Det är något alldeles extra med matcher mellan de allra största klubbarna i Premier League. Det kan utan att överdrivas sägas vara runt dessa matcher som säsongen i övrigt är byggd. De har blivit flera med åren. Från kanske två matcher per säsong under Premier Leagues första årtionde, till sex matcher per säsong under Big Four-eran, till 16 matcher under en säsong som läget ser ut nu.
Det är inget konstigt med detta. Det är vanligtvis direkta konkurrenter som ställs mot varandra, vilket i någon mening sätter hela saken, det vill säga titelstriden, på sin absoluta spets. Det är kanske det närmaste engelsk fotboll kommer den fascination som titelmatcher i tungviktsboxning åtminstone en gång i tiden åtnjöt. Två rivaler som går upp i ringen öga mot öga med varandra.
Men kanske tillskrivs dessa matcher samtidigt en alldeles för stor betydelse. Det är matcher som ofta får TV-bolagen att yla om Super Sunday, och det pratas om hur match efter match ska kunna avgöra titelstriden på ett stundtals tämligen förvirrande sätt. (Om förra matchen avgjorde titelstriden hur kan då den här matchen plötsligt avgöra den? Och så vidare.)
I själva verket är det kanske alla de andra matcherna som mer realistiskt faktiskt avgör titelstriden. Det kan på sätt och vis anses som tämligen självklart, det handlar trots allt om 28 matcher jämfört med tio matcher eller, om man så vill, 84 poäng jämfört med 30 poäng. Naturligtvis kommer dessa matcher rent matematiskt över en hel säsong ha större betydelse.
Följande poängsammanställning ger saken lite mer kött på benen. Den visar poäng per match för de senaste tio årens ligamästare, dels mot de sex bäst placerade klubbarna, dels mot övriga 14 klubbar i Premier League. Med den sammanställningen går det kanske att få en bättre uppfattning om den relativa betydelsen av så kallade stormatcher jämförelsevis vardagsmatcher.
![PPG]()
Att poängsnittet i stormatcher är lägre än poängsnittet i vardagsmatcher är självklart. Ju bättre motståndare desto svårare att ta poäng. Vad som däremot går att se är att variansen skiljer sig markant för dessa olika typer av matcher, där poängsnittet för vardagsmatcher ligger tämligen konstant mellan 2,2 och 2,8 poäng per match (0,6), men i stormatcher fluktuerar mellan 1,3 och 2,5 (1,2).
Högre varians i poängsnittet i stormatcher innebär att betydelsen av dessa stormatcher är lägre, eller åtminstone i högre grad säsongsbundet. Det går att vinna ligatiteln alldeles utmärkt oavsett om man vinner de flesta av dessa matcher eller om man knappt vinner en enda, grovt uttryckt. Ingen vinner däremot ligan med ett lågt poängsnitt i vardagsmatcher.
En stor anledning till Chelseas ligatitel förra säsongen var att de var mer eller mindre omutliga i vardagsmatcherna. De hade ett tämligen genomsnittligt facit i stormatcherna så det var inte vad som vann dem ligatiteln. Däremot plockade de nästan uteslutande full poäng mot alla övriga lag, bäst facit i själva verket under de senaste tio åren, väsentligt bättre än övriga titelkonkurrenter.
Kontrasten får sägas vara Liverpool. Det gjordes en stor grej förra säsongen av hur Liverpool var bäst i stormatcherna och där hade bäst facit av alla storlag, men det vann dem inte ligan. Deras facit i vardagsmatcherna var nämligen alltför svagt i relativ mening. Vi ser exakt samma mönster den här säsongen. Med ett poängsnitt om 1,8 poäng per match är Liverpool klart sämst av storlagen.
Det innebär att oavsett om Liverpool återigen är storlaget med bäst poängsnitt i stormatcherna den här säsongen, vilket inte är givet, så kommer inte Liverpool vinna någon ligatitel så länge vardagsmatchernas poängsnitt förblir i huvudsak oförändrat. Jürgen Klopps taktiska idé bygger på att kunna besegra övriga storlag. Eventuellt är det en taktik som vinner slagen men förlorar kriget.
Kanske är det snarare så, även om det kan vara en hädisk tanke för de som tillber på Jürgen Klopps altare, att den mest rationella strategin och det främsta poängvärdet i stormatcher går ut på att förhindra motståndarna från att vinna dem, att José Mourinho kanske insett något Klopp och de själva har missat. Varje stormanagers hippokratiska ed: First, do not lose!
Inte bara Mourinho. Rafa Benitez var en manager med mer eller mindre exakt samma tänk. Samme Benitez som undantaget en Luis Suarez-boostad säsong är den manager som kommit närmast att ge Liverpool deras första ligatitel på 25 år. Samme Benitez som 69% av 128 tillfrågade i en twitterenkät tror vore mer sannolik än Jürgen Klopp att vinna en ligatitel med Liverpool.
Man Utd kan annars känna igen sig i Liverpools dilemma. Det var under förra säsongens vardagsmatcher som Man Utd i praktiken försvann ut ur titelstriden med mängder av kryss snarare än vinster och därmed ett alldeles för lågt poängsnitt i dessa matcher. Hittills den här säsongen ser det emellertid ut att vara något som åtgärdats.
Vettigast av allt är så klart att inte göra någon åtskillnad alls på stormatcher och vardagsmatcher utan bara vinna dem allihopa. I så fall har man ju inte så mycket mer att behöva bekymra sig över. Så här långt är det onekligen Man City som har tillämpat den tankegången mest effektivt. Gemensamt för alla storlagen, undantaget Liverpool, är emellertid ett högt poängsnitt i vardagsmatcherna.
Toppen må vara bredare än någonsin tidigare i Premier League. Detta är känt sedan flera år tillbaka. Men toppen i Premier League verkar också bättre än vad den varit på länge. Och knappast för att botten eller mitten av ligan är sämre än tidigare. Tvärtom går det att se som en direkt följd av dessa lags styrka. Kvalitet genom konkurrens således i dess renaste form.
Något vi lär få anledning att återkomma till imorgon.