Jag hade också hellre berättat för alla som vill lyssna om min nya favoritspelare Bobby Reid. Box-to-box-mittfältaren som blev måltjuv över sommaren. Eller försöka förstå hur Cardiff kan leda ligan med sin långbollsfotboll efter ha värvat bara League One-spelare. Eller hur Ipswich kan ligga tvåa i tabellen trots att man har en enorm skadekris och spelat flera matcher med en backlinje bestående av enbart ytterbackar. Men så här efter en hel sommar av nästan dagliga små transferbetyg får ni stå ut med en hel blogg om ämnet.
Vill också nämna här att jag inte tagit säsongsinledningen i större beräkning för värvningarna ifråga. Står det något om hur de presterat initialt är det antagligen bara för att klappa mig själv på axeln. Då jag betygsatte alla Championship-värvningar under sommaren kommer jag inte ändra min bedömning baserat på om spelaren gjort en bra säsongstart eller inte. Tidiga succéer som Ipswichduon Joe Garner och Martyn Waghorn, Cardiffs Nathaniel Mendez-Laing, eller Peterboroughs Jack Marriott, sex ligamål hittills, kommer inte med på listan bara för att de glänst i augusti.
Kommer heller inte göra någon lista med sommarens sämsta värvningar. Delvis för att det är svårare på förhand, delvis för att jag tycker få värvningar varit särskilt dåliga. Kommer däremot längre ner prata mer om lag som enligt mig gjort ett dåligt transferfönster. Så ni kommer ändå få er beskärda del av John Terry-content! Jag tycker också många mindre klockrena värvningar är mer intressanta än de bästa nedan. Särskilt till exempel Barnets värvning av Dave Tarpey. Tarpey är en 28-årig anfallare som gjorde 35 mål för Maidenhead Utd i National League South (div 6) ifjol och det är många av målen som är riktigt fina, vilket förklarar hur jag sett flera mål från engelska sjättedivisionen.
Vidare till listan, som innehåller värvningar till inte bara Championship utan också League One och Two. Alla värvningar nedan kategoriseras som 5+ förresten.
Jota, Brentford till Birmingham
Jota inledde förra säsongen på lån till Eibar i La Liga. Inte för att Brentford ville bli av med honom, tvärtom hoppades man ha honom tillbaka efter ankelbesvär, utan för att han hade familjeproblem. Tanken var att han skulle stanna i Eibar i 18 månader eller ännu längre. Efter en halv säsong hade dock Jota förlorat sin plats i överraskningen Eibar och löst sina oförklarade familjeproblem. När han återvände till Brentford gjorde han det rejält och framgångsrikt. På 19 starter gjorde han tolv mål och fem assists. Vilket har fortsatt med tre assists redan på fyra matcher för ett vinstlöst Brentford som kraftigt underpresterat hittills.
Redknapp verkar ha anat blod i vattnet för Jota är bara en av tre Brentford-spelare han värvade i slutet på augusti. Jota är dock den bästa av de tre, även om jag också är svag för Harlee Dean. Jota är framför allt en högerytter med en vänsterfot ständigt inställd på att ta sig in i planen. Om han varit basketspelare skulle man nog säga att han spelar för upprätt men det känns helt enkelt som att Jota alltid är uppfälld för att vika in bollen i bortre burgaveln. Graciös som en dansare med bollen och med ett rejält tryck i foten när det behövs. Lär passa bra till Late Period-Redknapps taktiska inställning om att låta spelarna sköta spelet själva. Birminghams problem har varit målskyttet och att skapa chanser till lagets trojka av unga anfallare. Snälla, ‘Arry, låt oss få se en anfallskvartett av Jota, Maghoma, Che Adams, och Sam Gallagher!
Brett Pitman, Ipswich till Portsmouth
Pitman var ett av orginalen i Eddie Howes Bournemouth. Det var där han började sin karriär efter han lämnade sin lilla by på ön Jersey och det var där han gjorde 26 mål på en säsong i League Two. Hans främsta prestation var dock kanske när han återvände till Bournemouth säsongen 2012-13. Det var den legendariska säsongen då Bournemouth hade Paul Groves som manager och inledde säsongen med en vinst på elva matcher, säsongen efter Bournemouth gått till playoff. När Eddie Howe återvände från sin misslyckade tur i Burnley var det till ett Bournemouth i botten av tabellen. Ett av hans första beslut var att låna in (med köpoption) Brett Pitman vars mål börjat torka i Bristol City. Bournemouth började vinna igen och blev uppflyttade till Championship som tvåa i tabellen. Brett Pitman gjorde under tiden 19 mål på 26 matcher.
Pitman var inte lika effektiv på Championship-nivå men gjorde trots allt 32 mål för Bournemouth och Ipswich de senaste fyra säsongerna. Nu återvänder han till sydkusten för att hjälpa League One-nykomlingarna Portsmouth. Han har redan i Pompey gjort tre ligamål på fyra matcher och spelar sin femte match idag kl 15:30 mot Rotherham, vilket sänds på Viaplay.
Ollie Watkins, Exeter till Brentford
Det är riskabelt att vara alltför exalterad av vad någon presterat i League Two och tro att det ska översättas till framgångar på högre nivå. Å andra sidan kryllar Premier League nu av mittbackar och anfallare som tidigare harvat runt i Football League. “Unga Harry Maguire” spelar i landslaget nu drygt fem år efter han plockades ut till årets lag i League One, hans första plats i årets League One-lag av tre.
Watkins var dock fullständigt fenomenal ifjol. Inte riktigt på Dele Alli i Milton Keynes-nivå men bra nog att det kändes rimligt för honom att hoppa över League One. En offensiv spelare som kan spela på kanten, som “nr 10”, och som anfallare. Gjorde dubbelsiffrigt på både mål och assist men det kändes närmast i underkant. Ifall inte Exeter hade inlett säsongen uselt hade antagligen Watkins gjort fler mål under hösten. Har redan gjort två mål för Brentford, och borde likt hela Brentford ha gjort fler, vilket tyder på att han tar anpassningen till Championship bra. Har Brentford redan sin Jota-ersättare i Watkins?
Chris Maguire, Oxford till Bury
Bury är en av sommarens mest fascinerande klubbar. De lovade en topp sex-placering innan säsongen trots att de slutade på 19:e plats ifjol. Trots att man är lilla Bury som bara spelat två säsonger i andradivisionen sedan 1960-talet och som mestadels spelat i League Two sedan millennieskiftet. De har också börjat planera för att flytta till en större arena (i 15-20,000-klassen) och lämna klassiska Gigg Lane där man spelat sedan klubben grundades 1885. Ägaren är en lokal man, Stewart Day, som gjort sig rik på fastigheter som varit i klubben ett längre tag.
Det behövs för att förklara varför Bury kunnat värva till exempel Chris Maguire som var lysande ifjol för ett Oxford som tampades om playoff-platser. Bury har också, med Lee Clark som manager, värvat Jermaine Beckford, Nicky Ajose, och Tom Aldred (kanske ligans bästa mittback ifjol) till laget. Maguire är en offensiv mittfältare/ytter med en fin fot för frisparkar (fem frisparksmål ifjol) och ett lika fint öga för assister, vilket det blev elva av ifjol. Bury har börjat säsongen tveksamt och Maguire har inte riktigt varit fullt frisk.
Två ytterligare Bury-transfers är värda att nämna av mindre bra skäl. Man värvade Adam Thompson från Southend. Vilket man gjorde framför näsan på bland annat Bradford då man tydligen kunde betala mer i lön. Drygt två månader senare lånar man ut Thompson till Bradford. De värvade Alex Bruce på tillfällig basis efter han lämnat Hull, vilket får sägas vara en rejäl kupp och i sin ligadebut gör han tröstmålet för Bury i en 4-1-förlust mot Wigan. Rimligen var tanken att han skulle bli kvar säsongen ut. Icke! På transferfönstrets sista öppna dag lämnar Alex Bruce Bury och skriver på ett längre kontrakt med Wigan. Burys storsatsning ser plötsligt oroande ut.
Ruben Neves, Porto till Wolverhampton
En sensationell värvning av Wolves sportchef Jorge Mendes. En spelare som snarare ryktats till lag som slåss om Champions League-platser. En elegant central mittfältare av tydligt kaptensmaterial. Den alldeles för tidiga och för ambitiösa jämförelsen efter några matcher i Championship är till Xabi Alonso. Står sig bra i duellspelet, ser alltid ut att veta vad han ska göra med bollen innan han får den, och målet han gjorde mot Hull var fruktansvärt snyggt. Likt Aaron Mooy för Huddersfield ifjol är det uppenbart att han kan spela på en högre nivå samtidigt som han inte nödvändigtvis är den där sortens spelare som dominerar matcher på mer brittiskt Roy of the Rovers-manér. Verkar väldigt mogen och varit en stabil faktor i ett Wolves fullt av förändringar och mer flärdfulla offensiva spelare.
Conor McAleny, Everton till Fleetwood
Har hunnit bli 25 år gammal och en av de många spelarna som från Evertons omtyckta akademi som varit utsänd på lån i flera säsonger. Det har inte lossnat innan och i vissa fall gick han nog till för stora klubbar som Cardiff. Förra säsongen spelade han dock i Oxford där han gjorde tio mål på 18 ligamatcher. Visserligen har Oxford varit ett lag där alla spelare ser bra ut och spelar bra i (Michael Appleton kanske faktiskt är en bra manager) men McAleny var briljant. Målen gör honom inte ens rättvisa. Väldigt bra permanent värvning av Fleetwood som behövde ersätta David Ball och bygga vidare på förra säsongens fjärdeplats. McAleny må vara mindre rutinerad men hans potential är klart högre. Inledde säsongen passande med två mål i säsongspremiären mot David Balls Rotherham.
Marc Roberts, Barnsley till Birmingham
Man kan ha med både Roberts och Stockdale här men det är nästan oviktigt. Jag tycker också skillnaden mellan vad Birmingham hade tidigare på dessa nyförvärvens positioner gör Roberts viktigare. Dessutom tycker jag Stockdale är något överskattad. Roberts är den gamla amatörmittbacken som kom till Barnsley och växte likt hela Barnsley med uppgiften till den grad att han hade den bästa säsongen av alla mittbackar i Championship ifjol. En bjässe som är bättre med huvudet än fötterna men väldigt följsam och snabbare än förväntat. Den nödvändiga grunden för Redknapp att bygga sitt lag på. Passar dessutom fint in med den mer bollspelande mittbacken Harlee Dean, som värvats in från Brentford.
Problemet med Birmingham hittills har inte varit defensiven. Det har varit framåt och till hög grad handlat om att laget förändrats varje vecka. Det går inte att bedöma ett Harry Redknapp-lag ärligt innan den gode Redknapp klämt fingrarna när fönstret stängt. Jag är dock skeptisk till försöket att i stort sett försöka uppnå uppflyttning genom att värva ihop ett Championship All-Star lag. Det är dock underhållande att se Redknapp försöka!
James Collins, Crawley till Luton
Den enda säsongen som James Collins inte gjort mer än tio mål i League One eller Two var säsongen han spelade för Hibernian i skotska Premier League. En sällan skådad målgaranti som under sin karriär gjort mål i snitt var tredje match för åtta olika lag om man inkluderar Luton, där han inlett säsongen med fem mål på fem matcher. En anledning till att han är kvar i League Two är kanske att han haft vissa problem utanför planen. Inte på en Lee Hughes-nivå förstås men Collins har blivit uppmärksammad för en del pojkstreck. Samtidigt kan det också vara så att bättre klubbar ser honom bara som en målskytt och inte en spelare för högre nivå. Att inte göra mål i skotska ligan är visserligen oroande men det gjorde inte heller Waghorn eller Garner som dominerat i ligainledningen för Ipswich.
Thomas Lawrence, Leicester till Derby
En av ligans bästa offensiva spelare ifjol för ett Ipswich som annars saknade kreativitet. Passande nog är också hans nya lag i behov av kreativitet och yttrar som kan skapa chanser. Gary Rowett må vara en ung och välklädd manager men hans metoder är mer baserad på kollektiv disciplin och raka uppspel. Man har gjort sig av med de flesta som tycker om att hålla i bollen i Derby och gjort McClarens holländska mittfältstrio till en köttigare dubbel-pivot av Bradley Johnson och Tom Huddlestone. Är det The Derby Way? Vem vet ens längre. Lawrence har inte fått någon smakstart utan fått nöja sig med två fruktlösa inhopp mot nykomlingar. Kan dock Rowett lyckas få i ordning på Derby lär Lawrence få en större roll att spela. Att spela huvudlösa Weimann istället för Tommy Lawrence är ett brott som inte lär fortgå länge till.
Michael Bostwick, Peterborough till Lincoln
Inte den sexigaste värvningen som skådats men Bostwick är en rutinerad spelare. Kan spela både som central mittfältare och mittback. Bör passa ett robust Lincoln då han tidigare spelade i Stevenage. Framför allt har han dock varit en av de få regelbundna defensiva spelarna i Peterborough de senaste åren. Bostwick är inget stort namn men när en League Two-nykomling kan värva en ordinarie League One-spelare är det nämnvärt. Lincoln har haft en halvbra inledning men Bostwick har trummat på i maskinrummet i varje match. Verkligen inte den sortens värvning man får medaljer för men helt rätt värvning för en nykomling med stora ambitioner utan alltför mycket ligarutin.
:::
ÖVRIGT
Cheltenham lånade tre spelare av Bristol City på samma dag i slutet på augusti. Noterbart eftersom Cheltenhams manager Gary Johnson är pappa till Bristol Citys manager Lee Johnson.
Liknande har Hull nu lånat in tre spelare från Chelsea tack vare Slutskijs nära relation till Roman Abramovich.
Det är inte bara Jorge Mendes som har kontakter!
Säsongens första managersparkning har ägt rum. Northampton har efter fyra raka inledande förluster har Justin Edinburgh fått lämna. Northampton som var nykomlingar ifjol är förstås antingen för hastiga eller så borde de sparkat Edinburgh i somras. Det ska dock nämnas att Northampton gjort flera större värvningar i somras och där finns en del förväntningar. Man har gjort flera väldigt bra värvningar tycker jag och borde kunna hota om en plats på övre halvan. Framför allt lånet av Matt Grimes från Leeds, Aaron Pierre från Wycombe, Leon Barnett, och Matt Crooks från Rangers är spännande värvningar. De är nog ganska glada också att deras match i helgen blev uppskjuten för att Wigan hade tre spelare iväg på landslagsuppdrag, vilket numera i praktiken triggar en uppskjutning.
John Terry: Captain, Leader, Ligans sämsta mittback?
Nej det är för elakt även för mig. John Terry har dock varit direkt usel och varit delaktig i att få Nathaniel Mendez-Laing att framstå som ligans bästa spelare. Det stora problemet med Aston Villa är snarare att man investerat så mycket i att John Terry måste vara bra för dem. Han är deras lagkapten, trots att han fortfarande är tillbaka varje vecka på Chelseas träningsanläggning för diverse träningsbehov som Villa tydligen inte kan uppfylla. Framför allt är han en av Aston Villas tre mittbackar (om vi, likt Steve Bruce, räknar bort Micah Richards) och en annan av dem är Chris Samba som knappt kan spela alls. John Terry är oersättlig för Aston Villa för att man inte har någon ersättare.
Det lite positiva med Aston Villa just nu är att man slog Norwich med 4-2 och spelade oavgjort med Bristol City. Mycket tack vare min älskling Conor Hourihanes hattrick mot Norwich och för att Keinan Davis verkar vara lagets bästa anfallare. Kodjia är nämligen på väg tillbaka från skada, Ross McCormack glömde man slänga bort innan fönstret stängde, och Gabriel Agbonlahor kanske borde börja fundera på en annan karriär? Keinan Davis värvades ganska nyligen från klubben Biggleswade och är fortfarande tonåring men har redan petat Scott Hogan med livliga löpningar. Yttern Andre Green har också imponerat på sistone och gett ytterligare kraft till argumentet att Villa antagligen borde satsa mer på ungdomar och mindre på dyra spelare som inte passar in i laget eller ens platsar. Lansbury kan bli den nästa som gör McCormack sällskap i frysen.