“So come on Wilfried Bony, score some goals for Swansea…” Den slagdängan blev inte bara en viral sensation sent på deadline day när Wilfried Bonys återkomst till Swansea blev klar, utan förmodligen även ett slags ledmotiv för säsongen som helhet. Men det räcker självfallet inte att sjunga framför kameran, nu gäller det att även slå an rätt ton på planen för Bony.
Så värst mycket sång och dans har det däremot inte varit från Wilfried Bony under de senaste säsongerna. Händelsevis inte sedan senast han befann sig i Swansea för snart tre år sedan. Då var han i en enastående målform för Swansea innan han värvades under januarifönstret av Man City som någon form av backup till en alltför ofta skadad Sergio Aguero.
Mycket spel blev det sannerligen inte i Man City och många mål blev det således inte heller. Utan att bli alltför normativ är det kanske ändå rätt träffsäkert att betrakta åtminstone de två senaste säsongerna som tämligen bortkastade i Wilfried Bonys karriär. Först en och en halv säsong i Man City och därefter en säsong på lån i Stoke, där tio matcher gav totalt två mål.
Återupprättelse står alltså på agendan för Wilfried Bony med Swansea. Där finns de självklara frågetecknen kring om Bony har kvar hungern som gjorde honom till en så effektiv anfallare under sin första tid i klubben, och om det verkligen är en klok idé att försöka återuppväcka gammal kärlek. Sådan kärlek rostar aldrig brukar det sägas, men en gnutta livserfarenhet upplyser om motsatsen.
Återupprättelse är även i högsta grad aktuellt för en av transferfönstrets allra mest spännande, och oväntade, värvningar – Renato Sanches. Värvad under stor fanfar av Bayern München förra sommaren, därefter succé i EM och till slut korade EM-vinnare. Allmänt ansedd som en av Europas hetaste och mest eftertraktade supertalanger.
Därefter en säsong av knappt någon speltid i Bayern München, följaktligen en förlorad plats i den portugisiska startelvan, utbjuden av Bayern München till mer eller mindre varenda europeisk storklubb utan att någon valde att nappa, och alltså på deadline day utlånad till Swansea. Inget ont om Swansea, eller för den delen Premier League, men detta var knappast ett väntat steg i karriären.
För Renato Sanches handlar det om att få karriären upp på spåret igen och ska han lyckas med det kräver det nog även att Swanseas säsong håller sig på spåret utan att spåra ur. Om det är Renato Sanches som förrförra säsongen tog den europeiska fotbollen med storm är det en kanonvärvning. Är det Renato Sanches som aldrig fick upp ändan från Bayern Münchens bänk är det otillräckligt.
Premier League och engelsk fotboll är en tämligen oförlåtande miljö för unga spelare att ”finna sig själva”. Paul Clement har ett digert arbete framför sig att ge Renato Sanches både den taktiska struktur och den personliga coachning som kommer krävas för att få spelaren att lyfta, och på så vis också öka möjligheterna för Swansea att lyfta som fotbollslag.
Det är på något sätt talande att båda dessa spelare, Wilfried Bony och Renato Sanches, kom till Swansea på transferfönstrets sista dag. Mer än något annat är det en signal för vilka spelare de faktiskt är tänkta att rakt av ersätta – Gylfi Sigurdsson och Fernando Llorente. Det är inte precis någon enkel uppgift, dessa två spelare i tandem räddade Swansea kvar i Premier League förra säsongen.
Det mesta talar för att Wilfried Bony och Renato Sanches den här säsongen måste göra detsamma, åtminstone att det är ett anfallstandem som kommer behöva göra åtminstone någon form av mild succé för att Swansea ska kunna anses ha bra chanser att hålla sig kvar i Premier League. En bänkad europeisk stortalang och en insomnad anfallare som inte gjort något vettigt på tre år.
Det brukar sägas att det hjälper att uttala saker högt så får man en bättre känsla för om det faktiskt är en bra eller dålig idé. Att uttala idén att Wilfried Bony och Renato Sanches, två spelare som letar återupprättelse och söker finna sig själva, är de som den här säsongen ska lyfta Swansea upp ur nedflyttningsstriden ger inte någon positiv känsla i magtrakten. Det låter osannolikt.
Men vad som skiljer en bra manager från mindre bra managers, och kanske vad som i sin tur skiljer stora managers från bra managers, måste vara förmågan att se lösningar andra inte ser och se möjligheter där andra bara ser problem. Paul Clement har chansen att bevisa sig som en bra manager. Lånet av Renato Sanches visade onekligen att Paul Clement har kontakterna att lyckas.
Nu måste Paul Clement visa att han även har kunnandet. Förra omgångens vinst mot Crystal Palace var ett steg i rätt riktning. En vinst mot Newcastle på Liberty Stadium vore ett stort kliv. Den första versen i Swanseas egen Redemption Song, med sina båda wailers.