För några veckor sedan bloggade jag om att den engelska fotbollen för tillfället bedrev en kamp för sin egen anständighet. En av de stora punkterna i den bloggen gällde FA och det engelska damlandslaget där förbundskapten Mark Sampson blivit anklagad för diskriminering och rasistiska uttalanden gentemot flera av sina spelare, inte minst då Chelseas Eniola Aluko.
Skandalöst nog i sig självt kunde tyckas, men där slutade inte skandalen. Värre var kanske att FA:s utredning av ärendet innehöll grova brister där de inte ens hade besvärat sig med att prata med tillgängliga vittnen innan de landade i slutsatsen att inget fel hade gjorts. Besvärande för det resonemanget var att FA samtidigt hade gått med på en utbetalning till Aluko (hush money).
Storyn kom så klart ut ändå. FA hävdade att utredningarna redan var genomförda men det stoppade knappast journalister som sniffar blod i vattnet att ställa de självklara frågorna kring bristerna och luckorna i dessa utredningar och varför flertalet uttalanden och vittnesuppgifter var till synes motstridiga. Helt enkelt journalism när den fyller sin samhällsfunktion som allra bäst.
Igår slog så nyheten ned som en bomb att Mark Sampson fått sparken som Englands förbundskapten. Men inte på grund av rasismanklagelserna eller Eni Aluko var FA mycket noga med att påpeka. Utan på grund av tidigare anklagelser om olämpligt beteende från Sampsons tid med Bristol Academy och deras WSL-lag innan han blev Englands förbundskapten.
Här börjar det så klart bli lite kinkigt kring vad FA egentligen visste om dessa anklagelser och vad de inte visste. Klart är hur som helst att FA beställde en så kallad safeguarding-utredning om Mark Sampson som kom fram till slutsatsen att Sampson inte var någon fara och att han kunde fortsätta arbeta inom engelsk fotboll med förbehållet att han genomgick en slags sensitiviy training.
Och där stannade tydligen ärendet inom FA, om vi ska följa FA:s och dess VD Martin Glenns egen beskrivning av händelseförloppet. Det vill säga fram tills någon gång i slutet av förra veckan när Glenn och hans medarbetare fick ett tips att läsa genom utredningen i sin helhet, alltså inte bara slutsatsen. Och det är vad som hittades där som alltså var skäl för sparken.
Återigen enligt FA och Martin Glenn så framkom det i utredningen att Mark Sampson varit oprofessionell i relationen mellan coach och spelare, samt uppvisat ett olämpligt beteende mot kvinnliga spelare. Observera plural och vad olämpligt beteende syftar på förstås med ett minimum av fantasi. Inget olagligt ska ha skett, menar FA, men FA anser sig kräva mer av sina anställda.
Det låter ju vackert så klart. Men vad säger det om FA:s kompetens och uppriktighet när de anställer en förbundskapten, med vetskap om dessa gamla anklagelser och utredningen men utan att faktiskt sätta sig in i ärendet i detalj?! Och då är detta den snälla versionen. Den tuffare versionen är att FA visste mycket väl men valde att blunda för saken. Många andra frågor kan ställas:
Vad var safeguarding-utredningens riktlinjer?
En rätt het potatis som jag ser det för det känns sannerligen inte som småpotatis att som coach ha vad som omskrivs som ”olämpliga relationer” med sina spelare. Om det är att i princip anses som okej för en coach så måste man rimligtvis fråga sig sjäv vad det egentligen är utredningen är tänkt att safeguarda mot om inte just dylikt beteende?!
Det kan säkert hävdas att det inte fanns något tvång inblandat och att det var vuxna människor. Olämpligheten kvarstår emellertid eftersom Mark Sampson som coach befinner sig i en maktposition gentemot sina spelare, relationen är alltså inte jämlik, och det kan vara värt att hålla i åtanke att det är alla spelare som i någon mening drabbas av detta beteende och signalerna det sänder.
Vilken due diligence gör FA på sina förbundskaptener?
Även om vi skulle välja att gå med på safeguarding-utredningens slutsatser, allra minst se det utifrån FA-ledningens synvinkel och betrakta det som en given förutsättning, är det ändå oförklarligt och oförlåtligt av FA anställa en så viktig person som förbundskapten utan att vara i detalj insatt i alla frågor kring denne potentielle förbundskapten, inte minst en så här känslig fråga.
Visst kommer safeguarding-utredningen fram till att Mark Sampson inte utgör någon fara och bör få fortsätta arbeta vidare inom fotbollen. Men rimligtvis ställer man ännu högre krav på en tänkt förbundskapten. Det är ju om inte annat vad FA nu trots allt säger sig göra. Då ska vi så klart tro på att FA inte läste sin egen utredning om sin förbundskapten förrän för några dagar sedan.
Är ärendet orelaterat till rasismanklagelserna?
Glöm det är min spontana och förmodligen helt korrekta reaktion. Eftersom jag inte tror på att FA fick detaljkännedom om sin egen utredning först för några dagar sedan kan jag inte heller tro på detta. Dessutom råkar det liksom bara vara alltför praktiskt för FA. De inser att journalisterna kommer inte släppa den här köttbiten och sitter de själva på kroken riskerar de också bli uppätna.
Genom att hävda att beslutet att sparka Mark Sampson enbart har med detta gamla ärende att göra, men absolut ingenting med rasismanklagelserna att göra, så tror de sig kunna slå två flugor i en smäll. Bli av med skurken utan att samtidigt behöva medge att deras egna utredningar av ärendet var bristfälliga och uppenbara försök till en cover-up.
Vad tänker de engelska landslagsspelarna idag?
Timingen på den här sparkningen blir så mycket mer märklig eftersom den kommer bara ett dygn efter Englands VM-kvalmatch mot Ryssland och en ytterst demonstrativ markering från spelarna i samband med Englands första mål att springa och fira tillsammans med Mark Sampson, i ett uppenbart försök att signalera enighet och sammanhållning. Några timmar senare alltså detta.
Eni Aluko kunde inte avstå en del bittra kommentarer angående den demonstrationen, och det är inte särskilt svårt att förstå henne. Det är verkligen ett beteende ägnat att vända henne ryggen, och det här är i hög grad samma spelare som tidigare valt Aluko att företräda dem gentemot FA i förhandlingar om deras ekonomiska villkor – ett ganska otacksamt och jobbigt uppdrag.
Hon ställer upp för dem men de ställer inte upp för henne. Några har kanske skäl att se sig själva i spegeln efter detta. Ändå får man försöka sätta sig in i deras situation. Mark Sampson var förbundskapten och de befann sig därför i en slags beroendeställning till honom. Desto mer så för kvinnliga spelare givet att så mycket mer av deras försörjning kommer just genom landslaget.
Vilka slutsatser kan dras om kulturen i FA och landslaget?
Det senare vittnar så klart om kulturen runt landslaget. En kultur av asymmetriska maktförhållanden där de i höga positioner håller varandra om ryggen. Att det kan bli så i specifika landslagsledningar är måhända inte acceptabelt men går ändå att förstå. Vad som däremot övergår allt förstånd är att FA inte tar sitt ansvar att vara på vakt mot sådant beteende, utan hellre slår vakt om det.
Det är oförståeligt hur FA kan välja att göra sig helt blinda för egna utredningar om synnerligen olämpligt beteende hos sina förbundskaptener. Det är oförklarligt hur FA kan svika enskilda spelares förtroenden genom att skvallra om deras synpunkter och bryta egna löften om anonymitet. Det är oförlåtligt att FA:s krishantering går ut på att mörka problemen snarare än åtgärda dem.
Detta är bara möjligt i en organisation med korrupt kultur. En organisation där det möjligen pratas fint om goda värden som jämställdhet, mångfald och tolerans, men i praktiken bara är tomma ord. Där detta är sådant som mer ses som nödvändiga PR-frågor än substantiella ställningstaganden för trygghet, jämställdhet och grundläggande mänskliga rättigheter.
Det är också bara möjligt i en organisation bestående av korkade människor i höga positioner. Människor som på fullt allvar tror att de ska kunna mörklägga en sådan här historia utan att den kommer ut, människor som därefter tror att någon kommer ta på allvar att beslutet att sparka Mark Sampson inte skulle ha haft något med rasismanklagelserna att göra, och att de själva är skuldfria.
FA har med sitt eget agerande i det här ärendet visat att de är den organisationen. Vilket rimligtvis måste betyda att det här ärendet kan inte sluta med sparkningen av Mark Sampson. Fler huvuden måste rulla.