Det har pratats mycket om superklubbar och storklubbar på senare tid. Inte helt utan anledning så klart givet hur utvecklingen och konkurrensen har sett ut inte bara i Premier League utan även i de andra stora europeiska ligorna under de senaste fem-tio åren. En utveckling som tydligt skiljer sig mellan Premier League och övriga stora ligor.
Det kan så klart bråkas för all framtid om var de exakta gränserna ska dras för vilka som ska räknas till superklubbar eller storklubbar och vilka som inte ska räknas till dem. Vad nog de flesta ändå är överens om är att begreppet först och främst syftar till klubbarnas materiella förutsättningar, faktiska kapacitet och position i näringskedjan.
Här och nu hade jag däremot inte tänkt mig att prata om storklubbar utan istället om stora lag. Great teams. Det finns så klart många lag som vinner titlar och som måste räknas som väldigt bra lag. Men inte alla av dessa lag kan ses som stora lag. Tvärtom kanske det bara är ett fåtal av dessa lag som faktiskt kan räknas som stora lag.
Barcelona mellan 2008 och 2012 måste ju naturligtvis räknas som ett stort lag, liksom Real Madrid mellan 2012 och 2017 och naturligtvis även under några tidigare årgångar. Milan under 1990 och 1995, Juventus mellan 1995 och 2000 och så vidare. England har sina exempel. Liverpool i olika omgångar mellan 1976 och 1990, Man Utd i omgångar mellan 1993 och 2013 med flera.
Men vad krävs egentligen för att räknas inte bara som ett väldigt bra lag utan som ett stort lag? Här finns naturligtvis inga självklara svar utan egentligen bara rätt subjektiva svar. Alla kan så klart ha sin uppfattning i frågan även om dessa uppfattningar sedan kan vara mer eller mindre kloka. Mitt sätt att känna igen stora lag är att de motsvarar något eller några av följande villkor:
Att försvara ligatiteln!
För mig ett helt oeftergivligt villkor. Att vinna en ligatitel är svårt, att försvara en ligatitel, det vill säga vinna åtminstone två ligatitlar i rad, är betydligt svårare, och något som ställer höga krav på kvalitet, hållbarhet, taktisk utveckling och mental styrka. Att det bara har hänt fem gånger i historien att något lag vunnit ligan tre gånger i rad, liksom endast två klubbar alls har försvarat ligatiteln under Premier League-eran, säger lite om hur svårt det faktiskt är.
Som sagt, under Premier League-eran är det bara två klubbar som motsvarar det här villkoret, Chelsea och Man Utd. Längre bak i tiden hittar vi Liverpool i olika rundor mellan 1976 och 1984. I övrigt rör vi oss tillbaka till 1950-talet med Wolves och Man Utd igen, Portsmouth strax efter kriget; Arsenal, Huddersfield, Sheffield Wednesday och Liverpool mellan krigen, och innan dess Sheffield Wednesday, Aston Villa, Sunderland och Preston North End. Det är med andra ord inte alls vanligt.
Att kombinera ligavinst med att gå långt i Champions League!
Vi har sett flera exempel under senare år där ett lag har vunnit ligatiteln utan att delta i eller åtminstone inte gå särskilt långt i europeiskt cupspel. Men ett riktigt stort lag måste hantera utmaningen att vinna ligan parallellt med att även ta sig långt i Champions League, liksom tvärtom, det vill säga kunna klara av och prestera i båda miljöerna (kanske mest en engelsk problemställning). Det kan så klart diskuteras vad det innebär att gå långt. I mina ögon handlar det i alla fall om att vinna eller ta sig till final, eller allra minst semifinal.
Här blir det desto mer ovanligt. Man Utd har vid ett antal tillfällen motsvarat detta villkor under Premier League-eran, Chelsea likaså. I övrigt blir det svårt att hitta någon given kandidat. Hoppar vi längre tillbaka i tiden så har vi naturligtvis Liverpool under framför allt 1980-talets första halva. Kanske får vi räkna Evertons upplaga 1984-85 som vann ligan och Cupvinnarcupen. Men i övrigt börjar det kännas rejält tunt, även om vissa lag så klart lider av att det inte börjades med europeiskt cupspel förrän mitten av 1950-talet.
Att vinna multipla titlar under samma säsong!
Ett annat villkor för ett stort lag är att vinna flera titlar under en och samma säsong, där det måste vara underförstått att en av dessa titlar faktiskt är ligatiteln. Den moderna fotbollen har inneburit att det här har blivit alltmer vanligt i de flesta av de större ligorna, men det finns fortfarande ett skäl till att detta med Doubles under så lång tid var så speciellt och att en Treble var något mer eller mindre otänkbart. Det är kanske inte längre lika stort i andra ligor, men i England är detta att vinna multipla titlar samma säsong av flera skäl fortfarande något som säger något.
The Double i England har alltid utgått från FA-cupen. Totalt sju klubbar har vunnit The Double minst en gång, Arsenal och Man Utd tre gånger vardera. Det har alltså skett totalt elva gånger. Preston, Aston Villa, Tottenham, Liverpool och Chelsea är de andra fem som klarat av saken. Endast Man Utd har vunnit The Treble. Flera klubbar har däremot lyckats vinna ligan och Ligacupen under samma säsong. Man Utd, Chelsea, Man City och Liverpool är de som har klarat av detta, Liverpool inte minst två gånger i rad 1981-83. Kanske ska även Liverpools cuptrippel 2000-01 i alla fall nämnas.
Kring dessa tre grundläggande villkor finns några olika frågor. Räcker det att uppfylla ett enda av dessa villkor för att anses som ett stort lag eller måste ett lag uppfylla minst två eller alla tre? Kan det vara så att ett lag faktiskt måste vinna Champions League för att verkligen kunna räknas som ett stort lag? Kan ett engelskt lag tvärtom bli ett stort lag också utan framgångar i Europa?
Vad anser ni ska krävas för att räknas som ett stort lag, finns det några andra villkor ni skulle addera till de tre villkor som jag räknat upp här? Hur ser egentligen prognosen ut för att något av de engelska lagbyggen vi nu håller på och bevittnar ta form kommer att kunna utvecklas till något vi kommer kunna kalla för ett stort lag?
Låt höra!
:::
TRANSFERKOLLEN
Izzy Brown, Chelsea till Brighton (lån). Bra värvning av Brighton. Brown var mycket nyttig förra säsongen i The Championship för Huddersfield och det är kanske en bonus med den här värvningen för Brighton att de samtidigt ser till att Huddersfield inte får någon nytta av Brown den här säsongen. Hårt jobbande anfallare. Väl godkänd – (+++)
Phil Bardsley, Stoke till Burnley. Spelarflykten från Stoke fortsätter och Burnley fortsätter göra oväntat sluga och bra värvningar. Kanske är inte Bardsley någon stjärnlirare men är en rutinerad högerback som definitivt förstärker Burnleys backlinje. Fortsätter det så här så kanske inte Burnley längre är dead men walking i Premier League. Väl godkänd – (+++)