Försäsongen drog igång på allvar för Tottenham under natten när de matchade för första gången mot PSG i Orlando. Det var en på förhand tämligen intressant match som motsvarade både högt ställda förväntningar på underhållning och stundtals även lågt ställda förväntningar på försvarsspel. Tottenham fick med sig en meriterande seger i bagaget.
Tottenham är för närvarande en på flera sätt tämligen annorlunda engelsk fotbollsklubb. Det märks inte minst på transfermarknaden. Tottenham är den enda engelska storklubben som på samma gång ännu inte har värvat en enda spelare den här sommaren men som också är befriade från kritik om att inte värva tillräckligt eller ha det kämpigt med sina förberedelser.
En snabb jämförelse med övriga storklubbar är möjlig. Arsenal var i stort behov av att göra en värvning som Lacazette och brottas fortfarande med vad som händer om Sanchez lämnar. Båda Manchesterklubbarnas mojo mäts i miljoner pund. Hela Chelseas sommar har pratats om i transfertermer och Liverpools status mäts i någon form av balansakt mellan Keita och Coutinho.
Om någon av dessa klubbar i det här läget inte hade värvat en enda spelare hade krisretoriken varit påträngande. Om någon av dessa klubbar dessutom hade sålt en av sina bättre spelare, som Tottenham har sålt Kyle Walker, hade tonläget varit desto högre. Men med Tottenham hör vi över huvud taget ingen sådan retorik. Hur kommer egentligen det sig?
Är det i själva verket fråga om någon form av media bias, eller är det bara så att vi förväntar oss mindre eller i alla fall något annat av Tottenham?
Det hjälper naturligtvis att Tottenham råkar vara ett för stunden formidabelt bra fotbollslag. Det är ett lag som har byggts upp under flera år, har en bra åldersstruktur på sin spelartrupp, är ett väldigt väl samspelt lag och befinner sig i närheten av vad som måste vara toppen av deras förmåga. Behovet för Tottenham att värva spelare är helt enkelt mindre än för andra klubbar.
Det där är så klart en tankegång som inte är alldeles bekväm för de som ser värvningar som mer eller mindre minst lika viktiga som titlar och poäng, för dem vars descartesianska konklusion är att vi värvar, alltså finns vi! Men det är också samma personer som om vi frågar dem vilka spelare Tottenham faktiskt behöver värva den här sommaren mest har mummel till svar.
Och Tottenham befinner sig så klart också i positionen att om de inte verkligen behöver köpa en spelare, varför i hela friden ska de då slänga iväg pengar på spelare? Här fnissar säkert smartmarksen och pekar på Moussa Sissoko, förra säsongens dyra deadline day-värvning. Jovisst, Tottenham gör så klart sina screwups de med, men är det ett argument för eller mot att göra om dem?
Försäljningen av Kyle Walker hade onekligen kunnat leda till ett köpbehov, men Kieran Trippier är onekligen en väl så stark intern lösning. I övrigt finns inte många luckor i Tottenham. Det pratas om ett behov av världskaliber på en eller båda av forwardpositionerna för att verkligen höja laget. Men givet vad Tottenham redan har gäller det i så fall att verkligen pricka rätt.
Behovet av en anfallare har påpekats, det vill säga en bra stand-in till Harry Kane. Vi såg vad hans skadefrånvaro förra säsongen kostade Tottenham. Men här hittar vi en annan grej med Tottenham. Vincent Janssen är fortfarande kvar i klubben. Han var just den värvningen förra sommaren. Hans första säsong var ett misslyckande på så vis, men måste misslyckandet därför vara permanent?
Trots sina framgångar under senare år har Tottenham haft ett förhållandevis svagt facit med sina värvningar. Under Mauricio Pochettinos år som manager är det förmodligen bara Toby Alderweireld och Victor Wanyama som blivit omedelbara framgångar, och de hade båda spelat under Pochettino tidigare i Southampton.
Vissa värvningar har visat sig misslyckade. Men för flera andra har det snarare varit fråga om att ha det kämpigt inledningsvis för att därefter växa in i laget med tiden. Christian Eriksen, Heung-Min Son och Eric Dier skulle alla kunna ses som exempel på detta. Kanske är det så att det tar tid att ta till sig Tottenhams sätt att spela fotboll, och att värvningar kräver ett längre tidsperspektiv?
Möjligen är det bland annat det som Christian Eriksen syftar på när han pratar om hur speciellt det är att spela för Tottenham, och vilken speciell grupp av spelare det faktiskt är. Det senare antyder så klart också att Tottenham måste vara särskilt noga med vilka spelare de värvar också utifrån en gruppdynamisk aspekt. Listan av möjliga kandidater växer tunn.
Alltså vore det fullt rimligt att faktiskt se vad Vincent Janssen har att erbjuda den här säsongen, som backup-anfallare. Den andra säsongen kanske i själva verket är en betydligt bättre värdemätare för nya spelare i Tottenham. Det finns kanske även skäl att hoppas att Moussa Sissoko kommer visa upp mer den här säsongen. Det uppenbara behovet att värva blir allt mindre.
Av det skälet är kanske Tottenhams situation inför den kommande säsongen den starkaste och mest avundsvärda. De har tvingats till minst förändringar av alla storklubbar. De kan bygga vidare och fortsätta utvecklas från en väldigt stark position. De kommer naturligtvis värva någon eller några spelare till sist, men de har råd att vänta och vara väldigt noga i sin research av spelarna.
Kanske är det en tankegång som i viss utsträckning har gått förlorad under senare år. Omfattande värvningar under sommaren kan förvisso ses som ett styrkebesked och en sorts kraftmarkering. Men det är ju på samma gång också ett svaghetstecken. Att där finns ett behov eller en brist, ett problem eller en svaghet, som den värvande klubben försöker åtgärda.
Alla värvningar placerar sig kanske olika längs den skalan. Olika värvningar är i olika grad proaktiva respektive reaktiva. Men vad Tottenham också visar är att det också finns en styrka i att faktiskt inte behöva värva spelare. Att det är betydligt viktigare att hamna högst upp i ligatabellen än vad det är att hamna högst upp i antal spenderade pund.
I den pundtabellen befinner sig Tottenham för närvarande sist av alla. Modern sillylogik säger oss att detta gör Tottenham till en slags förlorare. Vad vi vet om Tottenham säger oss att de snarare är vinnare. Det är inte för att Tottenham egentligen är annorlunda än alla andra engelska storklubbar. Istället är det för att Tottenham ur flera avseenden just nu är bättre än alla andra storklubbar.
Återstår gör bara det sista och viktigaste avseendet.
:::
TRANSFERKOLLEN
Marko Arnautovic, Stoke till West Ham. Bra spelare men något tveksam värvning av West Ham, mest för att det känns som om det här är en spelartyp West Ham redan har. En spelare med uppenbar talang men stundtals tveksam attityd, har glimrat mycket i Stoke utan att riktigt skina permanent. Kan passa bra ihop med Javier Hernandez. Ger West Ham taktiska alternativ. Väl godkänd – (+++)
:::
LINHEMS TRANSFERKOLL
Kevin Stewart, Liverpool till Hull. Hull kan behöva stärka mittfält, särskilt efter ha tappat Jake Livermore och Tom Huddlestone. Stewart visade ändå i Liverpool att han hörde hemma på högre nivå som defensiv mittfältare. Det är dock ingen position som riktigt existerar i Liverpool. Tror han kan göra ett mycket bra jobb i Hull. Med beröm godkänd – (++++)
Emiliano Macrondes, Nordsjälland till Brentford. Brentford bör i och med sitt samarbete med det mer centrala Själland ha koll på dansk fotboll. Macrondes har dock inget imponerande målsnitt av vad jag kan förstå men jag har ingen anledning annars att tvivla. Väl godkänd – (+++)
Daryl Murphy, Newcastle till Nottingham. Som ersättare till Assombalonga kan jag se honom som mer tålig och en god mentor åt Ben Brereton och andra ungdomar i truppen. Man ska heller inte glömma att han gjorde nästan 30 mål för några säsonger sedan. Kan säkert göra ett bra jobb, är dock till åren. Hade sänkt betyget om jag inte hade enorma förhoppningar på Brereton. Väl godkänd – (+++)