Det hade kunnat vara bara ännu ett exempel på en engelsk klubb som såldes till en utländsk ägare. Men när Barnsley är på väg att säljas till ett konsortium under ledning av den kinesiske miljardären Chien Lee, som tidigare försökt köpa både Hull City och Middlesbrough, och som även äger Nice i Frankrike, så är det något som på flera sätt kittlar fantasin.
Det beror delvis på vilka som faktiskt är knutna till detta konsortium. Inte minst ett amerikanskt intresse via affärsmannen Paul Conway. Men dessutom Billy Beane som står för 10% av ägandet och går in i Barnsleys styrelse. Beane är, som kanske är bekant, mannen bakom moneyball-konceptet, förenklat att med låg budget och statistisk analys identifiera och köpa undervärderade spelare.
Ett koncept som blev rasande framgångsrikt inom baseballen, där Oakland Athletics bröt sönder mallen för hur amerikanska klubbar drevs. Det hela blev Hollywoodfilm med Brad Pitt i huvudrollen. Moneyball har under åren även varit ett hett samtalsämne inom engelsk fotboll, med flera klubbar som säger sig eller sägs tillämpa varianter av det, utan att riktigt göra det.
Kanske är Barnsley nu på väg att verkligen göra allvar av saken? Billy Beane själv har ett gediget intresse av fotboll, kanske för att det är den större idrott som rent statistiskt är mest underutvecklad, och där Beanes metoder därför kan ha störst värde. Han har tidigare gjort ett gästspel i AZ Alkmaar men har länge haft ett särskilt intresse för engelsk fotboll.
Grundprincipen bakom moneyball är förvisso ingen nyhet för Barnsley. De har de senaste åren byggt sitt lag runt förmågan att scouta och rekrytera de bästa spelarna och största talangerna från den engelska fotbollens lägre divisioner, en metod som bland annat vunnit Football League Trophy och playoff-finalen i League One för ett drygt år sedan.
Här finns ändå en känsla av att ta något befintligt och framgångsrikt och lyfta in det i framtiden på ett mer systematiserat sätt. Det är något gammalt som ömsar skinn och släpper fram det nya. Och just den övergången från gammalt till nytt ägarskap blir just vid den här tiden symbolisk för Barnsley på ett sätt som blandar samman metafor och hjärtskärande verklighet.
För samtidigt som ett nytt kinesiskt-amerikanskt moneyballägarskap är på väg att ta över Barnsley ligger klubbens gamla ägare bokstavligt för döden. Patrick Cryne lever, som han uttrycker det själv, på lånad tid efter att ha drabbats av cancer och väntar sig inte att leva säsongen ut. Cryne skrev själv i Barnsleys senaste matchprogram om vad som drabbat honom och vad som väntar.
https://www.bbc.com/sport/football/41249300?ns_mchannel=social&ns_campaign=bbc_match_of_the_day&ns_source=facebook&ns_linkname=sport
Patrick Cryne tog tillsammans med Gordon Shepherd och Barnsleys borgmästare Peter Doyle över som ägare för Barnsley 2004 sedan klubben kommit farligt nära konkurs under Peter Ridsdales tidigare ledning. Både Doyle och Shepherd lämnade tidigt Barnsley men Cryne har blivit kvar och fungerade under längre tid som en försiktig general i klubben.
Cryne förhöll sig länge förhållandevis passiv som ägare, men det blev tio år av turbulens för Barnsley under flera olika managers innan Barnsley, efter att ha flirtat med nedflyttning flera säsonger i rad, till sist åkte ur EFL Championship 2014. Men i och med nedflyttningen till League One började Patrick Cryne ta ett mer aktivt ägarskap, kanske också i samband med beskedet om sin sjukdom.
Det var i samband med denna väckarklocka Barnsley började arbeta mer systematiskt med sitt scoutingarbete. Det blev ett mellanår i League One innan Barnsley uppnådde dubbel succé under 2015-16 med två vinster på Wembley, först i Football League Trophy och sedan i playoff-finalen mot Millwall. Barnsley var tillbaka i EFL Championship igen, där framgångarna också fortsatt.
Patrick Cryne tog alltså över stafettpinnen i ett svårt läge för Barnsley och har därefter sprungit med den så långt hans kropp bokstavligt talat orkat. Det är ett tillfälle att lämna över stafettpinnen till nya ägare som är på samma gång passande som ofrånkomligt. Och som vanligt sker det med en känsla av ofullkomlighet, att man ville ha uppnått ännu mer:
”There are many things I wanted to achieve before my custodianship of our fabolous team ended at the hand of the grim reaper. Of course, I wanted to see us get back to the Premier League and make some enhancements to the iconic West Stand. /…/ Regarding this season, I think we will get stronger as it goes on and our team gels, not unlike the double Wembley season. I do not expect to live to see the ultimate outcome, but I travel in hope.”
Hjärtskärande som sagt. Ändå är känslan att Patrick Cryne lämnar över Barnsley i en mycket god position men också att han lämnar över Barnsley på kanske bästa möjliga sätt. Lilla Barnsley får nu en resursstark ägare och därmed kanske en helt annan förmåga att konkurrera i EFL Championship, och sikta mot vad som var ett av Crynes icke uppfyllda önskemål – att ta sig till Premier League.
Men överlämningen sker inte bara till en ny, rik ägare vem som helst utan till en ägare som med Billy Beane som delägare, rådgivare och styrelseledamot motsvarar en liknande form av filosofi och klubbmodell som ligger bakom Barnsleys framgångar under senare år. Ett ägarskap som kan förväntas handla inte bara om ”money” utan även om ”ball”.
Motstridiga känslor av sorg och framtidsoptimism blandas alltså på Oakwell när Barnsley tar emot Aston Villa i EFL Championships kvällsmatch. Ett ledsamt farväl på tröskeln till en ännu ljusare framtid. Den grå regngardinen rullas tillbaka, för en vision av vita stränder och gröna länder under en snabb soluppgång. Barnsley kan sörja men Barnsley kan även hoppas.
Hoppas på att inom en inte alltför avlägsen framtid ta sig tillbaka till Premier League. Men också hoppas på vad helt säkert även Patrick Cryne hoppas på mer än något annat just den här kvällen, att vinna mot Aston Villa.