Kontrasterna framträder tydligt. Å ena sidan Rafa Benitez med sin reserverade personlighet, sin taktiskt disciplinerade och defensivt organiserade fotboll, och sin distanserade relation till spelarna. Å andra sidan Jürgen Klopp med sin väldigt utåtriktade personlighet, sin taktiskt flytande och defensivt slappare fotboll, och sin personliga relation till spelarna. Analytikern och hejaklacksledaren.
Å ena sidan Rafa Benitez som under sina två första säsonger med Liverpool tar klubben till två stora cupfinaler, en i Europa och en i England, och vinner dem båda på dramatiskt möjliga sätt. Å andra sidan Jürgen Klopp som under sina första säsonger har tagit Liverpool till två stora cupfinaler, men samtidigt förlorat dem båda. Kontrasterna kan sägas ha sina tydliga konsekvenser. Rafa Benitez förblir Liverpools i modern tid mest framgångsrike manager.
Det kunde tyckas att sådana olikheter i personlighet skulle medföra en annan relation till sina respektive klubbar. Men just här hittar vi ironiskt nog de största likheterna mellan Rafa Benitez och Jürgen Klopp. Båda har på sina lätt olika sätt lyckats bli väldigt omtyckta för att inte säga älskade i sina respektive klubbar, inte minst Liverpool så klart men för Benitez även i Newcastle. Båda har visat sig väldigt duktiga på att skapa en mycket god relation till klubbens supportrar.
För detta har de däremot i mångt och mycket olika utgångspunkter. Jürgen Klopp bygger till stor del på konsensus, på en samsyn på klubben mellan ägare, styrelse, laget och supportrarna. Delvis en produkt av sin personlighet, delvis en produkt av de sammanhang han faktiskt varit aktiv i. Det är en typ av konsensus som kan framstå som önskvärd men som över tid också löper risken att göra Jürgen Klopp till en Arsene Wenger fast på tyska.
Rafa Benitez å sin sida tenderar att bygga på konflikt. Hans relation till supportrarna är ofta konstruerad i en slags motsatsförhållande och gemensamt missnöje med ägare och klubbledning, därmed skapandes en form av vi mot dem-mentalitet. Delvis säkert som en produkt av de situationer han funnit sig i med sina olika klubbar. Delvis emellertid också som ett sätt att befästa sin egen ställning i klubbhierarkin.
Det fungerade bra i både Valencia och i Liverpool, men hade även sina tämligen uppenbara avigsidor. Det är däremot ett förhållningssätt som har visat sig passa alldeles utmärkt i Newcastle. Den nödvändiga förutsättningen för det har så klart varit Mike Ashley som ägare, med vem det finns ett utspritt missnöje. Men genom att vara så tydligt självständig har Rafa Benitez lyckats knyta både staden och supportrarna till klubben igen. Där finns återigen en känsla av samhörighet.
Det kan sägas finnas många likheter mellan Liverpool och Newcastle. Båda är tämligen provinsiella städer med en extremt stark lokalpatriotisk ådra. Dess invånare betraktar sig som scousers eller geordies minst lika mycket om inte mer som de betraktar sig som engelsmän eller britter. Klubbarna är onekligen i bokstavlig mening mer än bara klubbar även om de måhända inte skyltar med saken i slogans och på läktarna.
Det finns något svårförenligt mellan denna hetlevrade fotbollskultur och den samtidigt så kyligt distanserade Rafa Benitez. Men det kan knappast förnekas att det har visat sig vara en framgångsrik kombination. Kanske känner supportrarna att Benitez genuint faktiskt bryr sig om klubben på ett sätt som få andra tränare gjort, på samma gång som de känner sig trygga med att han håller huvudet kallt där tidigare managers kanske snarare ryckts med i passionen och tappat huvudet.
Om det hade funnits något frågetecken kring Jürgen Klopps ledarstil så vore det kanske just detta. Han är fruktansvärt skicklig på att spela på känslor och piska upp känslor bland spelarna och på läktarna, på ett som normalt sett är till gagn för laget. Frågan är emellertid om relationen till spelarna stundtals riskerar bli för personlig så att det fördunklar beslutsfattandet. Eller om Klopp förmår kyla ned känslorna när de väl riskerar ta överhanden, som också kan bli fallet.
Med Newcastle är det förmodligen viktigare med ett mer kalkylerat sätt att förhålla sig som manager. De har tuffare förutsättningar och inte tillgång till samma resurser som en klubb som Liverpool. Ändå är det en storklubb med stora förväntningar på sig. Förväntningar som förvisso inte riktigt verkar ha någon genuin motsvarighet i Mike Ashleys egna ambitioner. Ljuspunkten är att Ashley har sänt tydliga signaler om att vilja sälja Newcastle.
Det har förvisso Mike Ashley sagt förut utan att något hänt. Mycket talar däremot för att det nu kan bli verklighet. Newcastle är tillbaka i Premier League, Mike Ashley har ägt klubben i över tio år redan. Med de enorma pengarna i engelsk fotboll finns troligtvis också fler potentiella köpare än tidigare. Och dessutom har Newcastle Rafa Benitez som manager, en tillgång som definitivt inte ska undervärderas i det sammanhanget.
Rafa Benitez är en manager som gör Newcastle intressant som klubb och som projekt. Hans position blir alltså bara starkare av köpryktena. Dels är det helt säkert något som gör att han själv ser det som meningsfullt att stanna kvar i klubben, att det finns en tid efter Mike Ashley. Dels gör det honom desto mer oumbärlig för klubben, i och med att Newcastle knappast kan sparka en manager som gör klubben desto mer värdefull.
Framför allt är Rafa Benitez en manager som garanterar att det alltid kommer råda ett visst lugn runt Newcastle, när det annars skulle kunna råda både oro och osäkerhet. Det är ingen oviktig egenskap för en manager inom engelsk fotboll. Jürgen Klopp kanske å andra sidan kan framstå som mer livfull än sin företrädare på managerposten, vilket har sina fördelar, men det går inte heller att komma ifrån att det ofta känns lätt manodepressivt runt Liverpool.
Newcastle å andra sidan har blivit mer en spegelbild av sin manager, lugnare och kanske något mer kalkylerade. Det kan behövas ikväll. Det kommer helt säkert vara hetsigt värre på St James’ Park. Newcastle och Liverpool har gett oss några klassiker genom åren. Det är naturligtvis precis sådana här matcher som Newcastles supportrar såg fram under hela förra säsongen. Känslorna kommer koka på St James’ Park.
Frågan är vem som hanterar dem bäst – den passionerade tysken eller den kyligt effektive spanjoren?!