Det är titeln som i princip ingen bryr sig om men matchen alla bryr sig om. Inte för att någon vill vara öppen med det. Före matchen kommer det bedyras hur betydelselös den är. Efter matchen avfärdas en förlust på samma sätt samt spelas det oberörd vid vinst. Lik förbannat kommer alla berörda före, under och efter matchen hoppas på vinst och hata varje tanke på förlust.
Matchen som avslutade förra säsongen är samma match som inleder den här säsongen. Lagen är desamma. Arenan är exakt densamma. Arsenal och Chelsea möter varandra i Community Shield. De möttes naturligtvis i FA-cupfinalen för drygt två månader sedan. En match som slutade med Arsenal som något överraskande vinnare.
På samma sätt som det med FA-cupfinalen var viktigt att avsluta säsongen positivt är det med Community Shield betydelsefullt att inleda säsongen på ett positivt sätt. Om en lång säsong är att betrakta som en resa vore det bara naivt att tänka sig att hur och varifrån den resan påbörjas inte påverkar vart den därefter tar vägen.
Säsongsinledningen har blivit viktig för både Chelsea och Arsenal. Det är i själva verket två klubbar och två managers som, trots att förra säsongen slutade så fundamentalt olika för dem båda, under sommaren har hamnat i vad som skulle kunna beskrivas som liknande utgångspunkter där en dålig inledning på säsongen kan skicka laget på en mycket vansklig bana.
Både Arsenal och Chelsea har haft ganska besvärande försäsonger. Arsenal har förlorat mot både just Chelsea och mot Sevilla. Chelsea har i sin tur åkt på rätt tuffa förluster mot både Bayern München och Inter. Träningsmatcher är alltid just bara det, men det är aldrig positivt att förlora matcher. Det har skapat en del frågetecken inför säsongen.
Både Arsene Wenger och Antonio Conte har haft kontraktssituationer som levt sitt eget lilla liv. Mer eller mindre hela andra hälften av förra säsongen ägnades åt kontroversen huruvida Wenger skulle erbjudas och skriva på ett nytt kontrakt med klubben. Conte å sin sida har precis skrivit på ett nytt kontrakt som däremot inte innebar någon förlängning, en något märklig kompromiss.
Både Arsenal och Chelsea har pågående situationer med sina främsta offensiva spelare. Huruvida Alexis Sanchez stannar i Arsenal eller lämnar Arsenal har varit och fortsätter vara en av den här sommarens mest utdragna historier. Läget med Diego Costa känns jämförelsevis betydligt mycket mer klart, men ändå verkar inte konflikterna runt spelaren vara utredda.
Både Arsenal och Chelsea arbetar med en helt ny anfallarsituation efter att ha värvat varsin stjärnanfallare under sommaren. Arsenal värvade Alexandre Lacazette och verkar ha hängt upp det mesta av sina tankar om förstärkning på honom. Chelsea värvade å sin sida Alvaro Morata som ska ersätta den mycket lyckade Diego Costa. Båda måste nu leverera.
Både Arsenal och Chelsea brottas med ett visst mått av missnöje i de egna leden, om än i olika utsträckning. Missnöjet i Arsenal är känt sedan förra säsongen och det puttrar vidare under ytan för att när som helst kunna koka upp. Missade transfermål, uteblivna värvningar och försäljning av spelare har gett Chelseafansen vibbar av det förra titelförsvaret.
Det är ett Community Shield som både blir viktigare och mer meningsfullt av att det är två direkta rivaler och konkurrenter som möts. Det finns naturligtvis en helt självklar prestige mellan Chelsea och Arsenal. Att förlora Community Shield vore en förlust inte bara av matchen utan också i prestige. En vinst kan å andra sidan ge energi till hela klubben.
Det hela känns av naturliga skäl mer extremt för Arsenal. Redan vid 0-3 mot Chelsea under försäsongen började det tisslas om ”Wenger Out” igen. Till stor del skämtsamt men bakom skämt brukar alltid finnas ett drag av allvar. Arsene Wenger har pratat om en hemsk och fientlig miljö för spelarna att prestera i. Utrymmet för minsta motgång är mycket litet, nästan obefintligt.
Chelsea brottas inte med samma problem på samma sätt. Men där finns ändå en känsla av att behöva visa att förra säsongen inte var någon tillfällighet, inte bara en effekt av att slippa europeiskt cupspel, att laget kan prestera två år i rad och så vidare. Även Chelsea har under de senaste säsongerna gett ett klart intryck av att vara ett lag i medgång och ett helt annat lag i motgång.
Både Arsenal och Chelsea vet hur trevligt och upplyftande det faktiskt är att vinna en fotbollsmatch på Wembley. Det ger ett språng i stegen och ett lyft i sinnet. Att det är Community Shield ändrar inte på detta. Att som lag tillsammans lyfta silver framför de egna fansen är alltid en positiv upplevelse, oavsett om det sker i början eller slutet av säsongen.
På så vis är Community Shield en viktig titel. Och därför är dagens match mellan Arsenal och Chelsea också en match med betydelse. Även om det är något många inte kommer vilja kännas vid. Det är ju något som blivit mer och mer populärt detta de senaste åren, föreställningen att titlar inte betyder något och att det inte spelar någon roll om matcher förloras.
Men det är samtidigt mycket sällan som klubbar där den här föreställningen har fått fotfäste faktiskt vinner vad de vill vinna.