tillgång för Burnley. Det var där de spelade sig kvar i Premier League under förra säsongen. Men min erfarenhet är att sådana faktorer nästan alltid är övergående. Burnley presterade bättre än normalt på Turf Moor den gångna säsongen, men prestationer återgår alltid till det normala. Motståndarna blir bättre förberedda på utmaningen.
Men även landskapet och konkurrensen förändras och utvecklas. Premier League blir steg för steg allt starkare från botten och upp. Tidigare säsonger har alltid sett i alla fall en-två riktigt svaga klubbar, ofta i någon form av pågående krissituation. Sunderland och Hull förra säsongen, Aston Villa innan det. På så vis har en klubb som Burnley ofta haft i alla fall någon räddningsplanka.
Men från och med nästa säsong är den typen av problemklubbar rätt svåra att hitta. De är åtminstone färre än kanske någonsin tidigare. Det har effekten att göra felmarginalerna för Burnley allt mindre. I själva verket vore det fullt möjligt för Burnley att göra en med deras mått mätt riktigt bra nästa säsong, men ändå sluta sist i Premier League.
Men inte särskilt mycket talar i det här läget för att Burnley kommer kunna upprepa förra säsongens framgångar och göra ännu en riktigt bra säsong. Det mesta talar alltså för att nästa säsong i Premier League blir Burnleys sista säsong i Premier League. Särskilt som konkurrenterna underifrån bara blir fler, större och starkare även de.
Återstår att se om Burnley och Sean Dyche bevisar mig fel i den frågan. Det vore på något sätt uppfriskande även det. Men inom fotbollen är den enes bröd ofta den andres död. Och när nu Everton har lagt beslag på brödet så lämnar det inte särskilt många alternativ för Burnley. Även om de kanske inte måste börja gräva graven riktigt ännu.
Det finns ändå någon slags passande ironi med fotbollens kretslopp där Burnley har byggt sina framgångar just genom att vara rätt duktiga på att ta tillvara restprodukterna från storklubbarna i sitt närområde, när dessa framgångar i sin tur leder till att storklubbarna i Burnleys närområde rensar Burnley på deras främsta tillgångar.
Men det finns också något positivt med detta ur flera olika perspektiv. Det är exempelvis ett strålande exempel för många spelare i storklubbar att det är fullt möjligt att våga ta klivet utanför dessa klubbar, hoppa ned något eller några steg, utan att detta för den sakens skull utesluter en återkomst till den nivån i ett senare skede.
Ett steg bakåt kan innebära två steg framåt. Det är naturligtvis bra för spelarna själva. Det är även bra för de mindre och de medelstora klubbarna som därmed blir mer attraktiva och får tillgång till ett större utbud av spelare. Därmed blir de på sikt ännu bättre.
:::
TRANSFERKOLLEN
Sandro Ramirez, Malaga till Everton. Strålande precis under toppen-anfallare i La Liga. Precis en sådan anfallare som en precis under toppen-klubb i Premier League bör värva om de siktar på att gå från under toppen till toppen. Ledde linjen i Spaniens omhuldade U21-lag i EM och gjorde det bra. Kan bli en stjärna med Everton. Berömlig – (+++++)
Michael Keane, Burnley till Everton. Everton värvar på i samma hastighet som en hamster med ADHD. Nu börjar till och med Jamie Carragher göra i sina twitterbrallor. Keane är en högklassig värvning. En av förra säsongens bästa mittbackar med Burnley och en mittback som bör passa alldeles utmärkt in i Evertons tänkta fotbollsidé. Berömlig – (+++++)
:::
LINHEMS TRANSFERKOLL
Lloyd Isgrove, Southampton till Barnsley. Barnsley håller på att bli så uppköpta att inte ens deras morsa skulle känna igen laget. Dock är man väldigt aktiva själva när det gäller att värva ersättare. Isgrove var ganska bra för Barnsley på lån säsongen 2015-16 och lär fortsätta på den vägen. Väl godkänd – (+++)
Neil Etheridge, Walsall till Cardiff. Långvarig landslagsmålvakt för Fillippinerna och senast i Walsall i två säsonger. Där han visserligen var bra men svårt att se varken han eller en Lee Camp med några dåliga säsonger bakom sig som en given startspelare i Cardiff. Är Cardiff nästa Blackburn? Godkänd – (++)
Marcelo Djalo, Lugo till Fulham. Hans fulla namn är Marcelo Amado Djaló Taritolay vilket är flera bra namn. Fulhampodcasten/-bloggen Fulhamish har en längre och ganska negativ scoutingrapport. Spelar åtminstone på en position som Fulham behöver förstärka. Underkänd – (+)
John Terry, Chelsea till Aston Villa. Svårt att förstå varför snart 37-årige Terry vill till Villa och riskera att fortsätta förstöra sitt rykte. Han passar dock in som en Villain. Har av flera skäl spelat sparsamt de två senaste säsongerna och det lär inte ta lång tid innan han blir en dyr bänknötare i Aston Villa. Fiasko – (-)