Att döma av reaktionerna både på mitt och andras tips om hur Arsenal slutar i Premier League den här säsongen, är det lätt att få intrycket att Arsenal faktiskt inte slutade femma förra säsongen, och att det inte i slutänden var en placering som smickrade dem en aning. Det är lätt att få intrycket att den kris och det missnöje som omgav klubben under hela våren är helt bortglömt.
Hur kommer det sig? Det kan vara flera olika saker. Exempelvis vanlig hederlig förträngning i kombination med en ny säsongs fromma förhoppningar. Eller något så banalt som värvningen av Alexandre Lacazette, värvningar brukar ju kunna ha den effekten. Kanske kan det vara att det trots allt var en säsong som avslutades med FA-cupfinalsegern mot Chelsea.
Mest av allt verkar det däremot ha med det nya taktiska systemet att göra, eller Det Nya Systemet som det med vördnad i rösten benämns. Kapitälerna låter ana den närmast religiösa symbolism som tillskrivs systemet. På varje fråga vad som egentligen talar för att Arsenals problem nu är lösta till skillnad från tidigare år inleds svaret med D.N.S. – det nya systemet.
De nyfrälsta anför vissa påstått objektiva omständigheter för det nya systemets gudomlighet. Efter att ha introducerat systemet mot Middlesbrough i mitten av april vann Arsenal sju av åtta återstående ligamatcher, vilket lyfte dem från sjätteplatsen till den eftertraktade femteplatsen. Parallellt med detta, och förmodligen viktigare, så vann de också FA-cupen med systemet.
Här går det så klart att göra vissa invändningar. Spelschemat i ligan var under dessa åtta matcher milt uttryckt inte det svåraste, i själva verket förlorade de också den på förhand svåraste matchen. Arsenal vann visserligen övriga matcher, men inte alltid helt övertygande. De båda vinsterna i FA-cupen är desto mer övertygande men heller inte utan marginalerna med sig.
Gynnsamma omständigheter kan alltså ha bidragit till att Det Nya Systemet upplevdes som så framgångsrikt. Till just ett sådant sammanhang kan läggas att Arsenal med viss hävd faktiskt brukar gå bra under säsongens avslutning när solen börjar skina igen och gör hela kohagen grön. Kanske var resultaten lika mycket eller i viss utsträckning en sådan effekt.
En annan effekt som måste nämnas är att resultaten kan ha kommit som en reaktion på förändringen i sig, mer än exakt vilken typ av förändring det faktiskt var. Arsenal var ett lag i kris och utan självförtroende i sitt sätt att arbeta. De behövde ett nytänk inte minst kanske för att börja känna sig mindre hjälplösa än förut. Men varje sådan effekt är till sin natur tillfällig och avtagande.
Det Nya Systemets kortsiktiga effekt går möjligen inte att ifrågasätta. Vi kan hur som helst säga att om Arsene Wenger inte gör sitt taktiska skifte så blir det nog ingen större uppryckning i ligaspelet, och det blir med intill visshet gränsande säkerhet ingen FA-cuptriumf. Den krångligare frågeställningen är i vilken utsträckning detta garanterar någon långsiktig effekt.
Det kan synas tveksamt i och med att Arsenals grundläggande problem aldrig i huvudsak har varit vare sig taktik eller spelarmaterial. Arsenals problem är som många inklusive jag utvecklat tidigare först och främst kulturellt. Klubben, laget och spelarna har marinerats i en attityd där det under alltför lång tid har varit acceptabelt att bara vara nästan bäst.
Detta kulturproblem adresseras inte på något direkt sätt med något nytt taktiskt system. Enda sättet att angripa det specifikt är med en ny kravbild från styrelse och lagledning. Det här är självfallet något som är närmast omöjligt att observera utifrån under sommaren, det är bara något som går att sätta fingret på när säsongen väl är igång.
Indirekt skulle vi däremot möjligen kunna säga att vissa signaler ändå sänds med Det Nya Systemet. Vad det framför allt kan sägas signalera är ett skifte mot att det viktigaste nu faktiskt är att vinna fotbollsmatcher, snarare än att klamra sig fast vid något ideal om att spela på rätt sätt, vad nu det är. Först kommer käket, sedan kommer moralen, som Brecht en gång sade.
Det är en möjlighet, som kanske ändå förutsätter lite god vilja för att se. Det går att säga egentligen samma sak utifrån en rent taktisk aspekt. Det är svårt att se hur Det Nya Systemet direkt hjälper Arsenal med vad som brukar vara ett av deras klassiska problem när de tappar oväntade poäng, nämligen när de kör fast mot ett organiserat försvar.
Indirekt går det däremot, återigen med lite god vilja, att hävda att Det Nya Systemet reducerar Arsenals öppenhet bakåt. Dels innebär det att de i teorin kommer vara mindre sårbara och släppa in färre mål i onödan. Dels leder det i teorin till att Arsenals offensiva spelare blir mer trygga i att släppa tyglarna och gå framåt vilket gör offensiven vassare.
Slutsatsen måste hur som helst vara att det är alldeles för lätt att överskatta Det Nya Systemets konkreta och omedelbara betydelse. Det kan mycket väl vara en metod eller ett hjälpmedel bland flera för Arsenal att adressera och åtgärda problemet klubben och laget har brottats med i ett årtionde, att hitta en lösning på detta problem.
Vad som däremot är oroväckande är att så många verkar se det inte som en väg till lösningen utan som själva lösningen. Vilket mest ger ett intryck av att de helt enkelt inte har förstått problemet. Alternativt, som en väldigt känd dvärg kanske skulle ha sagt, vissa problem är för stora för våra hjärnor att hantera så vi letar hellre efter mindre och mer hanterbara problem.
Under sommaren har det så klart mest bara varit möjligt att spekulera i de här frågorna. Men tiden för spekulation är nu förbi. För första gången i Premier Leagues historia, jag är benägen att vilja säga den engelska högstadivisionens historia, sparkar säsongen igång en fredag kväll. Jag vet inte vad jag egentligen vill tycka om den saken, men det är i alla fall så det är.
Arsenal möter Leicester hemma på Emirates i vad som är på många sätt en fascinerande öppningsmatch. Det kommer vara otroligt viktigt för Arsenal att få en bra start på den här säsongen. Det är svårt att se någon annan klubb i Premier League vara mer känsliga för motgång än Arsenal den här säsongen, sådan är alltjämt miljön runt klubben.
Det Nya Systemet är en taktisk lösning på ett kulturellt problem. Det är med andra ord alltså inte någon lösning på Arsenals problem. Men det kan vara en bra början. Ett första steg längs vägen. Och just den här dagen och kvällen borde vi ju kunna känna viss varm förtröstan över detta med en ny början och första steg.
För idag börjar Premier League igen. En ny säsong tar sina allra första steg.
:::
TRANSFERKOLLEN
Timothy Fosu-Mensah, Man Utd till Crystal Palace (lån). Mycket förtjust i den här lånvärvningen, åtminstone utifrån Crystal Palaces och Fosu-Mensahs perspektiv. Väldigt lovande och mångsidig spelare som passar väldigt bra in i Frank De Boers tänkta sätt att spela fotboll. Kan ge stort värde både till laget och till spelarens utveckling. Med beröm godkänd – (++++)
:::
LINHEMS TRANSFERKOLL
Sebastian Larsson, Sunderland till Hull. En rutinerad spelare som både är pålitlig och mångsidig. Väger upp sin brist på snabbhet i benen med sin motormun. Hull behöver spelare generellt och Larsson håller fortfarande på hög nivå. Kan förhoppningsvis bidra med några frisparksmål. Väl godkänd – (+++)