Det är deja-vu all over again. Chelsea och deras supportrar måste ända slita sig i håret. De vinner ligan och går sedan in i en sommarsäsong planerandes inför en kommande säsong som regerande mästare, och med ett flertal på förhand uttänkta förstärkningar av spelartruppen. Men så följer en sommar av oväntad frustration. Förhoppningen måste vara att utfallet inte blir detsamma.
Chelsea hade tänkt värva Romelu Lukaku som deras näste stjärnanfallare, efter Diego Costa. Detta står bortom allt rimligt tvivel. De var långt gångna i förhandling med Everton sedan flera månader tillbaka och om deras matchning av Man Utds bud visar på något så är det att de var tagna på sängen samt att Romelu Lukaku nog inte bara var Plan A utan troligtvis Plan A-Ö.
Chelseas planering har alltså gått i stöpet. Det kommer kosta Chelsea både värdefull tid och pengar. Men när planen välts över ända blir improvisation viktigt, eller i alla fall att tänka snabbt, och tänka bra. Vad Chelsea måste göra utöver detta är naturligtvis att nu också agera snabbt, särskilt med den nya säsongen som kommer rusandes med stormsteg.
Nu vilar så klart inte Chelseas på sina lagrar. De har redan värvat Antonio Rüdiger som en rejäl förstärkning till backlinjen. Vi borde kunna räkna med att Chelsea i dagarna också gör klart med en tänkt förstärkning på det defensiva mittfältet, och troligtvis också en förstärkning på wingback-positionerna. Men sedan måste naturligtvis all kraft och energi läggas på att hitta en anfallare.
Vilka alternativ på anfallarfronten är det då som för närvarande är tillgängliga för Chelsea? Om vi nu antar att de söker en anfallare av Diego Costas och Romelu Lukakus kaliber. I något av Chelseas kontor eller mötesrum sitter nu folk och ritar upp shortlists med möjliga och tänkbara alternativ. Men hur ser då dessa shortlists egentligen ut mätt i kvalitet (K) och realism (R)?
Diego Costa. Det mest självklara alternativet är inte sällan det man har rakt under näsan men som man därför inte riktigt ser. Att reparera relationen till Costa vore naturligtvis ett alternativ som hade besparat Chelsea en massa besvär och tid och pengar, en redan inspelad världsanfallare. Men det känns onekligen som om relationen med Antonio Conte är oreparerbar, och även om den går att lappa ihop så vore det förmodligen tillfälligt och en tickande bomb under säsongen som kommer. (K: 95%, R: 15%)
Alvaro Morata. Här har vi ett annat till synes självklart alternativ. Om nu Man Utd gick och norpade Romelu Lukaku så följde det så klart någon form av logik om Chelsea istället svängde över till anfallaren som alla trodde var på väg till just Man Utd. Nackdelen med värvningen är att den riskerar bli snordyr. Vad som inte minst talar för den är att Antonio Conte är en beundrare av Morata sedan sin tid i Juventus och det finns en positiv relation mellan spelare och tränare. En kanonvärvning för Chelsea. (K:95%, R: 80%)
Harry Kane. På pappret naturligtvis en kanonvärvning. En anfallare av ett slag som Chelsea definitivt behöver och som skulle passa utmärkt in i Chelseas taktiska upplägg. Dessutom med fördelen så klart att det omedelbart skulle försvaga en direkt ligakonkurrent. Men rivaliteten mellan klubbarna, liksom Tottenhams egen ambition, sätter troligtvis stopp för en sådan affär, som dessutom hade krävt ett astronomiskt fantasibelopp om den över huvud taget hade varit ens det minsta realistisk. (K:95%, R: 0%)
Pierre-Emerick Aubameyang. Ett av go to-alternativen när det ska pratas om de bästa anfallarna inom den europeiska fotbollen. Öser in mål med Dortmund i Bundesliga. Funkar dokumenterat bra i ett presspel med ett snabbt anfallsspel med omställningar. Skulle kunna finnas frågetecken kring fysik, composure och lämplighet för Premier League. Finns också skäl att undra varför en 28-årig anfallare fortfarande spelar för Dortmund och mest verkar intressera klubbar i Kina än övriga europeiska storklubbar. (K: 80%, R: 30%)
Michy Batshuayi. Det här vore ju på något sätt det riktigt kaxiga alternativet i Chelsea. Får man inte tag på den ene belgiske anfallaren så kan man väl slänga in den andre belgiske anfallaren man redan har. Batshuayi är naturligtvis inte någon dålig anfallare på något vis, även om han förståeligt nog inte lyckades rubba Diego Costa förra säsongen. Men ge honom chansen som förste anfallare och inte lär han göra bort sig. Skulle kunna fungera som nödlösning innan en värvning av Antoine Griezmann i januari. (K: 65%, R: 5%)
Gonzalo Higuain. Well, why the hell not? Juventus har ju onekligen inte visat sig alldeles ovilliga att sälja sina stora spelare för hiskeliga summor till engelska klubbar. Men en hiskelig summa är väl rimligtvis vad som skulle krävas för att den här värvningen skulle gå i lås. Det gör värvningen rätt osannolik. Men skulle den bli av så skulle Chelsea naturligtvis få en strålande anfallare på sina böcker, en anfallare som vinner ligatitlar. (K: 90%, R: 5%)
Robert Lewandowski. Det har surrat runt Lewandowski under sommaren. Tydligen var Lewandowski något missnöjd med hjälpen han hade fått från övriga spelare att vinna skytteligan, eller något åt det hållet. Bland annat var Man Utd en klubb som nämndes, även om det var en värvning som snabbt avfärdades som orealistisk. Men ett sårat och sargat Chelsea med crazy money i fickorna? Säger Bayern München nej då? Hur intresserad vore Lewandowski av en flytt till Premier League? (K: 100%, 15%)
Alexis Sanchez. Well, why the hell not? Sanchez är ju uppenbart intresserad av att hitta grönare jaktmarker, även om det mesta tyder på att Man City är hans huvudalternativ. Chelsea kan däremot så klart erbjuda London, vilket säkert betyder något det också. Arsenal har så klart sagt sig vara ovilliga att sälja Sanchez till någon rivalklubb. Frågan är om det finns grader i helvetet för dem i det avseendet. Vore Chelsea bättre eller värre än Man City? Kanonvärvning så klart även om Sanchez status som ren anfallare är tveksam. (K: 90%, R: 15%)
Kylian Mbappé. Kanske går det att prata om samma tveksamhet här, Mbappé känns mer som en naturlig ersättare av Eden Hazard än av Diego Costa. Men visst vore det här också ett frestande alternativ, och kanske inte heller ett omöjligt alternativ då Monaco knappast verkar vara främmande till att sälja av sina bästa spelare. Men naturligtvis skulle det kräva rent hiskeliga pengar av Chelsea, för en trots allt fortfarande ung spelare utan Premier League-vana och med tveksam taktisk anpassning. (K: 90%, R: 10%)
Andrea Belotti. En anfallare det har pratats mycket om under sommaren, och som har nämnts till flertalet engelska storklubbar. Den italienska kopplingen gör så klart att man tror att Antonio Conte skulle kunna se det här som ett klokt alternativ. Jag vet inte hur intelligent den tankegången egentligen är. Dessutom vet jag för lite om Belotti för att egentligen kunna säga något vettigt om honom, annat än att det brukar vara ett positivt tecken när flera storklubbar sniffar runt en spelare. (K: 60%, R: 30%)
Kevin Gameiro. Antoine Griezmann ville som bekant inte lämna Atlético Madrid sedan klubben drabbats av sin transfer ban. Förståeligt också utifrån perspektivet att han ändå är ordinarie stjärnanfallare i Atlético, ett topplag i La Liga som dessutom presterar bra i Champions League säsong efter säsong. Men nog kan det vara så att Kevin Gameiro tänker annorlunda efter att inte riktigt ha funnit sig tillrätta i klubben. Hans färdigheter som anfallare ska däremot alls inte underskattas. (K:70%, R: 20%)
Edinson Cavani. They couldn’t, could they? Cavani är förvisso 30 år gammal knappast någon ungtupp så det vore ju verkligen inte någon långsiktig värvning på det sättet. Men långsiktighet kan det finna skäl att slänga ut med badvattnet om man blir stressad nog av omkullkastade transferplaner. Anfallare av högsta klass naturligtvis vilket å andra sidan gör det otroligt att PSG skulle vilja sälja honom. Det glunkas däremot om hur fler än en stjärnspelare i PSG letar sig bort från klubben. Ett riktigt statement som passar väl in. (K: 95%, R: 35%)
:::
TRANSFERKOLLEN
Romelu Lukaku, Everton till Man Utd. En av Premier Leagues absolut bästa anfallare under de senaste fem säsongerna, men ändå fortfarande bara 24 år gammal. En talang utöver det vanliga naturligtvis som visade mod, drivkraft och ambition med att lämna Chelsea för Everton. Men nu redo att ta klivet upp till the big times och till ett lag där tränaren och spelaren känner honom och där han passar bra in taktiskt. Berömlig – (+++++)