Brentford banar vägen för B-lagsmodellen inom engelsk ungdomsfotboll

När Brentford meddelade strax innan sommaren 2016 att de hade fattat ett beslut att lägga ner sin ungdomsakademi togs det emot på åtminstone två olika sätt. Dels fick Brentford kritik för att de till synes inte längre satsade på ungdomar. Dels sågs det som en direkt följd av den Elite Performance Player Plan som Premier League beslutat om angående alla klubbars akademier.

Det normala sättet för engelska klubbar att utveckla unga spelare har alltid varit genom sina så kallade akademier. Vad EPPP gjorde var att dela in dessa akademier i olika kategorier och i princip göra det möjligt för klubbar med akademier av den främsta kategorin att plocka spelare från lägre rankade akademier utan att behöva betala marknadsmässiga priser.

Det var ett beslut som fick många mindre klubbar att kritisera EPPP för att ta bort en av deras viktigaste intäktskällor och att i praktiken göra det ekonomiskt svårmotiverat för en mindre klubb att ens ha någon akademi. Brentford som årligen investerade drygt £2m i sin akademi inte bara gjorde den bedömningen utan valde alltså att också dra slutsatserna därav.

Brentford valde att istället implementera en så kallad B-lagsmodell, det vill säga vad som i praktiken inom den engelska fotbollen är Brentfords U23-lag. Idén var att göra en mer begränsad satsning på unga spelare mellan 17-20 år. Fördelen med ett sådant system är att dessa spelare kan skriva professionella kontrakt och alltså skyddas som tillgångar mer än spelare i ett akademisystem.

Brentfords strategi att välja ut dessa spelare har också varit synnerligen genomtänkt. Istället för att scouta lovande ungdomar i klubbar längre ned i seriesystemet, som alla andra klubbar, har Brentford fokuserat på att istället plocka upp unga spelare som precis släppts från de stora klubbarnas egna akademier. Som fortfarande är mycket lovande spelare.

Förhoppningen med ett sådant här system var hela tiden att skapa ett bra flöde av unga spelare som kan ta steget upp i a-laget. Det har under det första året visat sig fungera alldeles utmärkt. Fyra spelare från Brentfords B-lag har under säsongen som gått tagit klivet upp till och fått speltid med Brentford i The Championship av Dean Smith, en markant ökning från förut.

Genom att ställa sig utanför det engelska akademisystemet har Brentford också hamnat utanför det organiserade engelska U23-ligaspelet. Brentford har istället valt att organisera en serie av träningsmatcher mot några av Englands och Europas allra största klubbar, samt delta i internationella turneringar på ett mer systematiskt sätt. Något de anser ger spelarna en bättre utbildning.

Brentfords B-lagsmodell har visat sig framgångsrik. Inte minst resultatmässigt där Brentford bland annat under våren vann Kai Thor Cup, en internationell ungdomsturnering arrangerad i dansk regi, men också spelat jämnt och vunnit mot flera av Englands storklubbar. En höjdpunkt var en 3-2-vinst mot Man Utd inför mer än 1,000 åskådare hemma på Griffin Park.

Men modellen har som sagt också visat sig framgångsrik vad gäller att slussa fram spelare till a-laget. Yttermittfältaren Josh Clarke har tagit en ordinarie plats i Brentford. Vänsterbacken Tom Field och mittbacken Chris Mepham håller också på att slå sig in i laget. Reece Cole och målvakten Dominic Kurasik knackar även de på dörren.

Publiksiffran på Griffin Park mot Man Utd säger också att supportrarna har tagit förändringen med B-lag och nedlagd akademi till sig. Där fanns naturligtvis en skepsis först då det verkade som om Brentford lade ned något som ses som en självklarhet i alla engelska klubbar. Självklart hjälper det för supportrarna att se nämnda spelare i startelvan i en FA-cupmatch mot Eastleigh.

Flera andra spelare i Brentfords B-lag som precis har tennismosat sina direkta motsvarigheter i Benfica kan vara aktuella för Brentford under säsongen. Lukas Talbro, Henrik Johansson, Herson Alves, Ilias Chatzitheoridis och den väldigt lovande danske anfallaren Justin Shaibu har samtliga visat väldigt imponerande tendenser med Brentfords B-lag.

Att gå mot strömmen, att göra saker på helt annorlunda sätt än alla andra, är ofta något som betraktas med misstänksamhet av omgivningen. Brentford är sannerligen inget undantag i det avseendet. Ungdomsfotbollen är inte det enda område där Brentford har valt att inte anpassa sig efter normen utan istället gå sin egen väg. Deras användande av statistisk analys är ett annat känt område.

Men för utveckling är det både nödvändigt och värdefullt med klubbar som Brentford, som vågar göra saker på nya och annorlunda sätt. Och vi ser även hur andra och större klubbar i viss utsträckning börjar ta efter Brentfords B-lagsmodell. Exempelvis Everton som gör en mycket tydlig satsning på att skapa ett starkt U23-lag, det vill säga B-lag, om än utan att lägga ned sin akademi.

Anledningen får förmodas vara rätt självklar. Det är helt enkelt en modell med en betydligt högre success rate att slussa fram unga spelare till a-laget än den traditionella akademimodellen, eftersom den eliminerar ett antal så kallade osäkra faktorer kring spelarna samt reducerar finansiell risk. Vi kan räkna med att allt fler klubbar kommer adoptera B-lagsmodellen.

Det finns i själva verket inte någon motsättning mellan B-lagsmodellen och den traditionella akademimodellen. Det är fullt möjligt för en klubb att kombinera båda modellerna. Men framför allt öppnar det så klart upp för möjligheten att det faktiskt inte är nödvändigt för alla klubbar att göra samma sak på exakt samma sätt. Var och en kan istället göra det den är bäst på.

Brentford har knappast blivit mindre fotbollsklubb genom sitt beslut att istället tillämpa en ren B-lagsmodell. De har tvärtom blivit en bättre fotbollsklubb och definitivt en på många sätt mer intressant fotbollsklubb. Kanske har en allmän misstänksamhet mot Brentford lika mycket att göra med en allmän skepsis inom engelsk fotboll mot själva idén om B-lag.

Vilket förvisso är en helt annan diskussion, men ändå i någon mening en besläktad diskussion. Det lättaste sättet att hålla alla B-lag utanför det ordinarie seriesystemet är så klart att inte ens acceptera att B-lag existerar, och att istället kalla dem för något så förhållandevis harmlöst som exempelvis U23-lag. Kontrollera språket så kontrollerar du diskussionen.

Genom att göra saker på sitt eget sätt gör Brentford det svårare att kontrollera diskussionen. Den mer cyniska sidan av saken är om Premier Leagues Elite Performance Player Plan i själva verket var ett långsiktigt sätt att neutralisera motståndet mot B-lag samt skapa ett system vars ekonomiska incitament och upplägg med U23-lag i praktiken skulle resultera i smygskapandet av B-lag.

De som samtidigt ville ha ett exempel på hur bra en B-lagsmodell faktiskt kan fungera inom engelsk fotboll så är Brentford naturligtvis en utmärkt förebild i det avseendet.

:::

TRANSFERKOLLEN

Jacob Murphy, Norwich till Newcastle. En av två väldigt lovande tvillingar från Norwich som nu tar klivet upp till den klubb han höll på som liten pojke. Jodå, tydligen for reals den här gången. Kanske inte en omedelbar world beater, men en spelare med hög potential som gör rätt i att nu ta klivet upp i Premier League. Kan bli kvar i klubben under lång tid. Väl godkänd – (+++)

:::

LINHEMS TRANSFERKOLL

Matthew Pennington, Everton till Leeds (lån). Verkar vara högt aktad i Everton, spelade trots allt och gjorde mål i Merseysidederbyt ifjol. Ger Leeds ytterligare konkurrens i försvaret och kan spela både i mitten och ute till höger. Väl godkänd – (+++)

Vito Mannone, Sunderland till Reading. Aldrig varit någon personlig favorit och det är en rejäl försvagning jämfört med Al-Habsi som var en tegelmur med bläckfisk armar förra säsongen. Mannone symboliserar Readings återgång till det normala och antagligen mediokra. Godkänd – (++)

Ahmed Elmohamady, Hull till Aston Villa. Ännu en gång återförenas han med Steve Bruce. Det har ibland varit ett lyckat samarbete och ibland har Elmohamady varken passat som högerback eller ytter. Passar bra ifall Villa vill spela med wingbacks eller bara offensiva ytterbackar. Väl godkänd – (+++)