För snart ett år sedan bloggade jag om Newcastle med rubriken att de var ett Premier League-lag som råkade spela i EFL Championship. Då såg Newcastle ut som en satsande klubb som byggde ett starkt lag för att ta sig tillbaka till och etablera sig i Premier League. Ett knappt år senare den relevanta frågan är istället om Newcastle är ett EFL Championship-lag som råkar spela i Premier League?!
Efter Newcastles förlust mot Huddersfield i förra omgången ifrågasatte bland andra Jamie Carragher om det möjligen var så att humöret runt klubben, inte minst Rafa Benitez eget humör, hans missnöje med klubbledningen och syn på spelartruppen, färgade av sig på lagets prestation och resultat. Newcastle hade då gjort två rätt svaga matcher i Premier League, förlorat båda, utan att göra något mål och med tämligen dåligt spel.
Repliken från Rafa Benitez blev möjligen den väntade, att humöret i laget var dåligt på grund av de svaga resultaten. Bara något dygn senare ställer Rafa Benitez ut en helroterad startelva med till stor del frysboxade spelare mot Nottingham Forest i Ligacupen och förlorar. Hans kommentar direkt efter matchen är att vad resultatet visar är att Newcastles spelartrupp inte håller tillräckligt hög kvalitet.
Med andra ord. Humöret beror absolut inte på hans eget missnöje med spelartruppen utan på lagets resultat. Men lagets resultat är en direkt funktion av hans eget missnöje med spelartruppen. A leder till B som leder till C, men C beror absolut inte på A!
Hade det varit någon annan manager än Rafa Benitez är det nog ytterst troligt att denne hade fått utstå rejäl kritik efter en sådan laguttagning mot Nottingham Forest. Men Newcastles supportrar verkar ovilliga att ta någon sådan ställning mot Benitez eftersom kritik mot Rafa Benitez indirekt skulle kunna uppfattas som stöd för Mike Ashley, Newcastles ägare. Och mellan dessa båda läger känns Newcastle splittrat.
Försäsongen och transferfönstret känns som en besvikelse för Newcastle. Rafa Benitez har inte gjort någon hemlighet av att han anser sig ha blivit lovad mer av Mike Ashley än vad som faktiskt har levererats. Några värvningar, som Florian Lejeune, Jacob Murphy och Mikel Merino, känns lovande men osäkra. Andra värvningar, som Joselu och Javier Manquillo, känns som Championship-värvningar. Laget känns tunt i alla lagdelar.
Lika problematiskt är emellertid att Newcastle sitter kvar på flera spelare som klart och tydligt inte längre är önskade av Rafa Benitez. Det är problematiskt av flera skäl. Dels att det skapar oklarheter runt laget och dålig stämning i klubben med spelare som inte vill vara där. Dels för att det binder upp resurser och förhindrar Newcastle från att värva nya spelare. Benitez mer än antyder att Newcastle kräver för mycket pengar för dessa spelare.
En spelartrupp som alltså kändes bred och högkvalitativ för EFL Championship känns alltså nu tunn och otillräcklig för Premier League. Tillsammans med Rafa Benitez hänvisningar till icke uppfyllda löften om förstärkningar stärker detta den bild av Mike Ashley som fostrat missnöjet med honom under många år, nöjd med att bara vara i Premier League, de intäkter och den exponering detta medför.
Villig att satsa för att ta sig tillbaka till Premier League, men ovillig att satsa när Newcastle väl befinner sig i Premier League. Det är en attityd som under Mike Ashleys tio år som ägare för Newcastle redan har lett till två nedflyttningar. Ett i själva verket helt onödigt facit för en klubb som Newcastle.
Vad det rent konkret betyder för Newcastle den här säsongen är att de tvingas till en måljustering. Från att ha haft ambitioner att etablera sig i Premier League och sikta mot tabellens övre halva igen under Rafa Benitez, blir det återigen mer en fråga om att försöka hålla sig kvar i Premier League. En tredje nedflyttning kanske inte är ofrånkomlig men inte heller en risk som kan avfärdas som alarmism.
Om Newcastle värvar som en EFL Championship-klubb och taktiskt uppför sig som en EFL Championship-klubb så är risken överhängande att det faktiskt leder till att Newcastle blir en EFL Championship. Newcastle behöver inte titta längre än till Sunderland och Middlesbrough för den insikten.
Alltmer närmar sig alltså ett vägskäl för Newcastle, centrerat kring frågan om vad vill egentligen Newcastle och vad vill Mike Ashley? En förhoppning fanns att Ashley med Rafa Benitez som manager, och vis av erfarenheten från förra säsongens nedflyttning, skulle ha uppgraderat sin egen ambition med klubben, och ha satt siktet högre. Om den här sommaren har visat något är det att det var en naiv förhoppning.
Med Mike Ashley befinner sig alltså Newcastle i en återvändsgränd. Enda sättet för Newcastle att ta sig ur den är nya ägare. Vilket alltmer framstår som helt nödvändigt både för Newcastles sportsliga och kommersiella utveckling. Det kräver naturligtvis att Mike Ashley är intresserad av att sälja Newcastle, vilket det åtminstone finns indikationer att han är villig att göra. Ingen engelsk klubb är just nu ett mer attraktivt köpobjekt än Newcastle.
Det måste rimligtvis vara en utveckling Rafa Benitez hoppas på. Och om man möjligen undrar vad det egentligen är som håller Rafa Benitez kvar i Newcastle är det kanske den möjligheten. Annars skulle man kunna tänka sig att Benitez sneglar något avundsamt mot dagens motståndare, West Ham – klubben han kunde ha varit manager för nu, om inte Real Madrid för två år sedan svept in med ett erbjudande han omöjligen kunde säga nej till.
För säga vad man vill om West Ham, det är inte någon perfekt skött klubb eller fotbollslag på något sätt, men där går åtminstone inte att ifrågasätta vad West Ham vill eller deras ambitionsnivå. Det går däremot att ifrågasätta West Hams kunnande, som klubb och i lagledningen. Rafa Benitez har kunnandet. Och där har vi kanske dagens observation, att Rafa Benitez känns som en betydligt bättre match för West Ham än för Newcastle.
Detta behöver förändras – på det ena eller det andra sättet. Om inte finns också risken att det om ett år måste bloggas om Newcastle som ett Championship-lag som råkar spela i EFL Championship, när vi så mycket hellre vill prata om Newcastle som ett Premier League-lag som råkar spela i Premier League.
:::
TRANSFERKOLLEN
Oliver Burke, RB Leipzig till West Brom. Red Bull ger dig wingers! Burke är en av Nottingham Forests många talanger som tog omvägen via Leipzig och Bundesliga upp i Premier League och West Brom. Ingen dum värvning alls för West Brom som ser ut att vilja konsolidera sin nuvarande topp fyra-placering den här säsongen. Väl godkänd – (+++)
:::
LINHEMS TRANSFERKOLL
Jay-Roy Grot, NEC till Leeds. Ung anfallare som gjorde en handfull mål i Eredivisie ifjol. Stor grabb på över 1,90 och breda axlar. Ska också kunna spela ytter och beskrivs som både snabb och teknisk. Varit ryktad till Fiorentina tidigare. Verkar vara en stor talang och Leeds ganska okända utländska värvningar (Saiz, Alioski) har varit bra hittills. Lite för stora krav ifall han ska ersätta Chris Wood men säkerligen ett framtidsnamn. Väl godkänd – (+++)
Jon Toral, Arsenal till Hull City. Offensiv mittfältare. Playmaker som också gjort en del mål. Väldigt bra på lån i både Brentford och Birmingham, två lag som spelade väldigt annorlunda. Däremot inte gjort något större avtryck i varken Granada eller Rangers på kortare lån. Hull har som sagt ont om spelare och särskilt kreativa offensiva spelare saknas. Toral lär kunna utveckla sig ytterligare i Hull och det skulle inte förvåna mig om han senare spelar i ett bättre lag. Med beröm godkänd – (++++)