Klasskampen sitter i den engelska fotbollens ryggmärg. Det var från början ett fritidsnöje för överklassen. Den formulerade fotbollens regler tillsammans med dess amatörideal som tidigt dominerade engelsk fotboll. Men i takt med urbanisering och industrialisering kom den engelska fotbollen att gradvis tas över av arbetarklassens massor.
Det var en utveckling pådriven och uppmuntrad av kapitalägare och företagare som ägde arbetarnas fabriker. För dem var fotbollen ett utmärkt sätt att ge sina arbetare ett tidsfördriv och en känsla av tillhörighet med sin arbetsplats. Inte långt efter att Karl Marx förklarat att religion var opium för folket blev fotbollen folkets religion.
Med fotbollsklubbar med sitt ursprung i gruvorna och fabrikerna, och ägda av kapitalister och företagare, kom ett driv mot professionalisering. Att vinna blev en källa för prestige och stolthet. Klubbarna började tänja på regler och normer och anställa arbetare utifrån som i praktiken var betalda fotbollsspelare, något som under 1800-talets andra halva fortfarande var inte var accepterat av FA.
Finansiella motiv drev som en följd fram bildandet av Football League 1888, när William McGregor i ett brev till ett antal klubbar föreslog att de tio-tolv främsta klubbarna skulle skapa en gemensam liga. Ökade kostnader innebar att det fanns en vilja att med hjälp av en gemensam liga och ett garanterat antal matcher hemma och borta också garantera klubbarnas intäkter.
Ett öga mot intresse och ekonomi var säkert även vad som till sist låg bakom vilka tolv klubbar som bildade Football League. Sex klubbar från nordväst och sex klubbar från Midlands uppnådde två saker. För det första att alla klubbar låg inom för tiden överkomligt resavstånd. För det andra garanterade det ett stort antal möten mellan lokala rivaler.
Football League fortsätter att 129 år senare befinna sig mitt i skärpunkten av den engelska fotbollens klasskamp. Premier League bröt sig ur Football League för 25 år sedan av liknande skäl och motiv som Football League organiserade sig gentemot FA för alla dessa år sedan. Fotboll League ses av många, även av sig själva, som bevarare av gamla traditioner och värderingar.
När sammanräknat 72 klubbar den här helgen sparkar igång säsongen i Football League är det mer än kanske något annat ett testamente för styrkan i den vision som William McGregor blåste liv i mot slutet av 1800-talet. 92 klubbar om vi som vi borde räknar med Premier League. Football League har blivit en omistlig del av det engelska samhället och kulturarvet.
EFL Championship tjuvstartade redan igår kväll. McGregors gamla idé att ha en liga där alla matcher hade en gemensam avsparkstid är frånsprungen sedan länge av ekonomiska och mediala skäl. Men med nio matcher att genomföras under dagen är det den här lördagen som känns som den riktigt formella avsparken av ännu en fantastisk säsong i Football League.
Och det börjar ju sannerligen med ett rasande tempo. Redan idag och under den här premiäromgången har vi att se fram emot två matcher med potentiellt och omedelbart intresse för den här säsongens toppstrid. Fulham möter Norwich på Craven Cottage och på Molineux tar Wolves emot Middlesbrough, fyra klubbar med mycket höga förväntningar på sig.
Kvällsmatchen mellan Aston Villa och Hull City är möjligen inte en match mellan två väntade topplag, men ändå en intressant match givet de båda klubbarnas senaste år, och kanske inte minst för att se hur många jungfrur som Holte End offrar till John Terry för att vinna dennes ynnest och för att lyfta upp dem till det Premier League där han ju ändå sade sig inte vilja spela.
Football League är alltigenom professionaliserat genom sina tre divisioner, det är i grunden ett av dess definierande karaktärsdrag. Att som klubb flyttas upp i Football League är att ta klivet upp i den professionella fotbollen. De finansiella motiv som låg till grund för ligans bildande är aktuella än idag, men drivs av och driver så här 129 år senare andra stora trender än professionalisering.
Vi ser en påfallande internationalisering av Football League, i EFL Championship men även League One och Two. Spelare har länge importerats men det har ökat i omfattning. Ägandet av klubbar har globaliserats. Men under senare år har framför allt antalet utländska tränare som ökat, särskilt i toppen av EFL Championship. Sportslig och ekonomisk strävan leder till inflöde av kompetens.
Inte bara produktionen utan även konsumtionen av Football League blir alltmer internationell. Digitalisering är en viktig motor i den här utvecklingen. Från den här säsongen kommer alla matcher i EFL Championship, och många matcher från övriga Football League, vara digitalt tillgängliga för tittare över hela världen, ett enormt steg.
Här anar vi den fortfarande pågående klasskampen. Football League har länge positionerat sig som riktig fotboll för riktiga fans, det vill säga vilja bevara en mer engelsk syn på fotboll och ett mer traditionellt supporterperspektiv. Men att ställa sig utanför modern samhällsutveckling är sällan en hållbar strategi, så utmaningen är att undvika den gentrifiering som plågat Premier League.
Kvällstid under veckoslutet går som synes jag och Linhem genom hur vi plats för plats tror att EFL Championship slutar den här säsongen. De två andra divisionerna har vi inte berört så mycket. Här följer därför några korta ord om de klubbar jag anser vara de fem favoriterna i League One respektive League Two. Vilket så klart inte bådar väl för dem.
:::
FEM FAVORITER I LEAGUE ONE
Blackburn. Har en spelartrupp som borde kunna dominera den här serien. Men att Blackburn räknas till de stora favoriterna den här säsongen kan till största delen tillskrivas Tony Mowbray som så när höll dem kvar i Championship förra säsongen. Under sommaren har Mowbray framför allt förstärkt Blackburns mittfält.
Wigan. Wigan vann League One för två säsonger sedan och kommer definitivt försöka upprepa bedriften. De har vad som mycket väl kan vara seriens allra bästa spelartrupp utan någon enda riktigt svag lagdel, med spelare som måste räknas bland stjärnorna i League One. Paul Cook har tagit över som manager och han brukar sällan misslyckas med sina lag.
Bradford. Var nära uppflyttning redan förra säsongen men föll på Wembley mot ett disciplinerat Millwall. Stuart McCall har däremot fått Bradford att spela bra fotboll och de har alla chanser att ta nästa steg i sin utveckling. De är en klubb som hör hemma i Championship. Några viktiga spelare har lämnat klubben men viktiga spelare som Romain Vincelot och Nicky Law är kvar.
Portsmouth. Michael Eisners köp av klubben blev helt klart under veckan, och med nytt ägande blandas oro med höga hopp om framtiden. Med Kenny Jackett som manager siktar Portsmouth på en andra raka uppflyttning. Inte någon omöjlighet för Portsmouth men laget och publiken måste anpassa sig taktiskt till Jacketts mer defensiva attityd.
Scunthorpe. Slutade trea förra säsongen och har under sommaren förstärkt laget med Rory McArdle i backlinjen. Scunthorpe kan mycket väl ha seriens allra bästa försvar men frågetecknet om de verkligen ska kunna ta sig hela vägen har mer med anfallet att göra. Anfallaren Paddy Madden behöver ha en bättre säsong än förra säsongen.
:::
FEM FAVORITER I LEAGUE TWO
Luton. Hade egentligen lika gärna kunnat gå upp förra säsongen men med ett flertal större klubbar redan uppflyttade från serien så öppnar det upp för Luton att ta sig upp i League One. Har förstärkt både försvar och mittfält under sommaren och hade redan ett av seriens mest formidabla anfall förra säsongen. Favoriter till uppflyttning.
Mansfield. Steve Evans har lyckats med uppflyttning nio gånger tidigare i sin karriär och nu siktar han på sin tionde. Mansfield har värvat friskt under sommaren, 13 nya spelare av hög kaliber för League Two, inte minst David Mirfin i backlinjen och Will Atkinson på mittfältet. Bör sikta på en av de automatiska uppflyttningsplatserna.
Swindon. Var med Tim Sherwood som någon form av ohelig hybrid mellan sportchef och manager något av åtlöje i League One förra säsongen. Ägaren och ordföranden Lee Power hade all anledning till lite själaskådning. Vilket verkar ha gett effekt med anställningen av David Flitcroft som manager och värvningarna av mittbacken Chris Robertson och mittfältaren James Dunne.
Coventry. Med ägarsituationen som den är kan det naturligtvis gå lite hur som helst för Coventry. Samtidigt visade Blackpool förra säsongen att det inte måste vara något som diskvalificerar. Coventry har värvat smart under sommaren, fem spelare från de nyss uppflyttade lagen från League Two. Inte minst gläder nog att värva tillbaka klubblegenden Michael Doyle.
Stevenage. Avslutar med en kurvboll. Darren Sarll är med sina 34 år en av de yngsta tränarna i Football League men har samtidigt gjort stor succé med sin tuffa attityd, höga krav på sina spelare och höga pressfotboll. Kan på bra dagar vinna mot alla lag i den här serien. Måste bara få tillräckligt många bra dagar. I det avseendet något av League Twos Liverpool.
:::
TRANSFERKOLLEN
Ales Mateju, Viktoria Plzen till Brighton. Ung? Tjeck! Lovande? Tjeck! Högerback? Tjeck! Är kanske inte tänkt som ordinarie högerback redan från början men där finns en uttalad förhoppning att Mateju ska kunna slå sig in i laget under säsongen. Bra backup till en åldrande Bruno och Brighton har därmed förstärkt båda ytterbackspositionerna under sommaren. Godkänd – (++)
:::
LINHEMS TRANSFERKOLL
Modou Barrow, Swansea till Reading. Det har inte varit lätt att bedöma hans nivå efter sparsamt med spel i Swansea och ute på lån. Känns ändå som han kan vara en bra ytter på denna nivån. Målfarlig och individuellt skicklig också vilket lär passa Readings system. Med beröm godkänd – (++++)
Kieran Dowell, Everton till Nottingham Forest (lån). En av de spelarna som utmärkte sig mest när England vann U20-VM. Spelskicklig mittfältare som lär passa in perfekt i ett ungt och progressivt Nottingham. Kan mycket väl bli en nyckelspelare i Forest denna säsongen. Warburton har goda kontakter och en tradition av att låna in rätt spelare från Premier League-klubbar. Med beröm godkänd – (++++)
Aaron Wilbraham, Bristol City till Bolton. Det känns fel att vara hård mot en till synes hyvens man och bra lagkamrat som Wilbrahimovic. Men han är snart 40 år nu och har aldrig varit någon vidare målskytt. Är hans target man-färdigheter tillräckliga? Det är uppenbarligen en truppvärvning för att få in rutin men tillför väldigt lite annars till ett lag som behöver det. Underkänd – (+)
Brad Potts, Blackpool till Barnsley. Det är ganska typiskt Barnsley att värva två spelare som glänste i League Two för Blackpool ifjol. Barnsley är i stort sett ett allstar-lag för League Two de senaste säsongerna. Har nu om inte stjärnor på mittfältet åtminstone många potentiella stjärnor varav några lär passa in. Passar också Barnsley i och med att han är en offensiv och poängplockande mittfältare. Med beröm godkänd – (++++)