BERÄTTELSER FRÅN FOOTBALL LEAGUE
Mansfield Town är försäsongens stora utropstecken inför den kommande säsongsstarten i League Two. En klubb som så sent som för fyra år sedan flyttades upp till Football League har klivit in som en av de stora favoriterna till uppflyttning. Två säsonger i rad har de slutat på tabellens övre halva, och inför den här säsongen har gjort en rejäl satsning med många nya spelare.
Bra nog i sig självt skulle kunna tyckas. Men detta är desto mer imponerande givet att Mansfield till skillnad från den absoluta majoriteten av alla klubbar i Football League har en VD som inte kan någonting alls om fotboll. Åtminstone är det den uppfattningen som verkar finnas om Carolyn Radford, som har varit Mansfields VD sedan 2011.
Vem som helst hade naturligtvis kunnat följa Mansfields utveckling under de senaste fem åren och konstaterat att vem som än vore ansvarig för den verksamheten inte bara måste kunna ett och annat om fotboll trots allt, utan dessutom är mycket duktig på det. Hade Carolyn Radford varit man hade det självfallet inte rådit några som helst tvivel om saken.
Det går att på något sätt förstå varför det finns så få kvinnliga managers, tränare och domare inom kanske engelsk fotboll i synnerhet. Vad som är mer svårt att förstå är hur få kvinnor som faktiskt får plats utanför planen, inom fotbollens mer administrativa sida. Fotbollsklubbar är företag trots allt, och fotbollen en bransch som alla andra.
Ändå är det synnerligen ovanligt i engelska fotbollsklubbar med en kvinna som VD. Carolyn Radford är för närvarande en av endast tre kvinnor som är VD i en klubb från Football League och uppåt. Katrien Meire har den otacksamma rollen i Charlton. Karren Brady i West Ham är annars den enda som har någon som helst form av högre profil.
Det kan inte finnas några som helst rationella skäl varför engelsk fotboll inte borde anställa betydligt fler kvinnor på höga positioner. Tvärtom är det snarast fråga om ett stort kompetenstapp. Detta döljs bakom att varje gång en kvinna gör ett misstag anses det bero på att hon är kvinna. Misstag görs så klart i mängder av män i dylika positioner, men självfallet aldrig för att de är just män.
Carolyn Radford tvingades naturligtvis också leva med förutsägbara misstankar om nepotism gällande sin anställning givet att hon är gift med John Radford, Mansfields ordförande. Det kunde vara förståeligt men är samtidigt något som snabbt borde ha kvävts i sin linda av Radfords utbildning och yrke, hon motsvarar även mycket högt ställda krav på kompetens.
Men sådant är naturligtvis av någon anledning alltid så mycket svårare att tro när det kommer till kvinnor än män, i synnerhet då något yngre kvinnor som råkar se bra ut. Ändå har vi sett många exempel där söner, bröder, sonsöner eller annan manlig släkt till ägaren har fått höga positioner i engelska klubbar utan någon som helst kompetens, men också utan motsvarande kritik.
Carolyn Radford visar å sin sida prov på både kompetens och långsiktigt tänkande i sitt arbete med Mansfield. Rutiner och system i klubben utanför planen har utvecklats. Ekonomin har kommit i ordning i klubben som kan sikta uppåt utan att oroa sig för röda siffror. Framför allt visas även ambition med själva fotbollen.
Det är en ambition som visar sig i en rätt fascinerande kontrast som manager för Mansfield. För om Carolyn Radford möjligen något klyschigt skulle kunna ses som skönheten så kan väl bara Steve Evans betraktas som odjuret. Men med sju uppflyttningar på meritlistan är Evans onekligen en manager som klart och tydligt signalerar Mansfields höga ambitioner.
Ambitionen har även visat sig på transfermarknaden. Mansfield har värvat 13 spelare och det är inte vilka spelare som helst. Jimmy Spencer och Lee Angol förstärker anfallet. Will Atkinson och Jacob Mellis går in på mittfältet. Försvaret höjs med Zander Diamond, Paul Digby, Johnny Hunt, David Mirfin och Hayden White samt de båda målvakterna Conrad Logan och Bobby Olejnik.
Två saker sticker ut med dessa värvningar. För det första att det i mångt och mycket handlar om spelare som plockas antingen från konkurrenter till Mansfield i League Two eller från klubbar högre upp i seriesystemet. För det andra att elva av dessa värvningar hämtas hem på fri transfer. Bra för business och bra för laget på en och samma gång.
Det här innebär att Mansfield måste ha lyckats övertyga många spelare om potentialen i deras projekt. Andra klubbar såsom Luton och Coventry har också värvat starkt och ser starka ut inför League Two-säsongen, men Mansfield har med ett målmedvetet och ambitiöst arbete lyft upp sig själva som en av de stora förhandsfavoriterna till uppflyttning.
Mansfield skulle i så fall ta sig tillbaka till League One eller dess motsvarighet för första gången sedan de för 15 år sedan befann sig där senast. Dessa 15 år har både sett Mansfield brottas med rejäla ekonomiska bekymmer, enormt ägarmissnöje samt att tillbringa fem år utanför Football League. Mansfield var för tio år sedan rätt precis vad Leyton Orient är idag.
Ansvarig och kontroversiell ägare då var Keith Haslam. Det finns åtminstone två sätt på vilka Carolyn Radford skiljer sig från Haslam. Det enda relevanta sättet är att hennes fem år som VD för Mansfield kännetecknas av en betydligt högre ambition, kompetens och duglighet. Ändå är personer som Haslam säkert minst tio gånger vanligare på höga positioner inom engelsk fotboll än kvinnor.
Men det är kvinnor som inte kan något om fotboll? Tänk så många Haslams, Oystons och Becchettis med flera som funnits utan minsta tanke om att män inte kan något om fotboll. Tar sig Mansfield upp i League One vore det en viktig bedrift eftersom de i så fall dragit sitt strå till stacken för att ta död på några av de mest trötta och seglivade könsrollerna inom engelsk fotboll.
Vilket kanske måste beskrivas som ett litet steg för Carolyn Radford men ett jättekliv för Mansfield Town.
:::
LINHEMS TRANSFERKOLL
Ashley Fletcher, West Ham till Middlesbrough. Det känns som mycket pengar för en ung spelare som gjort väldigt lite. Var väldigt imponerad av honom i Barnsley när de spelade sig tillbaka till The Championship. Gjorde inte mycket på den lilla tid han fick i West Ham förra säsongen. Kan vara en bra värvning och Boros redan starka anfallsuppsättning tyder på att Fletcher inte ska förväntas dra ett tungt lass. Å andra sidan undrar man om det finns någon speltid alls? Väl godkänd – (+++)
Nathan Baker, Aston Villa till Bristol City. Varit bättre varje säsong sedan han såg ut som Bambi på is under sina första Villa-framträdanden. Var med Chester ett ganska stabilt mittförsvar ifjol med potential att växa. Värvningen pekar på att Steve Bruce verkligen tänkt förlita sig på den gamla och tröga duon av John Terry och Chris Samba. Bristol City får en bra vänsterfotad mittback att spela bredvid Aden Flint ifall han inte flyttar. Med beröm godkänd – (++++)
Adam Phillips, Liverpool till Norwich. En före detta väldigt lovande Liverpool-talang. Som en framstående mittfältare i Liverpools akademi finns det en del väldigt höga förväntningar. Phillips fick dessutom som 16-åring följa med på flera försäsongstourer under Brendan Rodgers. Det var dock drygt tre år sedan nu och sedan dess har han haft gott om skador. Det finns mycket potential i grabben och han är trots allt bara 19 år fortfarande. Godkänd – (++)
Jake Cooper, Reading till Millwall. Var utlånad till Millwall ifjol och tog ganska omgående en ordinarie plats i mittförsvaret. En solid värvning. Millwall förstärker smått men säkert. Väl godkänd – (+++)