Linhem: Det sättet som Sunderland slutligen, efter att ha spenderat flera säsonger i sjuksäng, åkte ur Premier League var patetiskt. Utan Jermain Defoes trogna målskytte hade de varit nedflyttade redan i oktober. David Moyes framstod som om han var tvingad att vara där och hade inte ens Stockholmssyndromets varma känslor för klubben.
När jag gjorde mitt första alldeles för tidiga preliminära ligatips någon gång tidigare i somras, någon kvart efter playoff-finalens slutsignal, hade jag Sunderland sist i tabellen. Det enda som tog dem upp längre upp i tabellen (vart får ni se snart!) var att man i Simon Grayson plockade in en högst kompetent manager. Fler namn hade varit intressanta för Sunderland men Grayson känns perfekt. En rutinerad manager som också är hungrig för att ta nästa steg uppåt i karriären. Han gjorde underverk med relativa parkeringspengar att spendera i Preston och dessförinnan tog han Leeds upp från League One och till toppen av Championship. De gamla magkänslorna om Sunderlands stundande katastrof har dock börjat bubbla igen sedan Darron Gibson på fyllan uttalat sig illa om lagkamrater (att de inte bryr sig, inte ens förstått att de blev nedflyttade osv) och flera andra mer eller mindre anonyma källor har åtminstone bekräftat att det ryker om Sunderlands klubbstuga. Vad säger du om den senaste krisen? Förändrar det din uppfattning om Sunderland?
Hyllman: Det brukar ju sägas att om man vill ha en ärlig uppfattning om något så får man den från antingen barn eller från fyllon. Oavsett vad man nu anser om det omdömesfulla med Darron Gibsons blöta pubrunda går det ju inte heller att bortse från att hans rant nog innehåller både en och annan sanning om situationen i Sunderland. Och jag har nog gått igenom en rätt liknande resa som du själv. När Sunderland anställde Simon Grayson kände jag att här fanns i alla fall möjligheten att saker och ting skulle stabiliseras en aning i klubben och runt laget. Det skulle kanske inte lyfta upp Sunderland mot tabelltoppen men i alla fall kunna landa i något drägligt. Nu är jag nog tillbaka där farhågorna var mot slutet av förra säsongen att vill det sig riktigt illa så luktar detta en andra raka nedflyttning.
Simon Grayson har förvisso fortsatt sin vana från Preston och Leeds att värva både billigt och bra. Aiden McGeady, James Vaughan, Jason Steele och Lewis Grabban är alla habila spelare. Inga fantastiska spelare så klart, men spelare som kan vara väldigt effektiva på den här nivån. Om Grayson samtidigt hade kunnat addera dessa spelare till motiverade spelare av hög kaliber såsom Lamine Kone, Wahbi Khazri och Jermain Lens – de spelare som Gibson bland andra hängde ut – så hade det här kunnat se riktigt bra ut för Sunderland. Men det ser alltmer ut som en from förhoppning, och att döma av vad vi såg förra säsongen borde det ju inte förvåna oss, och det ser alltså mer ut som om Grayson har ett rejält städjobb framför sig innan han ens kan börja fundera på att göra några seriösa framsteg med Sunderland. Fördelen är väl att han borde sitta rätt säkert på jobbet, för vem skulle annars vilja ha jobbet? 0-5-förlusten mot Celtic var ren och skär förnedring. Är det så illa tror du att Sunderland verkligen ska behöva oroa sig för nedflyttning?
Linhem: Om man ska vara hård är det enda som talar för att Sunderland inte ska behöva oroa sig för nedflyttning Grayson och att de rimligen som ett före detta Premier League-lag borde ha några bra spelare. De var dock så bottenlöst usla ibland ifjol och lag som Wolves har tidigare bevisat att det går att falla rakt igenom Championship trots landslagspelare och dyra kontrakt. En bra kommentar om Gibsons uttalande förresten kom från nordöstikonen Julio Arca som påpekade det oproffsiga att ta en rejäl fylla såhär nära säsongstarten. Jag som inte gillar proffsighet eller bra beteende överlag tycker ändå det är lite kul att det finns lite suparkultur kvar. Typiskt nog just i nordöstlagen.
Jag tror ändå Sunderland inte lär behöva oroa sig över nedflyttning. Ifall de spelarna som sägs inte bry sig inte presterar lär det finnas tillräckligt med kvalitet bland andra och särskilt de yngre. Men man ska nog vara realistisk och inse att det blir en mellansäsong. Även om man bortser från inbördeskriget i omklädningsrummet är Sunderlands investeringar långt ifrån till exempel Middlesbrough eller Aston Villa. Bara för att man nyss spelat i Premier League får man inte gå före i kön för att spela där igen. Statistiskt sett är det vanligare för nedflyttade lag att sluta i mitten av tabellen än någon annanstans. Jämför till exempel detta Sunderland laget med det Aston Villa ifjol som spenderade rejält men bara slutade på trettonde plats. Vad tror du om Sunderlands framtid på längre sikt? Bör man till exempel skära ned på sina dyra kontrakt och satsa på den lovande årskullen som nyss gick långt i någon europeisk ungdomsturnering? Man säger ju alltid att lag bör satsa på de unga men här finns de ändå en grund för det?
Hyllman: Jag kan väl i och för sig förstå och hålla med Julio Arca i vad han säger. Samtidigt kan jag väl känna att det också är ett rätt mänskligt sätt att hantera vad man som Darron Gibson kanske upplever som en helt hopplös situation och sin egen desillusion att bara försöka dränka problemen för en kväll. Drabbas man av insikten att det i princip inte längre spelar någon roll vad som görs så är det ju lätt att börja agera som om inget spelar roll. Hur som helst är det ju lätt att sitta på kammaren och moralisera om saken.
Jag tror ju att Sunderland måste börja om från början igen. Det betyder en massa olika saker. De måste rensa ut all dödvikt och få bort de spelare som helt enkelt inte är engagerade i laget, vilket naturligtvis kommer ta sin lilla tid sett till att de sitter på rätt höga löner samt knappast är eftertraktade på marknaden i nuläget. De måste bygga vidare på de spelare de vill ha kvar och värva nya spelare som ska bilda ett nytt Sunderland, naturligtvis gärna med en bas av egna unga spelare. Simon Grayson är helt rätt manager för att genomföra hela den här reformprocessen, men vi måste räkna med att det betyder mer än bara en mellansäsong. Framför allt är det nog helt nödvändigt att Ellis Short lyckas sälja klubben och att Sunderland får en ny ägare. Det borde vara en klubb som intresserar köpare. Paradoxalt nog kan ju däremot en ny ägare utgöra en större fara mot Graysons ställning i klubben än vad som är fallet med nuvarande klubbledning.
Babysteps således. Om Sunderland avslutar den här säsongen med att ha blivit av med några spelare samt lagt grunden till något som börjar se ut som ett nytt fotbollslag så skulle jag betrakta det som en i sammanhanget lyckad säsong för Sunderland och Simon Grayson. Något som åtminstone gör att säsongen avslutas med en viss optimism som definitivt inte finns där bara någon vecka innan den faktiskt börjar. Helt enkelt, för att försöka mig på en liknelse, försöka hamna i en situation inför nästa säsong där de påminner mer om Norwich än om Aston Villa den här sommaren. Även om att påminna om Aston Villa just i nuläget kanske inte framstår som så värst dåligt för Sunderland heller. Värre skulle det kunna bli. Hur ser du avslutningsvis på Sunderland rent taktiskt inför säsongen, hur tänker du dig att Simon Grayson utifrån vad vi vet om honom vill spela fotboll med Sunderland och har de materialet för detta?
Linhem: Grayson är verkligen ingen speciell taktiker. Han får sägas vara ganska flexibel och balanserad, vilket också kan sägas vara en styrka. Preston har flörtat ibland med 3-5-2 men framför allt hållit sig till 4-4-2 eller 4-2-3-1 ungefär vanligtvis. Grayson är inte feg att ändra formation eller pröva spelare på mindre ovana positioner, men det är inte så att han gör en grej av att skola om spelare till nya positioner. Hans strategi kan bäst beskrivas som vettig och ofta lite anpassad efter spelarna till hands. En trollkarl som Aiden McGeady kan få en hel del frihet att göra det han gör utan att laget blir lidande och antalet spelare på centralt mittfält lär variera. Skulle säga att Grayson är ganska traditionell från grunden och det främsta draget är att gå från 4-4-2 till 4-1-4-1 eller 4-4-1-1. Det vill säga överbefolka mittfältet vid behov eller bara få in en extra kreativ spelare snarare än två anfallare.
En intressant sak är att Jordan Pickford före sitt genombrott spelade i Preston för Grayson och att Pickfords ersättare Maxwell är ganska lik Pickford. Annars är det svårt att försöka rita upp Sunderlands förväntade lag nästa säsong. Vilka blir kvar? Vilka är kvar mentalt? Finns det några offensiva spelare i laget alls? Baserat på startelvorna i deras senaste försäsongsmatch försöker man nog spela 4-2-3-1 med ett ganska defensivt starkt centralt mittfält (Ndong-Cattermole till exempel) och sedan fyra väldigt offensiva spelare framför. McGeady, Grabban, och Vaughan har fått mycket speltid. Något mer att säga om Sunderland? Tar det sig ändå till en stabil mittenplacering? Får vi se ett svenskt genombrott för Joel Asoro? Finns det faktiskt spelare i laget som inte förstod att de blev nedflyttade? Jag kan känna att i vilket fall kommer McGeady med bollen vid fötterna vara en god anledning att kolla in Sunderland oavsett hur resultaten går.
Hyllman: På det ena eller andra sättet kommer det definitivt bli fascinerande att följa hur det går för Sunderland den här säsongen.