(1) Huddersfield. Det kändes nästan givet på förhand att Man Utd skulle få betydligt större problem med Huddersfield intensiva press än vad de någonsin skulle få med Liverpools mer illusoriska press. Det är inte någon överraskning för någon som följt Huddersfield det senaste året. Hårt arbete och organisation innebar att Huddersfields seger var allt annat än skrällbetonad, och det syntes på både spelare, ledare och supportrar hur mycket vinsten faktiskt betydde för dem.
(2) Man Utd. Kritiken mot Man Utd den senaste veckan har i vissa avseenden saknat alla proportioner. Insatsen mot Huddersfield var däremot under all kritik. José Mourinho hade all rätt att ifrågasätta spelarnas attityd efter matchen, men måste rimligtvis också fundera på i vilken utsträckning hans egen attityd formar spelarnas, både i termer av vilka taktiska signaler han sänder till spelarna och i termer av vilka psykologiska signaler som sänds av kommentarer om sin egen framtid i klubben. Förhandling måhända, men var sak har sin tid och sitt sätt.
(3) Tottenham. Var det Wembleyförbannelsen som flög all världens väg med den här synnerligen imponerande storsegern mot Liverpool? Är det på det viset så finns det alla skäl för Man City att börja oroa sig, för plötsligt är det Tottenham som framstår som den kanske enda huvudsakliga utmanaren i den titelstrid som ska utkämpas den här säsongen. Övriga får sälla sig till outsider-skaran, och så att säga ta en dag i taget och se vilka chanser som dyker upp. Det var aldrig något snack om saken, och något talande var kanske att Tottenham gjorde mos av Liverpool rätt precis så som man kan föreställa sig att José Mourinho och Man Utd ville göra förra helgen utan att någon gång riktigt se ut att kunna göra det. Men Tottenham kunde. Och visar inte minst att de kan spela fotboll på flera olika sätt och många olika spelare.
OMGÅNGENS VINNARE: Brighton
Finns några möjliga vinnare den här helgen men Brighton känns som den mest givna. En av få klubbar som har setts som närmast förutbestämda att hamna under strecket i slutänden. För dem är naturligtvis en 3-0-vinst borta mot en faktiskt helt potentiell konkurrent ett fantastiskt resultat, och ett testamente till lagets organisation.
OMGÅNGENS CLIFF BARNES: West Ham
Om det var för mig oförklarligt hur Slaven Bilic fortfarande var West Hams manager inför fredagens match mot Brighton är det inte mindre oklart efter helgen. Ett lag på London Stadium visste inte hur det skulle försvara och ett lag på London Stadium hade ingen som helst idé om hur de skulle anfalla, det laget förlorade med 0-3. Bilic har haft hand om West Ham i två och ett halvt år, det är inga barnsjukdomar. Ett gäng utmanare till West Ham den här veckan.
OMGÅNGENS SPELARE: Michy Batshuayi, Chelsea
Det vore väl dumt att skriva av Alvaro Morata redan, dessutom utan någon egentlig anledning, men det går inte heller att komma från känslan att Chelsea för all sin jakt på en ersättare till Diego Costa kanske redan hade en kandidat i klubben. Givet att Batshuayi inte alls verkar ha Antonio Contes förtroende är det lätt ironiskt att mot Watford var det just Batshuayi som räddade Contes bacon.
OMGÅNGENS MÅL: Sofiane Boufal, 1-0 West Brom (h)
Svårt att matcha den här omgångens mål när Boufal tar bollen mer eller mindre från eget straffområde över hela planen innan han böjer in bollen bakom Ben Foster i West Broms mål. Strålande fotbollsmål som inte blir mindre strålande av att det vann matchen åt Southampton.
OMGÅNGENS ?
Om Victor Nilsson Lindelöf var ifrågasatt redan inför matchen så är det naturligtvis inget mot vad som kommer hända efter den smått otroliga fadäsen mot Huddersfield. Det tog exempelvis inte det taktiska stjärnskottet Timmy Sherwood många minuter att fullständigt såga Lindelöfs alla kvaliteter som mittback. Det är inte nödvändigtvis representativt men det är högljutt. Det får ses som en övning i självförtroende, att det som inte dödar det härdar. Annars blir nog inte Lindelöfs karriär i England långlivad.
OMGÅNGENS !
Om Watford hade tagit tillvara sina chanser bättre på Stamford Bridge hade Chelseas vändning aldrig varit möjlig, på så vis känns Chelseas vinst kanske mest som att slänga smink på en skitmacka. Men det tar inte ifrån att det var ett klokt matchdrag av Antonio Conte, som vände matchen, att gå till fyrbackslinje för att på så vis sätta stopp för Watford som innan dess kom runt på kanterna precis hela tiden.
OMGÅNGENS WTF?
David Moyes tillbaka till Everton? Det finns två what the f—s med den saken. För det första att ryktet ens dyker upp, vilket inte är första gången. För det andra Evertonfansens reaktioner på ryktet. Även om det knappast gått bra för Moyes sedan han lämnade Everton så kan man tycka att Moyes gjorde sig förtjänt av större uppskattning från supportrar till den klubb han ledde förtjänstfullt i tio år, en klubb som inte varit mer framgångsrik sedan dess.
OMGÅNGENS LOL!
Hör kanske rent tekniskt inte till helgens omgång men eftersom det ändå hände under helgen. Evertonsupportern som med barnet i famnen gick fram och började mucka gräl med Lyonspelarna visade att nejdå, hans dåliga omdöme bottnade inte där. För det första, menade han, var det ju Evertons fel som inte hade låst en grind som hade förhindrat honom att ta sig fram, man måste ju tänka på säkerheten gubevars! För det andra hade han dessutom mage att kritisera spelarna för att vara dåliga föredömen för att de själva bråkade. Lycka till med en framtida vårdnadstvist!
OMGÅNGENS BTW…
Wayne Rooney gör mål på Arsenal nästan på dagen 15 år sedan han gjorde sitt allra första ligamål – mot just Arsenal.
Betyder Leicesters seger mot Swansea att det återigen blir assistenten som får fortsätta på jobbet? Låter inte så men man vet aldrig.
Någon som tror att Greg Clarke och Martin Glenn hade haft ens en suck att få sitta kvar på sina FA-poster om de inte varit välbeställda vita män i övre medelåldern?
Kommer vi behöva börja kalla Big Sam för Uncle Sam istället?