Historien är en komplex väv av flera olika drivkrafter. Teknologi, ekonomi, ideologi och så vidare är samtliga drivkrafter som formar samhällets alla områden, oavsett om det så är politik, industri, utbildning, föreningslivet ända ned i våra egna privatliv. Det är kanske inte alltid uppenbart eftersom mycket av detta är sådant vi snabbt börjar ta för givet, exempelvis digitaliseringen som förändrat så mycket på så väldigt kort tid men som nu är vardag.
När vi pratar om fotbollens historia gör vi det gärna i rent idrottsliga termer och värderingar. Vi kan mycket väl vara vagt medvetna om teknikens och ekonomins betydelse för fotbollen, men vi vill inte gärna tro att detta ska vara motivet bakom mycket av det vi idag tar för givet. Inte minst ekonomiska motiv betraktas ofta som fult, att något görs för pengar kan aldrig bli riktigt lika vackert som mer ideella motiv.
Ändå är sanningen att ekonomi är en stor drivkraft bakom egentligen all utveckling. Detta gäller inom alla idrotter och i alla länder, oavsett system eller syn på detta med klubbar, föreningar och medlemmar. Det är inte nödvändigtvis det enda motivet eller ensam drivkraft, men utan den drivkraften vore det inte alls lika sannolikt att viss utveckling skulle ha ägt rum. Detta är inte minst sant också inom engelsk fotboll.
Om vi med engelsk fotboll tar vår startpunkt någon gång runt mitten av 1800-talet när fotbollen i sin mer organiserade form började ta form så går det att följa den engelska fotbollens historia som en sorts ekonomisk historia. Det enda initiativ som faktiskt kan ha haft rent ädla motiv är FA-cupen, kanske är det bland annat därför den ses på med sådan romantik, men även där vore det läge att förvånas om det inte fanns ekonomiska motiv i bakgrunden.
FA-cupen och vänskapsmatcher
FA-cupen är världens äldsta cupturnering. Den invigdes 1871 och är alltså för närvarande 146 år gammal, öppen för samtliga engelska klubbar ned till dess tionde serienivå. Den var helt och hållet amatörbaserad från början liksom engelsk fotboll i stort. Det här var inledningsvis den enda formella tävling mellan engelska klubbar som alls existerade.
För att dryga ut klubbarnas intäkter arrangerades ett ofta väldigt stort antal vänskapsmatcher vid sidan av FA-cupen. Redan här börjar alltså de ekonomiska motiven göra sig gällande. Det faktum att detta sker som ett sidoprojekt till FA-cupen talar kanske för att ändamålet med FA-cupen i sig faktiskt var sportsligt snarare än ekonomiskt.
Football League och ligaspel
Ett stort steg i den engelska fotbollshistorien togs när tolv klubbar i Midlands och nordväst beslutade sig för att gå samman och bilda Football League med ändamål att skapa ett ligaspel för inbjudna klubbar, i syfte att garantera ett visst antal matcher både hemma och borta, på förutbestämda starttider, och mot vissa garanterade motståndare.
Detta var 1888 vilket gör den engelska fotbollsligan till världens äldsta. Det var ekonomiska skäl som drev fram den här reformen. Genom att skapa en liga ville man skapa förutsättningar för mer stabila intäkter till klubbarna, där FA-cupen inte alls sågs som lika förutsägbar i det avseendet i meningen att den kunde garantera ett visst antal matcher, på hemmaplan, mot passande motstånd.
Football League bröt sig alltså ur FA och bildade en egen organisation på ett sätt som onekligen liknade vad som senare skulle komma att drabba dem själva, en sorts historiens ironi. Football League blev en maktfaktor inom engelsk fotboll, vilket nog få ångrar idag, och det här var också en utveckling som drev fram professionaliseringen inom engelsk fotboll.
Europa och Ligacupen
Spola framåt i tiden och vi har lagt världskrigen bakom oss, får vi åtminstone hoppas. Europa håller på att resa sig upp ur krigsspillrorna och en idé som börjar vädra morgonluft är idén om en europeisk mästarcup, ett sätt att samla Europa runt fotbollen. Detta är startskottet för Europacupen som kör igång i sin första upplaga 1955. England och Football League är föga imponerade.
Stark man i Football League vid den här tiden är Alan Hardaker. Han betraktar Europacupen som ett gissel och använder all sin makt för att stoppa engelska klubbar från att delta. Chelsea som efter sin ligatitel 1955 var kvalificerade att delta böjer sig för övermaktens påbud. Man Utd och Matt Busby därefter vägrar däremot, kanske som en sorts skotsk protest mot inbillad engelsk överhet.
Det var däremot ett ställningstagande med tragiska konsekvenser. Man Utd öppnar dörren till Europa för engelsk fotbollspublik. Men motarbetade av Alan Hardaker och Football League ställer det orimliga krav på resor och ankomster under en tid när detta var betydligt mycket mer besvärligt. Från denna brådska resulterar Münchenkatastrofen.
Europacupen började däremot ställa nya krav på engelsk fotboll. Att spela i Europa innebar fler matcher och därmed högre intäkter för klubbar som deltog där, vilket fick andra klubbar att ropa orättvisa. Moderna flodljus gjorde dessutom kvällsmatcher möjliga. Det började höjas röster för engelska klubbar att spela fler matcher under veckorna, som ett sätt att dra in mer intäkter.
Svaret blev Ligacupen. Fem år efter att Europacupen såg dagens ljus körde den första upplagan av Ligacupen igång. Den var från början tänkt som ett alternativ för de klubbar som inte deltog i europeiskt cupspel, men också som ett alternativ istället för att delta i Europacupen. Sådana var alltså tankegångarna på den tiden hur bisarrt det än kan låta så här drygt 55 år senare.
Premier League och Champions League
Nästa stora steg i den engelska fotbollshistorien är det närmast simultana skapandet av Premier League och Champions League. Två stora reformer som har anklagats för att vara mer eller mindre helt och hållet motiverat av pengar och makt. Vilket nog träffar väldigt nära sanningen, även om det för den sakens skull inte betyder att det också var bra för fotbollen.
Att känna till den politiska bakgrunden är en intressant parentes. Margaret Thatcher var sannerligen ingen vän av fotboll och har med rätta baktalats för att ha försökt ta livet av den. Ändå har kanske ingen brittisk premiärminister gjort mer för engelsk fotboll än just Thatcher, genom sin ivriga avreglering öppnade hon dörrarna för det inflöde av kapital och fri TV som driver Premier League.
Avregleringen innebar bland annat att de stora klubbarna såg potentialen framför sig och beslutade sig för att de ville ha en större del av kakan. Detta ledde till utbrytningen ur Football League och bildandet av Premier League, och en ny maktfaktor inom engelsk fotboll var bildad. Ekonomiska motiv drev fram Premier League precis som en gång i tiden Football League.
En motsvarande utveckling syntes i Europa. Både sponsorer och större klubbar ville ha mer matcher mot varandra för att på så vis garantera större intresse och större intäkter än vad den gamla Europacupen kunde erbjuda. Här började pratet om en europeisk superliga. UEFA skapade kompromissen, det vill säga det som blev Champions League.
Och längs dessa spår har det fortsatt. Några fler större kliv eller paradigmskiften har kanske inte skett inom engelsk fotboll, utan kanske handlar det mer om inkrementell utveckling inom en redan befintlig modell. Premier League och Champions League har växt sig till monster och exporterats till världens alla hörn. Även det med tydliga ekonomiska motiv.
Det pratas ofta om detta med ekonomi inom fotbollen som något relativt nytt och något som har förstört fotbollen. Den moderna fotbollen brukar det ofta pratas om, till synes underförstått som att ekonomi inte förekom inom den gamla fotbollen, den engelska fotbollen i oförstörd form. Vad jag kanske vill visa med detta är att detta i själva verket är en felaktig föreställning, att ekonomi alltid har varit en drivkraft, på gott och på ont, och alltid kommer vara det.
Det var inte nödvändigtvis bättre förr. Spelare bytte upp sig till större och bättre klubbar även då av allehanda skäl. Fotbollens beslutsfattare drevs av ekonomiska motiv då precis som de gör nu. Premier League har inte agerat på något annat sätt än vad exempelvis Football League själva har gjort. Ekonomin är inte roten till allt ont inom engelsk fotboll, det är tvärtom en möjlighet.
Om den möjligheten sedan utnyttjas på ett bra eller dåligt sätt är en annan och mer specifik fråga. Pengar har däremot ingen moral. Bara människor kan ha moral.