Det är bara slutet på juli. Det är den första matchen i endast den tredje kvalrundan av Europa League. Motståndet är Ruzomberok från Slovakien, inte på långa vägar något särskilt glamouröst motstånd. Matchen sänds samtidigt på TV. Det är knappast vad som kan kallas för optimala förutsättningar. Men Goodison Park är slutsålt.
Om något skulle visa på det intresse, det engagemang och den optimism som flödar runt Everton för närvarande så vore det väl just detta. Det här hade nog under normala omständigheter varit en ganska avslagen historia, särskilt på förhand. Nu är det fest och lapp på luckan. Det säger också något om hur Everton ser på Europa League den här säsongen.
Och kanske är det så Everton måste se på Europa League redan nu. Engelska lag har snubblat och ramlat redan i kvalrundorna till Premier League vid flera tillfällen tidigare de senaste säsongerna. Det gäller med andra ord för Everton att vara på tårna i det här mötet. Vilket helt säkert blir lättare för spelarna när supportrarna så tydligt visar hur taggade de är.
Europa League har av kända skäl haft något av ett tveksamt värde och intresse för engelska klubbar egentligen ända sedan turneringen antog sitt nuvarande format. Något vi har sett otaliga exempel på genom åren. Samtidigt måste en naturlig konsekvens av den ökade och betydligt bredare konkurrensen i toppen av Premier League bli att Europa League blir betydligt viktigare.
Det kunde tänkas att Europa League den här säsongen skulle ha mycket låg betydelse för Everton, då de kanske hellre hade lagt allt fokus på att avancera uppåt i ligaspelet och verkligen etablera sig bland de övriga storklubbarna i ligan. Men i själva verket har Europa League fått mycket stor betydelse för Everton. Här är mina tankar om varför det blivit så.
Historik och framtid som storklubb
Ett tema jag vävt förut är Evertons faktiska status och självbild som en av Englands klassiska storklubbar. Men i det avseendet är Everton också stöpt i samma form som till exempel Liverpool och Man Utd, europeiskt cupspel är en ofrånkomlig del av att vara en storklubb.
Med nio ligatitlar, fem FA-cuptitlar och en Cupvinnarcuptitel talar så klart Evertons meritlista för sig själv. Evertons historiska koppling till Europa är däremot kanske mest att de på grund av Heyselkatastrofen förvägrades sin chans till europeiska cupframgångar under klubbens storhetstid.
Evertons framtida koppling till Europa måste däremot vara att det måste vara svårt för att inte säga omöjligt att hävda status som storklubb utan att faktiskt ha europeiskt cupspel på programmet. Det är helt enkelt ribban en storklubb måste passera.
Timing och narrativ för satsningen
Det passar naturligtvis alldeles utmärkt i tid för Everton att samtidigt som de alltså gör sin satsning som de gjort den här sommaren så återvänder de också till Europa League och europeiskt cupspel. Det ena hänger egentligen inte formellt ihop med det andra, men väl psykologiskt.
Det finns alla skäl i världen att tänka att det är just sommarens satsning som har skapat intresset för Europa League redan så här tidigt. Att återvända till Europa League passar också väldigt väl in i det narrativ som Everton skapat om den nya era som står för dörren.
Här finns självfallet också en risk. Att faktiskt förlora och åka ur Europa League redan i det här stadiet, eller i alla fall innan gruppspelet, skulle kunna få luften att gå ur satsningen, åtminstone den här säsongen. Det vore ett dåligt sätt att starta en ny arena. West Ham drabbades lite av detta förra säsongen.
Tempo och know-how
Evertons ambition måste vara att bli en av de klubbarna som regelbundet spelar i Europa, oavsett om det nu är Champions League eller Europa League. I så fall måste de lära sig att hantera ett spelschema som går ut på två matcher i veckan, det vill säga ett betydligt högre tempo i spelschemat.
Här finns också en aspekt av att skapa sig nödvändig know-how. Av att lära sig hur man både som klubb och som lag bäst förbereder sig för ett sådant spelschema, hur träningen läggs upp, hur laget och spelarna ska vilas, principer för rotation och så vidare.
Bakdörr in i finrummet
Inte minst är Europa League viktigt för Everton eftersom det är en bakdörr in i Champions League. Ronald Koeman var förmodligen mest realistisk när han menade att det förmodligen är för tidigt för Everton att redan den här säsongen prata om att slå sig in bland de fyra högst placerade i ligan.
Att vinna Europa League behöver däremot inte vara för tidigt. Arsenal, Milan, Villarreal, Marseille, Lazio, Lyon är bara några exempel på andra klubbar som är med i Europa League. Motståndet är med andra ord tufft, och flera stora klubbar kan dyka upp både inför och efter gruppspelet.
Men Everton är definitivt bra nog att kunna vinna Europa League, även om de för den sakens skull inte behöver ses som absoluta förhandsfavoriter. Det är en teoretisk möjlighet till Champions League-spel som inte kan kastas bort. Även om det självfallet i det här läget måste handla om att ta steg för steg.
:::
LINHEMS TRANSFERKOLL
Oliver Norwood, Brighton till Fulham (lån). Hade höga förhoppningar på honom i Brighton. Var bland ligans bästa mittfältare i Reading men i Brighton slog han sig aldrig in i laget. Chris Hughton verkar ha tyckt att han var för lik Dale Stephens och föredrog av någon anledning Steve Sidwell, som är klart sämre men kanske mer pålitlig. Oklart hur Norwood passar in i ett Fulham med ett redan imponerande mittfält. Oavsett om han ska ersätta någon eller tillföra konkurrens är det en väldigt bra värvning. Är det en del av Brightons beryktade värvning av Kevin McDonald? Med beröm godkänd – (++++)
Diogo Jota, från Atletico Madrid till Wolves (lån). Inte samma Jota som spelar i Brentford, denne är portugis. Började sin karriär i Pacos de Ferreira där han glänste tillräckligt för att bli köpt av Atletico. Var utlånad till Porto ifjol där han inte var ordinarie men ändå stod för åtta mål och fem assists. Offensiv mittfältare som borde gå rakt in i startelvan hos Wolves. Med beröm godkänd – (++++)
John Lundstram, Oxford till Sheffield United. Uppvuxen i Evertons akademi och gjort en hel del ungdomslandskamper för England. En pådrivare på centralt mittfält som varit väldigt bra i Oxford under flera säsonger nu. Innan förra säsongen blev han som 22-åring utsedd till lagkapten. Oroande för Oxford att man förlorar ännu en av sina bästa spelare. Hans äldre syster Jodie Lundstram var med i den kortlivade tv-serien “Desperate Scousewives”. Med beröm godkänd – (++++)