Trots alla rykten om Philippe Coutinho till Barcelona som snurrar runt jorden med ljusets hastighet, och den påminnelse om deras egen dödlighet som detta kanske utgör för många av Liverpools supportrar, går det inte på något sätt att blunda för att det finns en mer realistisk optimism och förhoppning inför Liverpools säsong än vad vi tidigare har varit vana vid.
Det där kan så klart låta lite konstigt. ”Nästa säsong…” har ju blivit något av ett begrepp med vilket det går att göra sig lite lustiga över Liverpool, liksom ett begrepp med vilket de också har börjat skoja med sig själva. Det är naturligtvis inte på något sätt första gången under Premier League-eran som Liverpool har höga eller för höga tankar om sig själva inför en säsong.
Men de är kanske för första gången motiverade, i meningen att de är helt och fullt realistiska. Liverpool är tillbaka i Champions League, åtminstone med förbehållet att de lyckas besegra Hoffenheim i ett kommande playoff. Och att döma av förra säsongen bör Liverpool ha goda förhoppningar om att kunna hänga med i ännu en titelstrid.
Det sker inga tokiga utfästelser om att Liverpool den här gången ska vinna Premier League, inget slåendes sig själva på bröstet om hur man har hittat någon sista pusselbit, eller annat trams. Viljan är naturligtvis att vinna, liksom för alla storklubbar, men det är en lång väg dit som inte blir lättare av att binda ris åt egen rygg med dryga utspel.
Vad vi har sett med Liverpool sedan FSG för snart två år sedan fattade beslutet att anställa Jürgen Klopp som ny manager är en klubb som har hittat sin plats i tillvaron och växa i sina egna kläder. En klubb som har börjat agera lugnare och mer eftertänksamt än vad som varit fallet dessförinnan. Kanske har Liverpool tidigare agerat med testosteron men sällan med kalkylerat självförtroende.
Det måste i hög utsträckning tillskrivas FSG, Liverpools ägare, som har tagit med sig ett professionellt sätt att driva en fotbollsklubb, vilket naturligtvis innebär system och rutiner i klubben och utanför planen, ordning och reda i beslutsprocesserna. Men som vi också har sett genom åren så krävs också ett bra tandem med managern som sköter laget och själva fotbollen.
Brendan Rodgers var den förste som helt och hållet var FSG:s eget val som manager för Liverpool. Det var på många sätt ett inspirerat val men kanske saknade Rodgers något i personlig auktoritet och erfarenhet, vilket bland annat tog sig uttryck i stundtals lite väl entusiastiska utspel i media. Testosteronet, passionen och karaktären tenderade att ta överhanden.
Jürgen Klopp tog med sig en annan auktoritet in i uppdraget. Han hade egen erfarenhet i bakfickan med Bundesligatitlar och en Champions League-final med Dortmund. Där fanns helt enkelt inget behov av att kompensera för något med stora ord. Det spreds ett ömsesidigt förtroende inom klubben och med ett ökat förtroende följde större enighet och reducerad stress.
Tydligast av allt ser vi kanske effekterna av detta på transfermarknaden. Det var alldeles för vanligt med åtta-tio värvningar per sommar dessförinnan, och det var sällan tydligt vilken idé värvningarna faktiskt hade. Sedan Klopp har kommit till Liverpool har det snarare handlat om fem-sex värvningar, var och en med en mycket tydlig idé. Och resultatet har blivit betydligt bättre.
Kanske ser man annorlunda på Liverpool utifrån. Från mitten av 1990-talet var Liverpool stundtals strålande men sällan stabila. 2009 kände sig Liverpool redo att erövra världen men det syntes som ett långskott redan innan de fick för sig att sälja Xabi Alonso. 2014 var nog ändå de allra flesta rätt medvetna om att en sådan möjlighet var osannolik att dyka upp igen.
Liverpool har under alla år av Premier League kunnat nå väldigt höga höjder utan att någonsin kännas robusta. Men det nya Liverpool som håller på att växa fram ur skuggan av det gamla Liverpool är annorlunda. Än så länge har kanske inte Liverpool nått riktigt de högsta höjderna som tidigare Liverpool-lag har gjort, men de kan vara på väg, och det känns nu betydligt mer hållbart.
Kanske kan den stora skiljelinjen för Liverpool sammanfattas som att de för första gången på 25 år som klubb har börjat tänka framåt istället för att titta bakåt. Liverpool har under alla år framstått som gisslan till sin egen ärofyllda historia, vilket ofta lett till orimliga förväntningar, vilket drivit fram ett sökande efter quick-fixes och frestelsen att spela på dessa förväntningar.
Historien är naturligtvis inte bortglömd för Liverpool. Men den har ändrat roll och karaktär från härskare till tjänare. Liverpool med Jürgen Klopp jobbar med blicken riktad framåt, mot kommande uppgifter snarare än gamla bedrifter. En mer metodisk syn på utveckling där varje nytt steg tas genom hårt arbete och disciplin, hellre än försöka ta alla steg i ett enda obalanserat hopp.
Det kan spekuleras i om Jürgen Klopp i det här avseendet har varit behjälpt av att Liverpoolikoner som Jamie Carragher och Steven Gerrard faktiskt hade lämnat klubben som spelare innan han kom dit. Det ska inte ses som någon kritik av dem, det bara är vad det är. De fick i mångt och mycket bära Liverpools historia på sina axlar, och det hade varit svårt att skaka sig fria från.
Det finns en skröna om hur en av Liverpools ledande befattningshavare mitt i deras dominans under 1980-talet varnade för att om de där på andra änden av motorvägen får ordning på sina prylar så får vi passa oss. Mycket riktigt som det skulle visa sig. Detsamma har kunnat sägas om Liverpool. Om de får ordning på sina prylar så får vi passa oss.
Jürgen Klopps betydelse för Liverpool, huruvida han har varit framgångsrik eller ej, har diskuterats det senaste året. Det finns olika uppfattningar beroende på utgångspunkt. Vad som inte rimligtvis borde kunna diskuteras är att Jürgen Klopp, oavsett vad man annars anser om Liverpools resultat, har sett till att Liverpool har fått ordning på sina prylar igen.
Därför finns inte längre samma anledning för Liverpool att känna någon större oro för att Philippe Coutinho eventuellt går till Barcelona. Det vore så klart inte bra! Men det finns inga skäl att tro att detta skulle leda till samma förutsägbara lagkollaps som när Xabi Alonso såldes 2009 eller när Luis Suarez såldes 2014, eftersom Liverpool står på starkare grund nu än vad de gjorde då.
Det finns alltså all anledning för Liverpool att ha höga tankar och förhoppningar inför och om den här säsongen. ”Nästa säsong…” kan faktiskt bli riktigt bra på riktigt. Naturligtvis finns det en hel del frågor för Liverpool att besvara som de behöver hitta positiva svar på. Men för första gången på 25 år går det att känna att det är befogat med riktigt höga tankar om Liverpool.
:::
LINHEMS TRANSFERKOLL
Stephy Mavididi, Arsenal till Preston (lån). Anfallare vilket kan behövas. Bara 19 år och för mig ganska okänd men gjort mycket mål i Arsenals U-21 laget. Preston har en del offensiva spelare men det skadar inte med ett lån för breddens skull. Särskilt ifall någon skulle försvinna.
Godkänd – (++)
Josh Onomah, Tottenham till Aston Villa (lån). En av de mest uppskattade unga spelarna i unga Spurs. Ska tydligen valt att gå till Villa över viss speltid i Spurs på en mindre föredragen position. Aston Villa har å andra sidan redan 6-7 andra centrala mittfältare som ska tampas om några platser. Onomah kan mycket väl slå igenom i Villa men konkurrensen att ens få spela är ganska tuff.
Väl godkänd – (+++)
Matty Pearson, Accrington till Barnsley. Mångsidig spelare som nog främst blir ytterback i Barnsley. Som ersättare för Andy Yiadom som ser ut att vara påväg till Huddersfield. Gör en del mål trots att han främst är en defensiv spelare. Ännu en av L2s toppspelare som Barnsley snappar upp.
Väl godkänd – (+++)
Antonee Robinson, Everton till Bolton (lån). Amerikansk vänsterback som varit länge i Everton. Spelat för A-laget i en träningsmatch för några säsonger sedan innan en längre skadeperiod. Kan säkerligen hjälpa Bolton som behöver all hjälp de kan få.
Väl godkänd – (+++)
Tom Trybull, FC Den Haag till Norwich. Mittfältare med en del erfarenhet av toppfotboll i både Eredivisie och Bundesliga. Kan säkert göra nytta i ett Norwich som städat ur en del mittfältare sedan Farke anlände.
Väl godkänd – (+++)