Det har knappast varit några bra veckor för Premier League eller engelsk fotboll när det kommer till ofta omhuldade värderingar som mångfald, tolerans, respekt och inklusivitet. Kanske som en spegling av en en allmän och bredare samhällsutveckling är det värderingar som i allt större utsträckning befinner sig under attack, vilket tar sig uttryck också inom fotbollen.
Det märktes på King Power Arena förra helgen där flera av Leicesters supportrar blev utslängda och anmälda för homofobiska ramsor och påhopp mot Brightons spelare. Något som naturligtvis även berörde många bland Leicesters supportrar illa. Vad de som var på plats menade var särskilt upprörande var hur dessa ramsor ropades som om det vore helt normalt, utan någon tanke på att det skulle kunna anses stötande, än mindre otillåtet.
Det här var vare sig någon nyhet eller någon tillfällighet. Det här är i själva verket ramsor som förföljt Brighton i åratal. Det blir bara så mycket mer uppmärksammat nu i Premier League. Brighton har mer eller mindre uttalat varit Englands gay-huvudstad ungefär som San Francisco länge har varit det i USA. Därav den mindre upplysta kopplingen. Att det kommer vara ett under säsongen återkommande problem känns givet.
FA hade naturligtvis känts som en naturlig aktör att jobba med detta problem givet att det här är frågor som ligger under deras ansvarsområde. Men som en ren händelse är nu FA själva indragna i en rätt svettig politisk affär kring jobbiga frågor om rasism och diskriminering i det engelska damlandslaget, där inte minst FA:s egen roll har hamnat alltmer under strålkastarljuset och deras egen roll i skandalen blivit alltmer ifrågasatt.
Det är Chelseas Eni Aluko som uttalat sig om en kränkande kultur i det engelska damlandslaget där både hon själv och andra spelare av annan etnisk bakgrund har blivit utsatta för synnerligen olämpliga ”skämt” från flera personer i lagledningen, inte minst förbundskapten Mark Sampson själv. Aluko, med rötter och familj i Nigeria, som skulle komma till en match på Wembley, fick exempelvis höra av Sampson att han hoppades att de inte tog med sig Ebola.
Ett exempel bland flera. Det här har förnekats av Mark Sampson och övriga landslagsledningen. Särskilt beklämmande är kanske att Aluko berättade om de här händelserna sedan hon blivit tillfrågad av FA att delta i en så kallad ”culture review”, under anonymitet. Bara några veckor därefter blir hon lika plötsligt som oväntat petad ur landslaget utan att få någon som helst motivering varför så blev fallet. Få ser det som någon tillfällighet.
Detta har naturligtvis satt Mark Sampson och hans stab på pottkanten. Samma Sampson som naturligtvis visade flera gånger under ett nyss avslutat EM att han knappast är främmande för att säga riktigt korkade saker. Men därefter har FA gjort Sampson sällskap på pottan genom att rigga sin utredning av ärendet utan att ens prata med flera vittnen och drabbade spelare innan den kom fram till sina slutsatser, föga förvånande helt till stöd för Sampson.
En vanlig tumregel vad gäller politiska skandaler är att det egentligen sällan är själva felet som fäller politikerna, utan ljugandet och mörkläggningen som därefter sker för att försöka dölja felet eller undfly ansvar. FA:s agerande luktar naturligtvis cover-up lång väg. En stank som inte precis blir mindre av deras beslut att betala ut en ersättning till Eni Aluko mot att hon höll tyst om det hela. Huvuden kommer helt säkert att rulla. Frågan är hur många och vilka.
Vad man än anser i själva sakfrågan så inte höjer sig precis FA i någon form av auktoritet när det kommer till att värna frågor om rasism och diskriminering i sin egen bakgård. Då blir det naturligtvis svårt att agera kraftfullt och med någon som helst trovärdighet utåt mot klubbar och supportrar. Mitt i en tid då engelsk fotboll faktiskt hade haft ett stort behov av FA:s ledarskap väljer alltså FA att abdikera detta ledarskap på ynkligast möjliga sätt.
Även engelska klubbar kommer behöva brottas med dylika frågeställningar och vad det betyder för deras verksamhet. Tottenhams ryktade värvning av Serge Aurier har exempelvis inte alls gått väl hem i alla kretsar, givet spelarens öppet homofobiska påhopp på Laurent Blanc för mindre än två år sedan, påhopp han aldrig riktigt gav några genuina intryck av att ångra. Fotbollsmässigt vore Aurier naturligtvis en utmärkt värvning, men hur bör Tottenham egentligen agera?
https://cartilagefreecaptain.sbnation.com/2017/8/22/16183990/tottenham-hotspur-transfer-news-rumors-serge-aurier-signing-insult-spurs-lbgt-fans
Problemet och ansvaret är självfallet inte begränsat till enbart Tottenham och Serge Aurier. Alla engelska klubbar brottas med sådana här problem och behöver jobba med frågeställningar av liknande moralisk karaktär. Här kan faktiskt den engelska fotbollens kommersialisering och fokus på varumärke vara av godo, eftersom det har gjort engelska klubbar känsliga för sådana här frågor, även om de ibland ses mer som PR än som moral.
Samhället har blivit alltmer oanständigt i takt med att populismen har fått fotfäste och skrupellösa politiker utnyttjar detta i syfte att vinna röster och hålla fast vid sin egen makt. Engelsk fotboll och Premier League kommer under den här säsongen tvingas kämpa för sin egen anständighet. Förhoppningsvis har fotbollen mer ryggrad i den kampen än politiken!
:::
TRANSFERKOLLEN
Robert Green, Leeds till Huddersfield. Hellre andremålvakt i Premier League än andremålvakt i EFL Championship? Var det prestigen att ha tappat förstatröjan i Leeds som fick Green att vilja röra på sig? Har lite svårt att sätta fingret på den här värvningen, kan inte tänka mig att Jonas Lössl i nuläget ska ses som något annat än första målvakt. Godkänd – (++)
André Carrillo, Benfica till Watford (lån). Watford fortsätter förstärka sitt anfall och gör det med en anfallare på högerkanten från Benfica som Marco Silva känner väl till från sin tid med Sporting. Carrillo spelade regelbundet för Benfica förra säsongen när de vann en inhemsk trippel. Blir spännande att se vad han kan göra i Premier League. Väl godkänd – (+++)
:::
LINHEMS TRANSFERKOLL
Dave Edwards, Wolves till Reading. Det verkar vara en del av Readings transferstrategi att värva rutinerade spelare på gränsen till startelvan från nerflyttade eller storsatsande klubbar. Bacuna, Mannone, Bodvarsson, och nu Edwards. Tillför nödvändig rutin och Stam verkar nu mer värva spelare med rutin av engelsk fotboll. Vilket för att vara ärlig känns onödigt i sig men Reading har värvat rätt sorts spelare. Trist att se Edwards lämna Wolves efter nästan tio år och tre olika divisioner. Med beröm godkänd – (++++)