Hyllman: Jaha, dags att dra på sig gummihandskarna för nu ska vi onekligen ge oss in i skiten på riktigt och prata Leeds. Detta Leeds som förra säsongen blev blott det tredje laget på 30 år att samla ihop mer än 75 poäng men ändå misslyckas med att ta sig till playoff. Ett playoff som nog de flesta, kanske även de själva i viss utsträckning, tog för givet där även när mars gick över i april och vårkänslorna började spira. Nu har så klart väldigt mycket hunnit hända med Leeds sedan dess, många saker har förändrats, allt från ägare och manager till spelartruppen, men tror du förra säsongens stora choke kommer ha en positiv eller negativ inverkan på Leeds den här säsongen – eller kanske ingen inverkan över huvud taget?
Linhem: Jag ser det redan ha haft en negativ inverkan då Garry Monk lämnat. Men det är ganska positivt att man inte tappat några viktiga spelare och flera av värvningarna kan potentiellt höja Leeds ännu ett steg till nästa säsong. Frågan jag ställer mig är ifall man kan lita på den nya managern Thomas Christiansen och de många nya värvningarna som har ytterst lite erfarenhet av engelsk fotboll. Jag gillar ju inte att peka på sådant och Huddersfield bland annat ifjol visade att det inte behöver vara ett problem. Särskilt fascinerad är jag över en kärna av förra säsongens starka mittförsvar, Pablo Hernandez, och Chris Wood tillsammans med framför allt Samu Saiz, som det pratats väldigt gott om, men även Klich och Wiedwald har alla möjligheter att spela bättre än Bob Green. Där finns onekligen potentialen till ett topplag. Jag vet inte vad man ska säga om Leeds nya ägare men av historien att döma bör man alltid vara väldigt misstänksam och lite i bakhuvudet fundera på om det bara är Ken Bates i förklädnad. Vad är din reaktion till Radrizziani och alla dessa nya kontinentala värvningar?
Hyllman: Andrea Radrizzani har ju gjort många saker rätt under sin första tid som ny ägare för Leeds och han verkar ju onekligen både ha rätt ambition och viljan att backa upp denna ambition också i handling. Huruvida det här beslutet att byta ut Garry Monk och då kanske i synnerhet att ersätta honom med Thomas Christiansen var ett bra beslut återstår att se. Vad som känns troligt är väl att Radrizzani egentligen aldrig hade för avsikt att behålla Monk, eller i alla fall att han var tveksam till det, givet att det aldrig blev något tal om under förra säsongen att faktiskt förlänga kontraktet. Det hade naturligtvis varit prio ett om man ville ha Monk kvar.
Jag har, liksom jag uppfattar att du har, lite svårt att så här på förhand riktigt göra en vettig bedömning av Leeds alla värvningar. Den vänliga tolkningen är kanske att det är en positiv konsekvens av att ha anställt en så pass anonym manager utifrån ett engelskt perspektiv, att han genom att ha varit aktiv i andra delar av Europa har sett saker som engelska klubbar normalt sett inte ser. Vad man i alla fall kan säga är att Leeds åtminstone till synes gör något åt vad som var ett tydligt problem förra säsongen, nämligen bristen på bredd i spelartruppen. Leeds har plötsligt fler alternativ att välja mellan, både i val av spelare och i val av taktik. Hur ser du själv att Leeds utvecklas taktiskt med Thomas Christiansen och alla dessa nya spelare?
Linhem: Med tanke på min något begränsade koll på cypriotisk fotboll vet jag inte alltför mycket om Christiansens tendenser. Det jag läst är att APOEL höll nollan i 27 matcher under en säsong, vilket står i viss kontrast med stereotypen av vad en spansk-dansk manager skulle prioritera. Av spelarna att döma vill han förstärka mittfältet som ifjol inte var alltför delaktigt. Leeds var ifjol ett lag som sällan dominerade utan stödde sig mot ett starkt försvar och en klinisk Chris Wood där framme. Värvningarna av mer offensiva mittfältare tyder på att Christiansen vill försöka göra Leeds mer bollförande.
Det är möjligt att själva spelet med Monk inte lockade den nya ägaren men jag tror det framför allt berodde på att han som många ägare ser det som att man antingen bör bli uppflyttade eller åtminstone nå playoff, annars gör man ett otillräckligt jobb. Vilket är ambitiöst men kanske lite väl hårt och risken att istället ha en sämre säsong är ju inte minimal. Personligen tror jag Leeds kan spela bättre än ifjol utan att nödvändigtvis sluta bättre i tabellen. Jag tror man blir en av många i det förväntade getingboet på övre halvan, vad tror du?
Hyllman: Utan tvivel kommer Leeds vara en av getingarna den här säsongen, i alla fall borde man vara det. Allt annat vore bara att betrakta som en mycket grov missräkning. Att jag funderade en smula på vad Thomas Christiansen skulle betyda taktiskt för Leeds är att Leeds under Garry Monk kunde framstå som stundtals endimensionellt. Delvis som du är inne på, ett stabilt försvar och så förlitade man sig på Chris Wood. Delvis som en följd av att Monk höll så hårt på sitt 4-2-3-1-system. En talande statistik tycker jag är att Leeds förra säsongen bara gjorde 14 mål i 20 matcher i vilka de släppte in det första målet, vilket tyder på en relativ oförmåga att ändra en matchbild och framför allt ändra sitt eget spel. Vad värvningarna av Samuel Saiz, Mateusz Klich, Caleb Ekuban med flera öppnar upp för är en större taktisk flexibilitet, möjligheten att variera mellan taktiska system med fler offensiva spelare.
Det behövs sannerligen. För även om Leeds var synnerligen effektiva i sitt målskytte förra säsongen – tack för det, Chris Woods! – så skapade de väldigt få målchanser relativt sett. I själva verket var det faktiskt bara Ipswich och Rotherham som skapade färre målchanser, och det är en anmärkningsvärd statistik för ett lag som trots allt befann sig i toppen av tabellen hela säsongen, och något som rimligtvis måste förbättras. Det var inte många som på förhand hade förutsett att Leeds skulle kriga om uppflyttning förra säsongen, så på så vis fanns kanske alltid en risk att det skulle visa sig vara en engångsföreteelse. Kanske är det i själva verket så att vad Leeds och Andrea Radrizzani har sett till med att byta ut Garry Monk är att Leeds kamp för uppflyttning faktiskt inte blir någon engångsföreteelse?
Linhem: Det är en inte alltför dum tanke, att Monks spelstil inte var tillräcklig i längden. Det har trots allt visat sig ganska effektivt ibland att byta ut en ganska framgångsrik inhemsk manager och plocka in en mer ambitiös utländsk manager. Det brukar dock inte gälla såpass lovande managers som Garry Monk och inte innan uppflyttning. Det bär dessutom större risk vilket varit tydligt i många fall. Dessutom ska man kanske inte räkna med att Chris Wood är lika livsfarlig som förra säsongen. Säsonger då spelare gör så många mål växer inte på träd.
Som en summering tror jag ändå på Leeds, med viss tveksamhet till Christiansen. Det positiva är flera bra värvningar som stärker annars svaga positioner. Då man som sagt skapade få chanser ifjol är det smart att värva Samu Saiz till exempel som är en offensiv mittfältare och Klich gjorde en del mittfältsmål för Twente ifjol dessutom. Radrazziani har dock satt så pass höga mål nu att Christiansen lär sitta lite löst ifall man börjar trevande. Leeds fansen är ju varken få eller lågmälda och tyckte om Garry Monk. Det är sällan man avundas en Leeds-manager och i detta fallet är förväntningarna höga inte bara baserat på föreställningar om Leeds storheter. Top 6 or bust!
Hyllman: Agreed, både Leeds och Thomas Christiansen behöver en bra start på säsongen, annars kommer molnen börja hopa sig. Och allt annat än minst en playoff-plats den här säsongen måste ses som ett misslyckande.