Leicester möter Liverpool i finalen av Premier League Asia Trophy. Det är liksom International Champions Cup knappast något mer än kommersiellt pimpade träningsmatcher, men är som sådana ändå bra möjligheter att se hur respektive lag ligger till under försäsongen, hur lagen vill spela fotboll samt vad som finns kvar att arbeta vidare med.
När Leicester efter förra säsongens slut meddelade att Craig Shakespeare skulle sitta kvar som ordinarie manager fanns alltid farhågan att det mest av allt var ett sätt att försöka klamra sig fast vid vad som varit. Med andra ord att vilja bevara det gamla. Inte helt orimligt då Leicesters uppsving under våren till stor del byggde på ett back to basics-tänkande.
Vad Leicester emellertid behöver göra är att blicka framåt och sjösätta nästa lagbygge att ta över efter det fantastiska lag som gick upp i Premier League, höll sig kvar i Premier League, vann Premier League och tog sig hela vägen till kvartsfinal i Champions League. Men också det lag som klart och tydligt under förra säsongen hade börjat tappa benen.
Att Craig Shakespeare valde att bygga på det gamla under våren känns förvisso förståeligt. Leicester var ett lag i kris och i uppenbar fara att faktiskt åka ur Premier League. Det fanns helt enkelt inte tid och utrymme att experimentera med nya metoder. Snarare var det en fråga om att få laget att bara göra det de kände igen och visste att de var bra på.
Under sommaren har det däremot blivit tydligt att Craig Shakespeare försöker tänka i mer nya banor. Inte minst i backlinjen kanske där det förra säsongen stod klart att Wes Morgan och Robert Huth sjöng på sista versen. Harry Maguire är en strålande värvning från Hull City och Leicester har ett fortsatt intresse för Middlesbroughs Ben Gibson.
Mittfältet är en tuffare nöt att knäcka. Wilfried Ndidi var kanske det enda av förra säsongens nyförvärv som fann sin plats i Leicester och bör vara given även den här säsongen. Den här sommaren har Leicester även värvat Vicente Iborra och om Leicester fortsätter spela två man på centralt mittfält riskerar det båda illa för Danny Drinkwater.
Men kanske är det här som Craig Shakespeare är på väg att verkligen börja tänka nytt med Leicester. Han flirtade redan i Champions League med en övergång till tre man på centralt mittfält för Leicester, kombinerat med en trebackslinje och två anfallare. Vi skulle alltså kunna tänka oss någon variant på 3-4-3 eller 4-3-1-2 beroende på hur Shakespeare ser på sin backlinje.
Möjligen är den senare taktiska varianten ett hetare alternativ eftersom det skulle innebära att rena yttermittfältare då inte längre är lika viktiga. Relevant kan tänkas i och med att Riyad Mahrez ser ut att vara på väg att lämna Leicester. Demarai Gray har samtidigt visat på utmärkta tendenser att kunna fungera centralt som offensiv mittfältare eller trequartista.
Även i anfallet verkar Craig Shakespeare tänka nytt. Jamie Vardy är fortsatt Leicesters främste anfallare. Leicesters långt gångna försök att värva Man Citys stora talang Kelechi Iheanacho tyder däremot på nya idéer och en vilja att ge mer offensiv support till Vardy, som långa stunder under föregående säsong började se taktiskt sönderläst ut av motståndarförsvaren.
Det tyder också på att klockan klämtar för flera av Leicesters tidigare anfallare. Ahmed Musa kom aldrig in i laget. Leonardo Ulloa har aldrig riktigt lyckats ta någon plats i laget. Shinji Okazaki jobbar alltid väldigt hårt men kan sannerligen inte beskrivas som någon målskytt av rang. Islam Slimani visade kanske förra säsongen att han är värd att fortsätta satsa på.
Med en värvning av Kelechi Iheanacho hoppas Leicester och Craig Shakespeare rimligtvis uppnå två saker. Dels att värva en ung anfallare som inom de närmaste åren har all potential att utvecklas till en av Premier Leagues allra bästa anfallare. Dels att med värvningen andas nytt liv också i Jamie Vardy som anfallare genom att så att säga rensa vägen åt honom.
Det positiva med Leicesters försäsong är att Craig Shakespeare tvärtom de farhågor som fanns med hans anställning jobbar aktivt med att försöka förnya Leicester snarare än att försöka bevara det gamla, både taktiskt och mer sett till spelarmaterialet. Det bådar väl inför säsongen som kommer. Leicester kommer kanske inte vara i full sving, men i alla fall bättre än förra säsongen.
Just därför är dagens final i Premier League Asia Trophy en på flera sätt intressant värdemätare. För Leicester eftersom de möter Liverpool och kan få en indikation på hur de står sig mot ett av ligans tänkta topplag. Men även för Liverpool eftersom de möter Leicester och får en indikation på hur de står sig mot ett av de lag som teoretiskt skulle kunna utmana deras position i ligan.
Även om det som sagt inte är mer än en pimpad träningsmatch är det alltid bra att vinna fotbollsmatcher, och aldrig bra att förlora dem.
:::
TRANSFERKOLLEN
Javier Manquillo, Atlético Madrid till Newcastle. Har varit runt på lån de senaste tre säsongerna, senast i Sunderland, utan att på något sätt imponera. Ändå en spelare med viss talang. Inte omöjligt att en defensivt välorganiserad Rafa Benitez kan få fram den talangen där både Brendan Rodgers och David Moyes tidigare misslyckats. Godkänd – (++)
Andy Robertson, Hull City till Liverpool. Kanske inte en värvning som får blodet att pumpa för den genomsnittlige Liverpoolsupportern, men en mycket kompetent förstärkning på vänsterbacken som kommer kunna utvecklas med laget under de närmaste åren. Smart värvning av truppkaliber som breddar och ger fler alternativ. Väl godkänd – (+++)
Kurt Zouma, Chelsea till Stoke (lån). Väldigt talangfull mittback som har haft svårt att slå sig in eller få chansen i Chelseas backlinje. Drabbades av en allvarlig skada som han hyfsat nyligen återhämtat sig från. Perfekt värvning för Stoke som är i tydligt behov av att förnya och fräscha upp sin egen backlinje. Med beröm godkänd – (++++)
Alvaro Morata, Real Madrid till Chelsea. När det inte blev Romelu Lukaku så blev det Alvaro Morata istället, och det var väl ingen förlust med detta. Morata är en anfallare av världskaliber som spelmässigt passar perfekt in i både Chelseas taktik och ambition, som har kvar att visa att han kan leda anfallet för en av superklubbarna. Lysande värvning. Berömlig – (+++++)
:::
LINHEMS TRANSFERKOLL
Chris Samba, fri till Aston Villa. Sambas karriär gick som en dans innan han gick till Anzhi för obeskrivliga summor pengar. Därefter har han brottats med rysk rasism, skador, och misslyckade övergångar. Vad är Samba nuförtiden? 33 år gammal är det frågan om han är samma spelare, han spelade knappt förra säsongen. Värd en chansning, men Villa börjar få lite för många föredettingar i försvaret. Väl godkänd – (+++)
Ruben Vinagre, Monaco till Wolves (lån). En väldigt ung portugis. Vänsterback som vann U17-EM förra sommaren. Det är svårt att se en 18-åring ta en startplats i Wolves men han verkar onekligen lovande. Frågan är om lånet ska gynna Wolves eller Monaco i framtiden. Bara Jorge Mendes och framtiden kan veta det. Väl godkänd – (+++)
Joe Williams, Everton till Barnsley (lån). Beskrivs som en tuff slitvarg på innermittfältet. Bidragande del till Evertons framgångar i U23-ligan och fick sitta längst bort på bänken i a-laget i slutet av säsongen. Ersättare till Josh Scowen? Väl godkänd – (+++)
Glenn Whelan, Stoke till Aston Villa. Jag vet inte vad Aston Villa ska med alla dessa mittfältare till. Ska han försöka sig på någon katalansk mittfältslösning där nästan varje position innehavs en central mittfältare? Whelan är ingen favorit, men han är åtminstone kompetent och mer defensiv än flera av de andra Villamittfältarna. Godkänd – (++)