Klubbarna i Premier League har sammanträtt under dagen och fattat det beslut som flaggats för under några veckor, nämligen att från och med nästa säsong tidigarelägga transferfönstrets deadline day så att den äger rum torsdagen innan ligapremiären. Detta för att uppnå en situation där klubbarna kan veta med större säkerhet när säsongen väl drar igång vilka spelare de har tillgång till.
Jag bloggade redan för tre veckor sedan om detta kommande beslut, dess utgångspunkter, möjliga fördelar och nackdelar.
Beslutet är unilateralt. Det är med andra ord enbart Premier League som har fattat beslutet i det här fallet. Det innebär att i praktiken kan Premier League-klubbar köpa spelare fram till exempelvis den 10 augusti, men de kan däremot fortfarande sälja spelare fram till den 31 augusti, då transferfönstret stänger för övriga klubbar i Europa och världen.
Det är än så länge inte ett beslut som också gäller Football League, de är ju sin egen organisation. Det mesta talar däremot för att även Football League kommer rösta för samma sak. Under dagen har även UEFA och dess ordförande Alexander Ceferin gjort utspel om att UEFA ska följa i Premier Leagues fotspår i den här frågan.
Ofta är det ju så. Någon måste ta första steget för att sätta bollen i rullning, och ingen liga eller aktör står väl bättre rustad att ta det steget än just Premier League. Det kan naturligtvis medföra en mindre kostnad inledningsvis, men är värt det på längre sikt. Beslutet har diskuterats friskt under dagen, och här är några enkla frågor och svar från mitt sätt att se på saken.
Har transferfönstret blivit förkortat?
Nej, deadlinen är bara tidigarelagd, transferfönstret har inte blivit förkortat i och med att det nu samtidigt kommer öppna tidigare. Det här har egentligen ingen större praktisk betydelse i och med att klubbar naturligtvis kan komma överens om att köpa och sälja spelare även när transferfönstret inte är öppet, och ofta redan gör det.
Blir det egentligen någon skillnad om spelare fortfarande kan säljas?
Den mest uppenbara skillnaden är naturligtvis att köpcirkusen i Premier League upphör innan ligasäsongen faktiskt drar igång, vilket ju är minst tre fjärdedelar av allt sillytjafs för de större engelska klubbarna. Det dras alltså ett tydligt streck i sanden mellan sillysommar och faktisk fotboll. Som det är nu blandas detta ihop på ett olyckligt sätt, med ”skadade” spelare som en avart på detta.
Det kan självfallet hävdas att worst case-scenariot är att det när det kommer till att sälja spelare inte blir någon skillnad alls jämfört med idag. Men är det worst case har man ju ändå redan vunnit rätt mycket genom att sätta stopp för köpandet. Men det är förmodligen ett för pessimistiskt perspektiv.
Om Premier League-klubbar inte kan köpa spelare efter exempelvis den 10 augusti så finns det därefter inte en sportslig chans att de kommer vilja sälja för dem viktiga spelare därefter. Detta kommer naturligtvis alla andra parter känna mycket väl till, och det känns helt orimligt att föreställa sig att detta inte också styr och tidigarelägger deras ageranden.
Får Premier League-klubbar en strategisk nackdel?
Det här har varit ett stort surr under dagen. Det finns två typer av argument kring detta. För det första att Premier League-klubbar riskerar få spelare sålda utan möjlighet att kunna ersätta dem. För det andra att europeiska klubbar bara kommer vänta ut Premier Leagues deadline och därefter värva de spelare de vill ha billigare eftersom de inte längre har konkurrens.
Det första argumentet har jag redan till viss del berört. Det är upp till Premier League-klubbarna att sätta ett säljstopp i praktiken. Det är ingen som kan tvinga dem att sälja spelare mot sin vilja. Om alla vet om att de efter sin deadline kan de inte köpa någon ersättare så kommer de garanterat inte vilja sälja någon av sina viktigaste spelare. It is known.
Det andra argumentet är mer spännande. Men klubbar som säljer spelare är självfallet mest intresserade av att få ut ett så högt pris som möjligt, så de kommer naturligtvis se till att försöka sälja sina spelare innan Premier Leagues deadline ändå för att hålla priset och antalet budgivare uppe. Andra spelare var ju i så fall ingen Premier League-klubb ändå intresserad av.
Prisbildningen är en annan frågeställning. Men priset formas av utbud och efterfrågan och är en funktion av tillgänglig marknadsinformation. Att Premier League har en tidigare deadline kommer vara känt och därmed inbakat i priset från början. Det är existensen av en deadline i sig som riskerar driva upp priset på spelare, inte exakt när denna deadline faktiskt är satt.
Hjälper verkligen detta Premier League-klubbarnas planering?
Det främsta argumentet för att fatta beslutet att tidigarelägga transferfönstrets deadline är att det underlättar planeringen för Premier League-klubbarna, att det ger en större tydlighet tidigare och innan ligasäsongen startar vilka spelare en klubb och en tränare faktiskt har tillgång till. Det blir inte det kaos vi inte minst har sett de här senaste veckorna.
Det här ställer självfallet krav på att Premier League-klubbarna planerar bättre och planerar tidigare. Men detta är ju i grunden bara något positivt. För självklart är det inte så att det här beslutet sköter planeringen åt klubbarna, vilket lätt bisarrt är något som har framhävts som en nackdel med det. Klubbarna måste naturligtvis planera själva precis som förut, men med tidigare leverans.
Jag ser inte detta som något problem, bara som en möjlighet. Premier League-klubbarna har gott om tid att planera och genomföra sina transferfönster, det är ingen väsentlig skillnad mot nuläget. Däremot kommer de vara klara tidigare och innan säsongen faktiskt startar, de är precis som alla människor och organisationer deadlinestyrda.
Detta kan bara vara en fördel!